Arkitektur- och konstdagar
Ann-Christine
Torsdagen var arkitekternas dag med Gunnel Adlercreutz som ordförande. Hon inledde med att tala om bibliotekens nya uppgifter som kräver nya verktyg och ramar för verksamheten. En byggnad skall vara "läsbar", man skall genast se vad den representerar och vilka funktioner den fyller. Sambandet mellan innehåll och form kom fram i varje inlägg under resten av dagen. Erik Adlercreutz är en av arkitekterna som engagerat sig i projektet att rädda Viborgs stadsbibliotek ur förfallet. Han berättade om funktionalismen och om Alvar Aaltos syn på offentliga byggnader. Aalto ansåg att offentliga byggnader inte får ha en baksida utan de skall se inbjudande ut från alla håll. Vidare förespråkade han en generös tillgänglighet, d.v.s. att ingångarna placeras vid stråk där folk mest rör sig.
Därefter var det meningen att vi skulle få lyssna på Markku Komonen och "Biblioteket inom allaktivitetshuset - biblioteket i Nordsjö" men han uppenbarade sig aldrig. Orsaken härtill fick vi senare höra när han sent omsider ringde och berättade att han befann sig hos trafikpolisen efter att hans bil blivit påkörd i en gatukorsning där han stannat för rött ljus.
Campusbiblioteket i Vik finns i Infocentret KORONA och är ritat av arkitekt Hannu Huttunen. Hans ledstjärna hade varit att samla alla funktioner till en harmonisk helhet och många små institutionsbibliotek sammanslogs därför till ett stort bibliotek.Unikt i Vik är att ett allmänt och ett vetenskapligt bibliotek verkar inom samma väggar. Bibliotekarierna var inte särskilt entusiastiska över denhär lösningen med forskare, skolklasser och småbarn om vartannat. Nojs och småbarnsskrik stör forskarnas arbetsro och det kommer ofta klagomål från forskare som inte kan koncentrera sig. Personalen jobbade i ett kontorslandskap vilket ej heller var så lyckat eftersom arbetsron saknas. Inte ens personalchefen hade en dörr att stänga om sig och dethär upplevde personalen som olustigt!
Under dagens lopp var det många av arkitekterna som talade sig varma för flexibla lösningar som lätt kan omändras i takt med att funktionerna förändras. Bibliotekarierna däremot ansåg att alltför mycket flexibilitet har en tendens att skapa identitetslöshet.
Arkitekt Arvi Ilonen har renoverat Finska handelshögskolans bibliotek i Helsingfors. Hans rubrik var "Nytt bibliotek i en gammal byggnad". Genom att ta tillvara mycket av det som redan fanns kunde kostnaderna avsevärt skäras ned och slutresultatet var ett fungerande, väldisponerat, rymligt och luftigt bibliotek. Fastän det kan uppfattas som slöseri med resurser skall ett biblioteksutrymme ha rymd! Tyvärr hann vi inte besöka huset då men fick se bilder därifrån som gav ett tilltalande intryck.
Olli-Pekka Jokela har ritat Terkko i Mejlans och Käpy Paavilainen är arkitekten bakom Tritonia i Vasa. Båda var på plats i Vik och informerade om sina byggnader. Både Terkko och Tritonia har stora glasfasader. Typiskt för nya biblioteksbyggnader nu är stora glasytor. Det är inne att skapa stora glaskonstruktioner. Detta lär bero på att arkitekterna inte tidigare behärskade tekniken men nu har den utvecklats och därför denna popularitet. På kvällen fick vi ännu besöka Sanomas hus som finns bakom Kiasma. Även Sanoma huset är en skapelse i glas. Utifrån sett tycker jag det är inte något vidare men interiören är lyckad och har många finurliga lösningar.
Fredagen var bibliotekariernas dag och som ordförande fungerade Teddy Oker-Blom. Bibliotekschef Erling Kolding-Nielsen från Diamanten i Köpenhamn berättade om sina erfarenheter i samband med byggandet av ett nytt universitetsbibliotek och nationalbibliotek. Även han betonade flexibilitet, rymd och växelverkan mellan miljö och natur. Problem som han fäste uppmärksamhet vid hade med säkerhet att göra. När brukargruppers sammansättning ändras och blir heterogena för det med sig nya krav på samlingarnas säkerhet.
Eirin Haugen från UB i Oslo betonade också flexibla lösningar och rymd. Även där var det problem med säkerheten, kunderna hade alltför generöst tillträde till samlingarna. Öppna hyllor kräver mera säkerhetsåtgärder.
Esko Häkli från HUB talade om "Gammal byggnad - nya tjänster". Det är svårt att dimensionera rätt och att avväga behovet av forskarrum och läsplatser vid planeringen eftersom behoven kan ändras ganska snabbt. Planering av ombyggnader och restaureringar är långa processer och förhållandena kan ha ändrats avsevärt när projektet äntligen är klart. I en gammal byggnad är möjligheterna mycket begränsade, och det är svårt att tillämpa nya lösningar där.
