Tidskriften Skärgård

nr 2/2009 - Årgång 32
Tema: Vårt värdefullaste kapital

Inledaren: Vårt värdefullaste kapital

Socialt kapital, social kompetens, sociala nätverk och social intelligens är begrepp och ämnen som upplever en exponentiell tillväxt inom forskarsamhället. Trots att det inte handlar om några nya begrepp så kan intresset delvis tillskrivas uppmärksamheten kring den amerikanska statsvetaren Robert Putnam och hans bok ”Making Democracy Work” (1993) som kom ut på svenska med titeln ”Den fungerande demokratin” (1996). Ett arbete som snabbt nådde ”klassikerstatus” inom samhällsforskningen. Putnams forskarlag visade hur teorin om det sociala kapitalets betydelse kunde utnyttjas i omfattande empiriska undersökningar. Idag kan man via olika databaser få ihop kvantitativa mått som belyser många intressanta fenomen.

Förklaringen till varför olika individer, organisationer och samhällen lyckas olika bra intresserar forskare och beslutsfattare kopplade till de mest olika ämnesområden, allt från psykologi och sociologi till historia och ekonomi.

I DETTA NUMMER skriver Markku T. Hyyppä i artikeln ”Socialt kapital kräver social kompetens” om sin forskning gällande kustfolkets sociala kapital där han som känt har kommit fram till att vi i Svenskfinland är friskare och lever läng re än de finskspråkiga. Hyyppä framför hypotesen att finlandssvenskarnas goda hälsotillstånd beror på vår sociala delaktighet, samhörighetskänsla och sociala tillit. Han skriver att ”de svenskspråkiga finländarna har mera socialt kapital än den finskspråkiga majoriteten” och menar att detta i slutändan också syns i hälsorelaterad statistik. I Skärgård nr 3/2004 publicerade Hyyppä artikeln ”Varför är kustfolket friskare?”, men det materialet drunknade i uppståndelsen kring kulturfiaskot i Korpoström som tog all uppmärksamhet, som i sig var ett exempel på hur ett positivt socialt kapital och sociala nätverk plötsligt fick negativa förtecken.

Men det är klart, för en liten folkgrupp som vi tillhör, som jämt och ständigt får vara på vår vakt för att inte ”slukas upp” av majoriteten och som ständigt får uppleva nya domänförluster och motgångar, gäller det att via starka sociala nätverk försöka hålla ihop. Och enligt teorin om socialt kapital är sociala nätverk en tillgång; i sig en del av en överlevnadsstrategi som med all orsak är värd all uppmärksamhet. Det finns också ett antal ÅA-forskare som intresserar sig för det sociala kapitalets roll inom olika sektorer i Svenskfinland, men ingen hade tid att dela med sig av sina rön för detta nummer, tyvärr.

I ARTIKELN ”Generell välfärd skapar socialt kapital”, som publicerades i tidskriften Tvärsnitt nr 1/2003, skriver professorerna Bo Rothstein och Dietlind Stolle att ”länder, regioner och städer där människorna har många sociala kontakter och där en majoritet tror att man i allmänhet kan lita på att de flesta människor agerar med goda avsikter, lyckas bättre både med att få sin demokrati att fungera men också med den ekonomiska tillväxten.” De konstaterar att samhällen där människorna har få sociala kontakter utanför sin omedelbara familj och vänkrets och där man betraktar de flesta andra människor med misstänksamhet, lyckas sämre både med sin demokrati och med den ekonomiska tillväxten.

De noterar också att en person med utvecklade sociala kontakter också har en större chans att hitta en livspartner, än en i övrigt likartad person som är socialt isolerad, som i sig förstås inte är något nytt, men dock belysande. Socialt kapital och sociala nätverk är förstås en tillgång även på de mest privata nivåer.

