Fiskhälsa

 

 

Start Fisksjukdomar Odlad fisk Vildfisk Kontakt Länkar Nyheter Suomeksi!

Triaenophorus crassus och T. nodulosus -
Gäddans binnikemaskar

Dessa bandmaskar är egentligen sötvattensparasiter men förekommer även i brackvatten. Som fullvuxna lever de i tarmen hos gädda. Med gäddans avföring hamnar parasitens ägg i vattnet där de utvecklas till coracidier. Dessa coracidier infekterar i sin tur hoppkräftor, copepoder, och utvecklas till procercoider. Med hoppkräftorna överförs parasiten till fisk och utvecklas till plerocercoider som kan vara 10 cm långa. När gäddan äter upp en fisk som infekterats med Triaenophorus - plerocercoider utvecklas den vuxna bandmasken i gäddans tarm. Den vuxna masken kan vara 30 cm lång, men ser inte ut att ha någon negativ effekt på gäddans hälsotillstånd. Artbestämningen görs på basen av fästorganen i huvudet, se artbeskrivningarna nedan.

Adult T. nodulosus som preparerats fram från gäddans tarm, huvudet med fästorganen sitter i den smala ändan.

Triaenophorus-bandmaskarna kan inte infektera varmblodiga djur, således är de ofarliga för människan .

T. crassus plerocercoider (foto) förekommer i muskelvävnaden hos laxfiskar, speciellt sik och siklöja. Fiskarna smittas på våren, i strandnära vatten, strax efter islossningen. Larverna ligger ihopnystade, föga inkapslade, oftast intill ryggfenan på fisken. Fiskens hälsa påverkas inte nämnvärt, men larverna är ett hygieniskt problem eftersom det inte får förekomma synliga parasiter i köttet på fisk som skall användas som livsmedel. Hos denna art är fästorganen kraftigare byggda och något större än hos nästa art. 

T. nodulosus plerocercoider förekommer i levern hos flera fiskarter, t.ex. lake och abborre. Man finner dem i stora cystor i fiskens levervävnad, ibland mycket talrikt. Cystorna påverkar leverns funktion och därigenom fiskens kondition. Ibland har parasiten förorsakat omfattande infektioner bland odlad fisk, t.ex. regnbåge. Fästorganen är klenare och mindre än hos föregående art.

 


Tillbaka