Tidskriften Skärgård

Årgång 25 Nr 4 / 2002
Tema: Tid och framtid

Teresia Blomberg

REGIONSTÖDSPROJEKTET I ÅBOLAND

I slutet av oktober år 2000 beslöt inrikesministeriet starta ett så kallat "stödprojekt för de ekonomiska regionerna", även kallat SEUTU. Huvudsyftet med projektet skulle vara att med åtgärder från statens sida främja samarbetet inom de ekonomiska regionerna. Åtgärder som nämndes var bland annat en uppluckring av bestämmelserna för olika funktioner och delegering av beslutanderätt från staten till regionerna med hjälp av speciallagstiftning, gällande vilken som helst sektor som sköts genom interkommunalt samarbete. Målet för projektet skulle vara att skapa och genomföra ett regionalt samarbete som är mer långtgående och hållbarare än regionernas tidigare praktiska samarbete och att utveckla nya modeller för interkommunalt samarbete. Inrikesministeriet förutsatte att regioner som önskade delta i projektet redan hade etablerat ett regionalt samarbete inom näringspolitiken, att de hade idkat interkommunalt samarbete gällande produktion av basservicetjänster och att de hade samarbetat inom ramen för markanvändningsplanering och miljövård. Det väsentliga var att försöksregionerna skulle skapa nytt samarbete och att existerande samarbete utvidgades och fördjupades. Även vikten av att utveckla tjänster via regionala datanät poängterades.

Åbolands kommunalstämma diskuterade huruvida de åtta åboländska kommunerna skulle ansöka om att få delta i detta regionstödsprojekt. Kommunalstämman ställde sig positiv till förslaget och under början av år 2001 utarbetade representanter för de åboländska kommunerna, Skärgårdshavets Utvecklingscentral r.f. och Institutionen för offentlig förvaltning vid Åbo Akademi en projektplan som lämnades in till inrikesministeriet, och den 13 juni 2001 godkände ministeriet Åbolands ansökan. Samtidigt antogs även sju andra försöksregioner, bland annat Loimaa, Tavastehus och Norra Lappland. Rätt snart efter att försöksregionerna var utvalda visade det sig att den speciallagstiftning som försöket förutsatte skulle komma att bli kraftigt försenad. Enligt den ursprungliga tidsplanen skulle speciallagen ha behandlats av riksdagen redan under hösten 2001, men delegerandet av statlig beslutanderätt till regionerna ställde till problem eftersom de statliga myndigheterna trots allt inte var villiga att genomföra några mera omfattande reformer, och beredningen av lagen drog ut på tiden. Det skulle i själva verket komma att dröja ända till den 1 augusti 2002 innan lagen om försök med samarbete inom regioner kunde träda ikraft, och då i form av en lag som var rätt urvattnad jämfört med vad som ursprungligen hade varit tanken. Syftet med lagen är "att inhämta erfarenheter av hur man genom frivilligt samarbete mellan kommunerna inom en region kan trygga tillgången och kvaliteten på offentliga tjänster, förbättra förutsättningarna för näringspolitiken, utveckla den regionala samhällsstrukturen samt stärka den kommunala självstyrelsen och främja decentraliseringen av beslutanderätten" (Lag om försök med samarbete inom regioner, 560/2002).

Åbolands kommunalstämma

Kommunerna i Åboland har idkat samarbete i olika former redan under en längre tid. Utgående från diskussionerna på ett åboländskt framtidsseminarium år 1982 tog Åbolands kulturråd år 1984 initiativ till grundandet av en arbetsgrupp, som fick till uppgift att ta fram en samarbetsmodell för de åboländska kommunerna. Gruppens arbete resulterade i Åbolands kommunalstämma, som sammankom till sin första session i Kimito 1985. Sedan dess har stämman sammankommit regelbundet till vår- och höstsessioner och dess arbetsutskott har verkat aktivt under året. Stämman har följt en egen stadga men den har inte varit registrerad. Kommunalstämmans syfte har varit att bevaka medlemskommunernas intressen genom att ta initiativ, göra framställningar och utlåtanden samt stöda planer, projekt och företag som befrämjar utvecklingen i Åboland. Förutom de åtta åboländska kommunerna har också Åbo och Finby varit medlemmar. Under årens lopp har kommunalstämman avgett utlåtanden om ärenden som varit aktuella i regionen, bland annat gällande införandet av Sveriges television till Finland och tingsrätternas domkretsindelning. Generellt kan man säga att kommunalstämmans utlåtanden ofta har berört myndigheterna service och kommunikationerna i skärgården. Stämmans sekretariat sköttes av Åbolands kulturråd fram till år 1998, med undantag för några år i medlet av 1990-talet, då Iniö kommun stod för sekreterartjänsterna. Under de senaste åren har sekretariatet skötts av Sydkustens landskapsförbund, som nu ger över uppgifterna till den nya organisationen Region Åboland r.f. Även om kommunalstämman huvudsyfte har varit att fungera som intressebevakare för regionen kan man inte bortse från den rent sociala funktionen. Inom ramen för stämman och arbetsutskottet har kommunernas förtroendevalda haft möjlighet att bekanta sig med varandra och diskutera gemensamma ärenden, och som ett resultat av detta har den regionala, åboländska sammanhörigheten kunnat stärkas.