Som avslutning på dagen fick vi höra användare och forskare kommentera för- och nackdelar med nya och renoverade bibliotek och hur de upplever den förändrade miljön.
ARLIS-dagar
Ann-Christine
14-16 juni hade Arlis/Norden föreningen sitt årsmöte och i samband därmed ett seminarium om "Collection management". Arlis/Norden är ett nätverk för konstbibliotekarier i Norden. Föreningen finns till för att främja de nordiska konstbibliotekariernas verksamhet. Bibliotek för konst, konsthantverk, design, arkitektur, fotografi och besläktade områden är medlemmar. Arlis ger bibliotekarier som arbetar inom dessa områden möjlighet att samarbeta och vill befrämja medlemmarnas fackintressen beträffande forskning och publicering. Dit hör både institutioner och privatpersoner.
Den första dagen i Kiasma ägnades nästan i sin helhet åt årsmötesförhandlingar. Dagens enda föredrag hölls av Helena Sederholm: "Documenting the
forgotten is impossible". Dokumentet ersätter minnen, vi dokumenterar för att vi är rädda att glömma nuet och verkligheten. Hon hade byggt upp sin föreläsning kring konstnären Veli Granö som definierar sig själv som en "collector of collectors".
Vi hann också med en guidad rundvandring i Kiasma och dess bibliotek. Kvällsprogrammet bestod av en biblioteksrunda till Kabelboken, Richardsgatans bibliotek som har konst som sitt specialområde och till Finlands arkitekturmuseums bibliotek.
Nästa dag samlades vi i Konsthistoriska institutionens utrymmen i universitetets huvudbyggnad. Juha Hakala, utvecklingschef vid HUB, talade om "Interlinking Nordic art libraries". Han informerade om arbetet på en virtuell samkatalog för nordiska konstbibliotek och om vilka möjligheter protokollet Z39.50 ger. Svårigheterna med en nordisk virtuell samkatalog är många, bl.a. olikheter i indexering, mångfalden av klassifikationssystem, flera Marc format, bristande auktoritetskontroll o.s.v. Trots allt trodde han att planerna på samkatalogen kan förverkligas inom en nära framtid.
Bibliotekarie Åse Markussen från Statens kunstakademi i Oslo hade ett inlägg om "Samlingsutvikling i en digital tid". Konstbiblioteken har länge sysslat med audiovisuellt material och haft bilder på nätet, nu borde vi satsa på nätbaserat samarbete.
Eftermiddagens program bestod av fyra parallella föreläsningar. Jag valde att lyssna på Eeva Murtomaas föreläsning om funktionell katalogisering. Hon började med UBC på 1960-talet och dess tillkomst för att underlätta informationsutbytet universellt. Varje dokument behövde katalogiseras endast en gång. Funktionell
katalogisering innebär också samma sak, dessutom blir publikationen genast tillgänglig nationellt och internationellt. Olika former av ett verk, det kan vara musik, en film, en roman o.s.v. länkas samman via hyperlänkar. Genom länkarna får man fram samhörande verk, t.ex. libretton, filmanuskript. Kärndokumentet fylls på med ev. andra uttrycksformer. Det blir möjligt att plocka teckensträngar från olika databaser till en nordisk samkatalog så att verk, uttrycksform, framställning länkas ihop. Filmen om Titanic har länkar till musiken som hör till med en anmärkning som noterar att den är baserad på filmen. Timo Matoniemi från Finlands filmarkiv berättade att deras databas är uppbyggd så att man genom att söka antingen en titel, en film eller en författare får fram alla samhörande länkar. Filmen utgör kärndokument i deras databas. Bibsys i Norge utvecklar liknande koncept för sin Modul 4 och även biblioteksskolan i Köpenhamn är inne på samma linje. Den funktionella katalogiseringsstrukturen lämpar sig bäst för Webbmiljö. Systemet är transparent, Dublin Core och Marc kan anpassas till varandra.
På kvällen åkte vi vattenbuss till Sveaborg där vi bjöds på festmiddag i restaurang Walhalla, knöt nyttiga och trevliga kontakter med nordiska kolleger och lyssnade på musik, sång och spirituella tal.
Hela lördagen tillbringade vi på utflykt till den "finska konstens guldålder".
Första anhalten var Gallen-Kallela museet i Esbo, varefter bussen förde oss till Tusby där vi fick inta lunch i kulturhistorisk miljö. Sedan fortsatte färden längs Tusby strandväg med alla vackra museivillor medan guiden berättade om konstnärskolonin som fanns där under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Vi besökte Ainola och Halosenniemi och hade litet tid att promenera i den vackra omgivningen förrän vi fortsatte till Kervo konstmuseum och utställningen Skulpturer i blomsterhavet. Museet är relativt nytt och existerar till stor del tack vare frivilliga krafter.
Det var innehållsrika och givande dagar och gav igen en ny dimension åt bibliotekarieyrket.
Nästa artikel