Varierande metodik för undervattensforskning
Programmet för inventeringen av den marina undervattensmiljön, (VELMU) påbörjades 2003. Skärgårdshavet utsågs till pilotområde och där koncentrerades också de första undersökningarna. De olika forskningsprojekten är beskrivna på miljöförvaltningens VELMU-sidor. De organisationer som främst bidragit med information till VELMUs karttjänst finns nämnda på Startsidan.
En av de stora utmaningarna för VELMU är att finna rätt metoder för olika behov. Kartering av stora områden är möjlig enbart genom att sammanslå olika forskningsmetoder, och genom att utveckla kostnadseffektiva nya metoder.
Inom biologisk forskning är det ofta nödvändigt att komma nära forskningsobjektet. Ifall man tex vill reda ut algernas och vattenväxter artsammansättning, måste forskaren ta sig till området och från ytan dyka ner för att göra observationer och ta prover för att möjliggöra senare artbestämning. Ifall det inte behövs information om precis alla arter, utan om det räcker med kunskap om samhället och de vanligaste organismerna är ”drop video” vanligen en tillräckligt noggrann forskningsmetod. Fördelen med videofilmning är att filmen vid behov kan tolkas senare i flera repriser.
Exempelvis Forststyrelsen använder sig av drop-video -metoden (se Forststyrelsens inventeringsprogram för havsområdena MERLIN). Deras inventeringsmetoder beskrivs också i rapporten Inventering av Skärgårdshavets undervattensnatur. Via fotografierna under Metoder-rubriken i Bildgalleriet, kan man också bekanta sig med Forststyrelsens forskningsmetoder.
Videosnuttar ur Forststyrelsens samlingar . |
Bottendjur studeras genom att ta bottenprover. Fiskarnas lekområden
karteras genom att dra not, genom att tolka flygfotografier och genom
att dyka. Information om forskningsmetoder som RKTL använder vid
VELMU-inventeringar finns på
RKTLs sidor.
Vid maringeologiska undersökningar används olika lodnings- och provtagningsmetoder (se GTKs maringeologiska karta och maringeologiska forskningsmetoder på GTKs sidor). På Havsforskningsinstitutets video kan man följa med hur bottenprover tas från forskningsfartyget Aranda. Information som samlats i fält brukar ofta förädlas med hjälp av GIS (geografiska informations system), tex genom att interpolera punktdata kan man få en temakarta som täcker ett större område. Genom att kombinera olika forskningsmaterial och med hjälp av matematiska modeller fås också intressanta kartor som kan täcka stora områden (tex SYKEs Habitatkarta).
Bild: Forststyrelsen 2006.
Videokameran manövreras för hand från båten.
Bild: Forststyrelsen 2006.
En dykare har tagit en bottenpropp.
Bild: Forststyrelsen 2006.
Linjedyk.
Bild: Forststyrelsen 2004.