Region Åboland r.f.

I Åbolands ansökan till inrikesministeriet utgick man från att kommunalstämman kommer att ansvara för genomförandet av projektet. Kommunalstämman hade emellertid inte den formella status som krävdes och den existerande regionala organisationen som kunde komma på fråga, Skärgårdshavets Utvecklingscentral r.f., var inte heller helt lämplig som ansvarsorganisation. Lösningen på problemet blev att i praktiken kombinera kommunalstämman och utvecklingscentralen; kommunalstämman som politiskt intressebevakningsorgan och utvecklingscentralen som näringslivsutvecklande förening. I oktober 2002 antog utvecklingscentralen nya stadgar och för att markera förändringen bytte föreningen samtidigt namn till Region Åboland r.f. Föreningens högsta beslutande organ är kommunalstämman, vars medlemmar utses av kommunfullmäktige i respektive kommun. Kommunalstämman består av 38 medlemmar, som utses utgående från de olika politiska partiernas eller övriga gruppernas representation i föreningens medlemskommuner i senaste kommunalval. Även vid tillsättandet av föreningens styrelse beaktas den politiska representationen. Styrelsen kan vid behov tillsätta ett arbetsutskott och delegationer, som till exempel en näringslivspolitisk delegation. Region Åbolands syfte är att utveckla medlemskommunernas intressebevakning och service samt att stärka och stöda verksamhetsförutsättningarna och livsdugligheten för medlemskommunerna och deras samarbete. Föreningen ansvarar för regional intressebevakning, ger kommunerna sakkunnigservice, deltar i verksamhet som gäller utveckling av kommunalförvaltningen, arrangerar utbildning, handhar informationsförsörjning, informationsförmedling och publikationsverksamhet. Medlemmar i föreningen är samma kommuner som deltar i regionstödprojektet, det vill säga Dragsfjärd, Iniö, Houtskär, Kimito, Korpo, Nagu, Pargas och Västanfjärd. Tvåspråkiga kommuner i Egentliga Finland (i praktiken Åbo och Finby) kan beviljas observatörsstatus i föreningen. Region Åboland ska fungera som paraplyorganisation i Åboland och så småningom kommer även Åbolands Turistförening r.f. att införlivas i organisationen. På så sätt skapas en enhetlig regional organisation som har större möjligheter att koordinera gemensamma frågor och fungera som intressebevakare för hela regionen. Föreningen kommer också att samarbeta med övriga organisationer i Åboland, som till exempel Sydkustens landskapsförbund och Leaderföreningen "I samma båt".

Avtal om regionsamarbete

Även om beredningen av lagen resulterade i en urvattnad lagtext så får regionen trots allt en del nya befogenheter, bland annat ifråga om avgivande av olika utlåtanden. Myndigheterna kan avvika från dessa utlåtanden endast om beslutet i så fall skulle vara lagstridigt, stå strid mot EU:s program eller om det i finansieringen av projekt leder till en situation där ett projekt som ska finansieras inte kan genomföras i avsaknad av annan finansiering. Myndigheterna ska förhandla med regionen om man har för avsikt att avvika från ett utlåtande.

De åboländska kommunerna har avtalat om att överföra följande funktioner till den regionala organisationen:

1. Avgivande av utlåtanden till Egentliga Finlands TE-central ifråga om vissa typer av företagsstöd. Utlåtandena baseras på den näringspolitiska planen "Åbolands utvecklingsprogram 2000 - 2006" som har utarbetats av utvecklingscentralen. 2. Avgivande av utlåtanden till Sydvästra Finlands miljöcentral vid behandlingen av vissa tillstånd till undantag från markanvändnings- och bygglagen. 3. Avgivande av utlåtanden till Egentliga Finlands förbund vid behandlingen av finansieringsansökningar som försöksregionen tillställt förbundet på landskapsnivå och som gäller sådan nationell medfinansiering som förbundet på landskapsnivå beviljar från Europeiska gemenskapens strukturfond och av motsvarande anslag i statsbudgeten. 4. Avgivande av utlåtanden om statsandelen för investeringar vid prioriteringen av projekt till statsandelsmyndigheterna för investeringar inom social- och hälsovårdsväsendet samt undervisnings- och kulturverksamheten. 5. Avgivande av utlåtande i ärenden som är anhängiga vid följande statliga myndigheter: häradsämbetet, åklagaren, exekutionen, polisen, magistraten, arbetskraftsbyrån, länsstyrelsen, arbetskrafts- och näringscentralen, miljöcentralen, vägförvaltningen, lantmäteribyrån, sjöfartsdistriktet, tulldistriktet samt skattebyrån. 6. Utarbetande av en gemensam plan för utvecklandet av social- och hälsovården.

