Tidskriften Skärgård

Årgång 25 Nr 1 / 2002
Tema: Östnyländsk skärgård

Ledaren
Av Håkan Eklund

Finland som välfärdsstat och trygghet upptäckte jag på en östnyländsk bensinstation. Året var 1972 och jag och mina klasskamrater var på hemväg till Österbotten från en äventyrlig och spännande resa till Leningrad där vi fått en snabbkurs i livet på andra sidan järnridån.

Med ett nytt perspektiv i baggaget blev plötsligt en helt vanlig landsvägskafeteria i Forsby, Pernå en aha-upplevelse! - där hyllorna dignande av överflöd, bilar tankades av vanliga knegare, och misstänksamma uniformerade lakejer saknades helt. "Tänk vad bra vi har det i Finland", tänkte alla vi som varit på vår första riktiga resa utanför det nordiska folkhemmet och för första gången konfronterats med fattigdom och godtyckliga myndighetspersoner. Det som tidigare varit en självklarhet för oss, var kanske inte längre så självklart. Och på bensinstationen i Östra Nyland föll många pusselbitar på plats. Plötsligt uppskattade vi den egna vardagen.

För ett sekel tillbaka var det många ester som drömde om en bättre vardag i Finland. De ville köpa jord och vattenområden i vår skärgård, inte för rekreationsändamål som är brukligt i dagens urbana överflödssamhälle - utan för att överleva som fria fiskarbönder och båtbyggare: att ha mat på bordet och större kontroll över sina liv. De kände till våra fiskrika vatten och vår lugna och skyddade innerskärgård. Finland var landet man längtade till. Om historien kring den estniska nybyggarkoloni som sen etablerade sig i Kabböle, Pärnå får ni läsa i detta temanummer om Östnyländsk skärgård. Artikelskribenten Sven Boman växte upp som granne med esterna, och har dokumenterat detta fascinerande stycke invandrarhistoria, unikt i Finland, i en liten bok med titeln "Kabböle-ester, en minoritet i minoriteten". Trots sina 81modiga år har han gjort ett sammandrag ur boken för Skärgård.

Han är en av många östnyländska eldsjälar som ni får möta i detta nummer, som alla är värda en eloge. Många av skribenterna är synnerligen aktiva hembygdsforskare och lokalhistoriker. De mest engagerade har dokumenterat sitt kunnande och vetande i bokform. Källor att tappa ur, till identitetsbygget. Ett folk utan historia är ett folk utan identitet. Detsamma kan sägas om ett landskap.

Idag är järnridån borta, Estland självständigt, och i takt med att frihetens vind drar över grannarna runt Finska viken får landskapet Östra Nyland en allt centralare geografisk position mellan Helsingfors och metropolen St. Petersburg. En utmaning för näringslivet och för landskapets identitet; "ett landskap i kläm" som Thomas Rosenberg kallar detta det svenska språkets och den finlandssvenska kulturens östligaste utpost. Runt hörnet slutar väst-Europa. Kartbilden ovan talar sitt tydliga språk, det är nära till regionens största metropoler både i öst och väst. Det är många landskap i Finland som gärna skulle byta till sig den positionen. Men allt har sitt pris.

Samtidigt låser strukturomvandlingen, urbaniseringen, den globala marknadsekonomin och EU-byråkratin glesbygden och skärgården i ett järngrepp. Det är storskalighet och urbana koncentrationer som gäller. Plötsligt är inget sig längre likt och landet utanför metropolerna har förvandlats till marginella utmarker. Var det bättre förr? När jord, skog och vatten kunde livnära glesbygd och folkrika skärgårdsbyar; när primärnäringarna var hedervärdiga yrken; när de bästa kommunikationslederna utgjordes av kustnära farleder; när St.Petersburg, Tallinn och Stockholm låg runt kröken och var bekanta samtalsämnen även i de enklaste skärgårdshem; när det lyste ur skärgårdens stugfönstren också vintertid; när turister var tillfälliga sommargäster som gav omväxling och tillskott i kassan och inte en EU-finansierad räddningsplanka för en "levande skärgård" som tvingar primärproducenter att plötsligt bli serviceproducenter. Svaret är beroende på vem frågan går till …

Idag är det bruset från E 18 som gäller i Östra Nyland; farled och livlina till metropolerna - och fritidshuset i skärgården. Plötsligt är varken lagstiftare eller planerare i takt med tiden med allt vad rekreationstryck, avfallshantering och markanvändning beträffar när den urbana stressen gör att längtan ut till lugnet i skärgården pressar på. Under urbant polerade ytor finns överraskande många agrarer … Trots att kommuner i närheten av städer gärna skulle se att allt fler fritidsbostäder i skärgården kunde omvandlas till permanent boende, är det i många fall lättare sagt än gjort. Vårt samhälle är fortfarande alltför fokuserat på utvecklingen av urbana center, trots att många idag hellre hade en andra bostad i stan och den fasta bostaden naturskönt och lägligt vid villaväg och havsstrand. Ännu finns mycket att göra för att kläda ord i handling.

Med detta årets första nummer anno 2002, fyller tidskriften Skärgård 25 år! Tidskriften som dokumenterar ett stycke Svenskfinland - förvaltande ett unikt världsarv - är i sig en unik byggkloss i det finlandssvenska identitetsbygget. Det är i "egenskap av ett kustfolk som vi har vår styrka, med allt vad det innebär av tradition och kunnande, horistont och vidsynthet", som Thomas Rosenberg uttrycker det i sin artikel. Att sanna med är inte svårt; det är detta arv som tidskriften Skärgård försöker dokumentera.