Gunnel Brameus:
Svenska BRYT-projektet 1986 - 1989

För femton år sedan, 1989, avslutades det samnordiska jämställdhets-projektet BRYT. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess och jag blev verkligen förvånad men också mycket glad och smickrad när jag under våren fick en förfrågan om att delta i detta seminarium. Att jag blev förvånad beror på att jag inte varit ute i arbetslivet på någ-ra år. Så det finns mycket nostalgi i min medverkan här idag. Jag var den svenska projektledaren för det samnordiska BRYT-projektet.

Jag tillhör och representerar inte någon organisation Jag kommer först att tala om situationen i Sverige vid tiden för BRYT-projektet. Sedan kommer jag att ta fram några erfarenheter från projekttiden och till sist kommer jag att tala om vad som hänt efter den första BRYT-perioden.

Situationen i Sverige under 80-talet Arbetslösheten i Sverige var hög i början av 80-talet. I Västman-land,som var lokalområdet i Sveriges BRYT-projekt var arbetslöshe-ten dubbelt så hög som i övriga landet De som drabbades mest var ungdomarna. I Västmanland var valen till utbildningar i skolan tradi-tionella. Flickor till vård och omsorg och pojkar till tekniska linjer i skolan. Arbetsmarknaden var uppdelad både vertikalt och horison-tellt. Männen högst upp i hierakien och kvinnorna längst ner.

Redan i början av 80-talet genomfördes i Sverige många kampanjer för att kvinnornas inställning till otraditionella utbildningar och arbe-ten skulle förändras. Västmanlands län var av tradition ett starkt in-dustrialiserat län med verksamheter alltifrån gruvor till verkstadsindu-stri. Ett aktivt och målmedvetet jämställdhetsprojekt var: Fler kvinnor till industrin. Man anordnade speciella kurser enbart för kvinnor och man hade träf-fat överenskommelser med arbetsgivare om praktiktider och möjlighet till anställning efter utbildningstiden.

Projekttiden och vad vi lärde oss av BRYT När projekttiden startade var projekten i den svenska delen i princip beslutade av en lokal projektgrupp med företrädare för myndigheter och fack. Man kan tycka att bordet var dukat. Projekten syftade till att stötta unga kvinnor som gjort ett otraditionellt yrkesval i gymnasie-skolan eller att vidga deras vyer för mer otraditionellt yrkesval efter skolan eller att rapportera om utbildningar som skulle innebära att kvinnorna anställdes i för dem otraditionella jobb. Det fanns 10 pro-jekt i Västmanland:  På gymnasieskolan  Inom arbetsmarknadsutbildningen  På företag  Kvinnor i förändringsarbete Men det skulle visa sig att projekten inte var ordentligt förankrade. Det gällde att ta kontakt med nyckelpersoner och hitta eldsjälar för att få igång projekten. Med facit i hand kan man säga att det var ett jobb som möttes av välvilligt motstånd. I princip alla med beslutsbefogenhet sade sig vilja vara med. Men man var inte medveten om jämställdhetsproblematiken. På en skola där ett projekt bedrevs som hade till syfte att skaffa fram relevanta praktik-platser för flickor på naturvetenskaplig linje och förbereda dem för praktiktiden sa lärarna och rektorn: ”Flickorna är ju så duktiga så de behöver inget jämställdhetsprojekt. Ska vi ha jämställdhetsprojekt skulle det vara med pojkarna”. Flickorna var positiva till projektet, men de tyckte att det var orättvist att pojkarna inte var med. Samtliga involverade parter var överens om att projektet skulle läggas ner.