Avtalet bör fastställas av statsrådet innan det träder ikraft och för att undvika juridiska oklarheter kan avtalet inte innehålla andra överenskommelser än sådana som uttryckligen baseras sig på speciallagen. Det övriga regionala samarbetet regleras av beslut i de enskilda kommunerna och av Region Åbolands stadgar. En av de intressanta frågorna i framtiden är att se vilka funktioner de enskilda kommunerna kan tänka sig överföra till regionen. Lagen ger också bland annat möjlighet till en regional fördelning av samfundsskatten, men detta kommer inte att utnyttjas av Åboland, åtminstone inte inledningsvis. Jämfört med de befogenheter som utlovades i inledningsskedet av försöket kan det tyckas att samarbetsformerna som man nu har avtalat om är obetydliga, men sist och slutligen kan det trots allt vara bra att starta det regionala försökssamarbetet i liten skala. Om försöket utfaller väl kan det mycket väl tänkas att möjligheterna utvidgas i framtiden och oberoende av vad som händer när regionstödsprojektet har avslutats så bör den regionala organisationen Region Åboland fortleva.

Förväntningar inför framtiden

Mycket av diskussionen kring regionstödsprojektet kom inledningsvis att kretsa kring överförandet av statligt beslutsfattande till regionerna. Man bör emellertid komma ihåg att försöket i lika hög grad betonar utvecklandet av sådant interkommunalt samarbete som inte kräver ändringar i gällande lagstiftning, såsom utvecklande av näringspolitiken, samarbete ifråga om produktion av basservice, köptjänster och så vidare. Riktlinjerna för det regionala samarbetet i Åboland, som var en del av ansökan till inrikesministeriet, omfattar ett antal viktiga mål: att vända den negativa befolkningsutvecklingen, att skapa betingelser för utnyttjandet av IT bland befolkningen, att effektivera det näringspolitiska samarbetet, att skapa lösningar som gör det möjligt för kommunerna att kvarstå som självständiga enheter också i framtiden, att trygga tillgången till service i regionen och att utveckla arbetsfördelningen mellan staten och kommunerna. De åboländska kommunerna är alla små, från Iniö med omkring 250 invånare till Pargas med cirka 12 000 invånare. Oberoende av storlek ska alla kommuner ändå tillhandahålla samma service för kommuninvånarna och utan samarbete kommunerna emellan kan detta vara svårt att förverkliga. Därför samarbetar de åboländska kommunerna redan nu inom många sektorer. Som exempel kan nämnas att Houtskär och Iniö delar på både läkarens och lantbrukssekreterarens tjänster och att Pargas säljer hälsoinspektionstjänster till hela västra Åboland. Skärgårdshavets Utvecklingscentral r.f. har koordinerat näringslivsutvecklingen i regionen och föreningen har också fungerat som utlåtandeinstans för regionala projekt gentemot finansieringsmyndigheterna i EU-projekt. Åbolands Turistförening, som ansvarar för marknadsföring och turisminformation, upprätthålls också av kommunerna i regionen. I regionen finns också Leaderföreningen "I samma båt", som handhar EU:s gemenskapsinitiativ. Målsättningen med regionstödsprojektet är att stärka och utveckla det existerande samarbetet, men också att hitta nya samarbetsformer, i synnerhet ifråga om produktionen av basservice inom kommunerna. Under det senaste året har de ledande kommunala tjänstemännen inom socialsektorn träffats relativt regelbundet och diskuterat möjligheterna till samarbete över kommungränserna i framtiden. Arbetet har tills vidare resulterat i att man har kommit överens om att göra upp en välfärdspolitisk plan, som är gemensam för hela Åboland. Sektorer som åtminstone kommer att inkluderas i planen är missbrukarvården och barnskyddet. Planen har utarbetats i nära samarbete med Det finlandssvenska kompetenscentret inom det sociala området, som kommer att delta i arbetet även i fortsättningen. Lagen om försök med samarbete inom regioner trädde ikraft den 1 augusti 2002 och gäller till den 31 december 2005. Åboland har således tre år på sig att visa upp resultat och förhoppningsvis kommer projektet att kunna leva upp till förväntningarna i regionen. Framtiden får utvisa huruvida deltagandet i regionstödsprojektet resulterar i utökat och bestående samarbete de åboländska kommunerna emellan.

Teresia Blomberg har under det senaste året arbetat som planerare för det åboländska regionstödsprojektet. Region Åboland r.f., Strandvägen 32, 21 600 Pargas Tfn 02 4585986, e-post: teresia.blomberg@parnet.fi