Tidskriften Skärgård

nr 4/2007 - Årgång 30
Tema: Trettio årgångar med Skärgård

Ur Skärgård nr 1/1998 s 40 – 41

Kunde Skärgårdsinstitutet bli ett forskningsinstititut?

TEXT: HENRIK ÖSTERHOLM

I 20-års jubileumsnumret Skärgård 3/1997 kom Skärgårdsinstitutets upphovsman, professor Bo-Jungar Wikgren, med några intressanta, roande och välformulerade nostalgiska tankar kring hur han upplevde skärgården före och vid tiden kring institutets tillkomst.

Också jag kunde göra en nostalgisk tripp tillbaka till samma tider "för därom kan jag ge besked, om läsarna så vill, ty även jag var med", för att fritt travestera Runeberg.

Det som jag var med om var det "stormöte" där Bo-Jungar Wikgren presenterade sin ide. Sedan satt jag under många år i ledningsgruppen och fick i samband med omorganiseringen av institutet en suppleantplats.

Mina nostalgiska reflexioner är dock av ett annat slag, om de överhuvudtaget är nostalgiska. I min associationsvärld ingår inte "fiskargubben på den ensliga holmen" (idag glädjande nog i viss utsträckning förvandlad till en rentvättad, räddningsvästförsedd ungdom med mobiltelefon i styrhytten) eftersom denna på sin tid så typiska företeelse i vår sydvästra skärgård inte har funnits i den österbottniska skärgården under "min tid", med undantag för Mickelsörarna utanför Maxmo.

Jag tänker inte heller på de "örundor" för att presentera skärgårdsinstitutet som jag hade nöjet att medverka i. Bo-Jungar Wikgren samt professor Gösta A. Eriksson och verksamhetsledaren Margareta Nybacka-Willner stod för det mesta pratet under dessa PR-besök.

Det som jag litet nostalgiskt och samtidigt framåtblickande kommer att tänka på är den funktion som jag trodde att institutet skulle få, då jag som färsk "åboakademiker" (nybliven lärarutbildare med studider i Helsingfors och Stockholm bakom mig) kom till det "konstituerande mötet" och som jag förde fram under ledningsgruppens första möte. Det som jag inbillade mig och rätt lamt försökte tala för var att institutet skulle utvecklas till ett forskningsinstitut för skärgårdsfrågor. En motsvarighet till bl a Arctic Institute och Desert Research Institute som finns runt om i världen.

Men så var det inte tänkt. Rätt snabbt kopplade jag bort min ide, främst kanske för att min kreativitet måste koncentreras på ordförandeskapen för Natur och Miljö och en lantbruksskolas direktion. Tiden och krafterna kunde användas bättre till att kämpa för något annat än en, åtminstone då, dödfödd ide.

Fokus på skärgården

I samband med 20-års jubileet dök dock den gamla tanken upp igen. Geologerna har som en viktig uppgift att kartera den sydvästra skärgårdens geologi, och många biologer utför sina fältarbeten i skärgården. Men trots sin påstådda betydelse och säregenhet finns det vid Åbo Akademi ingen institution som har inskrivet i sin verksamhet att fokusera på skärgården. Det finns ingen som kunde åta sig ansvaret att t ex långsiktigt börja arbeta på en heltäckande atlas över våra skärgårdsområden och dra till sig forskare med insulära intressen världen runt. Argumentet mot ett speciellt skärgårdsforskningsintitut var för tjugo år sedan att "skärgårdsforskning bedrivs bäst i de traditionella ämnesinstitutionerna om intresse bara finns". Jag förmodar att kvinnoforskarna fick höra argument av detta slag år efter år. Men till slut tröttnade man på att vänta på den dag då kvinnoforskningen skulle sätta sin prägel på några redan existerande institutioner. Och nu har ÅA en livskraftig institution för det som en gång inte ansågs existera, nämligen kvinnoforskning.

Från ord till handling

Vi talar mycket om skärgården, men vi vill inte ge den den status som den är värd. Annat är det med Arktis. Lapplands universitet i Rovaniemi har grundat ett arktiskt forskningscentrum trots att Finlands "Arktis", på intet sätt är märkligare än skärgården och trots att arktisk forskning "bedrivs" i de traditionella institutionerna i (med nordfinländska mått) närliggande Uleåborgs universitet. Norge har sitt välrenommerade Polarinstitut som ansvarar för systematiska studier och karteringar i de norska arktiska och antarktiska områdena. Institutet behövs, trots att den mesta forskningen i dessa områden bedrivs av folk från andra forskningsinstitutioner och universitet. Men Norsk Polarinstitutt är den enda instans vars huvuduppgift är att arbeta just i de polara områdena. Detta visas av hur det gick med sjökarteringen i Svalbard. Efter att norska kartverket tog hand om karteringen har inte ett enda sjökort över Svalbard utgetts! Norska kartverket ser Svalbard som perifert och ointressant medan Arktis var av central betydelse för polarinstitutet.

Unik möjlighet för Svenskfinland

Tillsammans med folkkulturen är skärgårdsnaturen och -samhället det intressantaste som svenska Finland har att bjuda på. Varför inte manifestera detta genom att bygga ut skärgårdsinstitutet till ett institut för skärgårdsforskning! Exemplet från kvinnoforskningen är efterföljansvärt. Förebilder för organisationen finns det gott om runt om i vår del av världen.

Artikelförfattaren Henrik Österholm (1937-2002) var suppleant i Skärgårdsinstituets ledningsgrupp och lärare i geografi vid Institutionen för lärarutbildning vid Österbottens högskola när artikeln skrev.