A characteristic of Western philosophy of language and linguistics is a grammatical view of language, according to which all relevant linguistic phenomena can be captured by a presentation of language as a given syntactic-semantic system that forms the basis for the practical use of language. This view of language serves as the starting point for the cognitive approaches that are dominant in current language research. 

The grammatical view of language has been challenged by philosophers who have stressed the complex dependencies between linguistic meaning and human practice. The project 'Language and Praxis' attempts to elaborate this critique further and hence contribute to the development of methods for describing linguistic phenomena. The aim is to demonstrate - on various levels - the ways in which the practical use of language in human relations is constitutive of the language characteristics that are brought up in a systematic description of a language, which means that the borderline between language as a system and the practical use of language is dependent on the situation. A language system can not be fixed unambiguously, and therefore any reference to a language system as an explanation for the possibility of linguistic communication is question-begging. The attempt to explain linguistic ability should yield to an attempt to describe the relations between speakers and the speech situations in which the ability to use language reveals itself. 

The limitations of linguistics to the study of an arbitrarily constrained language system has tended to give it the character of a natural science. By ridding itself of this self-imposed limitation, the study of human language will once again be united with the study of human culture.

Västerländsk språkfilosofi och lingvistik präglas av en grammatisk språksyn, enligt vilken alla språkligt relevanta företeelser låter sig infångas genom en framställning av språket som ett givet syntaktiskt-semantiskt system, vilket utgör basen för språkets praktiska användning. Denna språksyn utgör utgångspunkten för de kognitiva synsätt som är dominerande inom samtida språkforskning. 

Den grammatiska språksynen har blivit ifrågasatt inom riktningar inom filosofin som framhävt det ömsesidiga beroendeförhållandet mellan språklig mening och mänsklig praxis. Det planerade projektet utgör ett försök att vidareutveckla denna kritik och härigenom bidra till en utveckling av metoderna att beskriva språkliga skeenden. Man syftar till att på olika plan visa på vilka sätt språkets praktiska användning i det mänskliga umgänget är konstitutiv för de språkdrag som upptas i en systematisk beskrivning av språket, vilket betyder att gränsen mellan språket som system och språkets praktiska användning är situationsberoende. Språksystemet kan inte fixeras entydigt, och hänvisningar till språksystemet som förklaring till möjligheten av språklig kommunikation är därför logiskt cirkulära. Strävan att förklara språkförmågan bör ersättas med en strävan att beskriva de relationer mellan talare och talsituationer i vilka förmågan att använda ett språk manifesterar sig. 

Lingvistikens begränsning till studiet av ett godtyckligt avgränsat språksystem har tenderat att ge den karaktären av en naturvetenskap. Frigörelsen från denna självpåtagna begränsning innebär att studiet av det mänskliga språket återförenas med studiet av kulturen.