Ibland blev inte resultatet och reaktionen som det var tänkt. Ett men-torsprojekt med flickor från teknisk linje och kvinnliga ingenjörer på ASEA som ABB hette på den tiden var mycket stimulerande. Ett antal unga kvinnliga ingenjörer hade engagerats för att fungera som mento-rer för flickor som var i slutet av sin gymnasietid. Flickorna skulle be-söka sin mentor ett antal gånger och för att skapa kontakt mellan dem som skulle delta i projektet startade mentorsprojektet med en get to-gether kväll. Reaktionen bland mentorerna var mycket positiv. De upptäckte att de fanns många fler kvinnliga ingenjörer på ASEA än vad någon av dem trott tidigare. Företaget var stort och kvinnorna märktes inte. Av drygt 5000 ingenjörer var cirka 200 kvinnor. Det här gav en av kvinnorna idén att starta ett eget nätverk för kvinnliga in-genjörer på ASEA. I uppföljningen av projektet ansåg gymnasieele-verna att projektet var bra, men orättvist mot de manliga eleverna!

1988 ägde Nordisk Forum rum i Oslo och då var BRYT där. Ett 60-tal kvinnliga elever från praktiska, otraditionella yrkesutbildningar som redan ingick i det samnordiska projektet deltog. Det var ett projekt som var mycket positivt för de unga kvinnorna som skulle bli verk-stadsmekaniker, bilmekaniker, snickare, svetsare och andra traditio-nellt manliga yrken. De förberedde sig noga inför Oslomötet och hade med sig utrustning så att de kunde visa upp sina kunskaper och färdig-heter. Det var samarbete över gränserna i miniformat. De fick se och umgås med andra unga kvinnor från övriga nordiska länder och träffa kvinnor och ministrar med erfarenhet från arbetsliv och jämställd-hetsarbete - förebilder för dessa unga kvinnor. De upptäckte att de inte var ensamma om att vara ensamma, som en av deltagarna uttryckte det. Det var det stora i det projektet.

Vad lärde vi oss mer av BRYT förutom att det behövs mycket förarbete innan ett projekt kan starta?
- Skolorna hade lång planerings- och schemaläggningstid och det fanns inte mycket tid över för projektverksamhet.
- Det räcker inte med information före och under projekttiden.
- Det måste ges utbildning till dem som på något sätt berörs av projektverksamheten. Det gäller rektorer, lärare, tjänstemän, blivande kolleger och manliga elever. Alla som involveras. Hur många trodde inte att de visste vad jämställdhet var?
- Det finns stor risk att när projekttiden är slut blir inte verksamheten reguljär verksamhet.
- Det är bra med långa projekttider
- Det nordiska samarbetet gav erfarenheter och idéer.

Vad hände efter BRYT och hur ser framtiden ut? På AMS tog man fasta på BRYT och fortsatte redan från 1990 att ut-veckla jämställdhetsarbetet. Ett konkret exempel är att AMS började redovisa statistiken fördelat på kvinnor och män.

Här i Åbo på Nordisk Forum för tio år sedan var det avstamp för ett mycket genomarbetat projekt inom Arbetsmarknadsverket i Sverige. Regeringen anslog medel till arbete med
- att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden och
- att utbilda den egna personalen
Arbetet startade 1994 och fortfarande anslås medel till BRYT-projekt. Brytverksamheten är uppdelad i fyra utvecklingsområden:

Könsperspektiv i Vägledning som syftar till att utveckla metoder för hur ett könsperspektiv kan in-förlivas i vägledningen och ge vägledare en ökad insikt i problemati-ken kring hur kön påverkar yrkesval,

Mainstreaming som syftar till att utveckla metoder och arbetsformer som leder till att det arbetsmarknadspolitiska jämställdhetsuppdraget integreras i allt arbete med verkets kärnuppgifter vid landets länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar.

Teknikan – Kvinnor och teknik/IT som syftar till att utveckla metoder för hur kvinnors intresse för tek-nik/IT ska kunna tas tillvara och leda till varaktig etablering på den tekniska arbetsmarknaden och

Projekt riktade till män som ska ha en inriktning mot fördjupad vägledning och val av otraditionella yrken, arbete eller utbildning. Fler män till lärarutbildningen Fler män till vården Fler män till vuxenutbildning

Avslutningsvis kommer två OH som visar uppdelningen på gymnasie-skola och arbetslivet. Från vilket år kan det här vara aktuella siffror? Rätt svar: 2004