MÄNNISKOR som bor ute i skärgården, eller på mindre orter ute i Glesbygdsfinland, har alltid varit beroende av varandra, och brytt sig om varandra. Där är social kompetens och utvecklade sociala nätverk en viktig del av överlevnadsstrategin, i ordets rätta bemärkelse. Skall man kunna bo kvar och leva i någon slags harmoni med sina grannar krävs det en utvecklad social intelligens, och man har lärt sig att inte säga högt allt det man måhända tänker.

Om man behöver hjälp med något, speciellt om det är akut, är det grannarna som gäller, all annan hjälp ligger ju alltför långt borta, och då är det ju en fördel att ha goda relationer till sin närmiljö. I ett större perspektiv gäller ju detta också för Svenskfinland som sådant. Det där med att bry sig om sina medmänniskor är ju något som stadsbor tycks ta lätt på eftersom de med lätthet kan gömma sig i de anonyma massorna. Här finns ju yrkesrelaterad hjälp på några minuters avstånd, om bara telefonkontakterna är i ordning. Därför är det är också möjligt att bo i ett våningshus eller i ett radhus där ingen känner varandra, eller vill känna varandra, eller vill hälsa på varandra. Och just därför hittas de allra mest ensamma i dylika folkrika miljöer, paradoxalt nog. Urbana människors sociala nätverk ser ju också annorlunda ut, de är ju inte kopplade till fysiska grannar, som alla urbant boende finlandssvenskar nogsamt känner till. Vi har ju alla våra ”svenska rum” geografiskt utspridda över stora ytor, likaså våra närmaste vänner. Egentligen är vi glesbygdsboende i tätort, med allt vad det innebär.

MYCKET AV DETTA med social kompetens, eller social intelligens handlar på individnivå om vett och etikett, om gammal hederlig bondförnuft. Den som insett dess vikt klarar sig bättre än de som inte insett det, som i sin tur leder till att den flexibla och anpassningsbara är smartare och starkare och mera framgångsrik i många avseenden. I boken ”Utveckla din sociala intelligens” (2000) skriver författarna Mel Silberman och Freda Hansburg att en socialt intelligent person måste besitta åtta olika färdigheter: ”Om du förstår någon annan blir du uppskattad, om du uttrycker dig klart blir du förstådd, om du hävdar dina behov blir du respekterad, om du ger och tar emot feedback blir du upplyst, om du utövar positivt inflytande på andra blir du värdefull, om du är bra på att lösa konflikter litar människor på dig, om du är en lagledare blir du belönad och om du byter spår får dina relationer nytt liv.” Det sistnämnda betyder att om du kan förändra ditt beteende fungerar det också som en katalysator för en förändring av den andres beteende, dvs man skapar möjligheter att reparera problematiska relationer.

EN TOLKNING av det sociala kapitalet är att det handlar om ömsesidig tillit och förmåga att agera tillsammans. Vill man betrakta socialt kapital ur ett vidare perspektiv och lägger till vikten av god förvaltning och institutionellt kapital, blir det också en fråga om hur samhället, företag och dess strukturer fungerar. Och om vikten att lita på dem och att de agerar ändamålsenligt. Men vad händer egentligen med det sociala kapitalet och välmående i samhälle och företag när kvartalsekonomins girigbukar sätter en hel värld i gungning? Där orden ömsesidig och tillit tillhör de mest missbrukade. Vilken tillit känner de som arbetar (arbetade) vid företag där ägandet och beslutsfattandet är kopplat till okända, okänsliga globala företagsnätverk utan någon som helst koppling till varken nation, region eller lokalsamhälle? Där ett rött streck på ett papper i ett avlägset direktionsrum på andra sidan jordklotet kan förgöra ett helt samhälle och få dess strukturer och tilltro till medmänniskor, företagsledare och beslutsfattare att vackla.

Är detta den verklighet, den globala girigbuksekonomins, som vi nu står inför? Där man gärna exploaterar fungerande sociala nätverk och socialt kapital, för att sen när skörden (vinsten) är bärgad likt Egyptens gräshoppor dra vidare. Har vi inte misslyckats med vårt samhällsbygge om detta koncept är slutresultatet?

Håkan Eklund, redaktör