Fiskhälsa

 

 

Start Fisksjukdomar Odlad fisk Vildfisk Kontakt Länkar Nyheter Suomeksi!

Infektiös laxanemi, ILA/ISA

ILA är en virussjukdom som som inte ännu har påträffats i Finland. Sjukdomen påträffades för första gången i Norge 1984. Senare har sjukdomen påträffats i Skottland, Färöarna, på Nordamerikas östkust och i Chile. I praktiken förekommer viruset i alla länder med som har en mera omfattande laxproduktion. Sjukdomens engelska namn är infectious salmon anaemia, förkortas ISA , denna förkortning används i internationella sammanhang.

Det är i första hand lax (Salmo salar) och silverlax (Oncorhynchus kisutsch , Coho salmon) som har drabbats av sjukdomsutbrott. Öring (Salmo trutta) och regnbåge (Oncorhynchus mykiss) är inte känsliga för viruset men kan fungera som bärare.

Sjukdomsförloppet varierar, fiskbeståndet kan bära på smittan en längre tid innan sjukdomen bryter ut, t.ex. som en följd av något yttre stressmoment. Dödligheten kan vara låg och fortgå en längre tid, alternativt är sjukdomsutbrottet akut med en kortvarig hög dödlighet. Den totala dödligheten kan uppgå till över 90%. De flesta sjukdomsutbrotten har varit under våren, vid temperaturer mellan 5 och 15°C. Vid vattentemperaturer över +15° förorsakar viruset inte längre någon sjukdom.

ILA-viruset är ett orthomyxo-likt virus och man känner till 2 genetiska huvudgrupper, den europeiska och den nordamerikanska, isolaten från Chile är nära besläktade med de nordamerikanska. Man har tidigare ansett att viruset är av marint ursprung och att sjukdomen överförs till smolt som sätts ut i havet. Senare forskning har visat att vilda laxfiskar i sötvatten kan fungera som en reservoar varifrån sjukdomen överförs till odlad fisk.

Symptom

Sjuka fiskar blir slöa, lägger sig på kassbottnen, simmar på ytan eller står och hänger längs kasskanten. Fisken kan ha blödningar i huden, speciellt på buken. Om man öppnar fisken kan man ibland se blödningar i muskulaturen. Tidiga symptom innefattar även svullen mjälte, blödningar i ögonen och vätska i bukhålan. Det mest kännspaka symptomet är ändå en mörkfärgad, nästan svart lever. Hjärtat och gälarna är också bleka. Blödningar kan även förekomma i andra inre organ såsom  blindtarmsbihangen, främre delen av tarmen och simblåsan. Den nordamerikanska formen har ofta kännetecknats av blödningar och nekroser i njuren

Smittan

Viruset sprids via vattnet och med fiskodlingsutrustning. Fiskar som överlevt ILA-smittan kan sprida smittan vidare. Smittan kan även spridas från fiskförädlings-företag och slakterier som har bristfällig behandling av avfallsvattnet. Viruset är relativt känsligt för olika desinfektionsmetoder, goda hygienrutiner minskar således märkbart risken för överföring av smittan.
Vid epidemiologiska studier har man i Norge konstaterat att risken för sjukdoms-utbrott är stor om det finns en fiskodlingsanläggning med ILA-smitta eller ett fiskslakteri inom 5 km:s avstånd.

Man har inte påvisat viruset inne i romkornen varför en desinfektion av rommen i princip eliminerar viruset.

Behandling och förebyggande åtgärder

Behandling av den sjuka fisken är inte möjlig. I de länder där sjukdomen förekommer saneras odlingarna i enlighet med ett eradikationsprogram. I praktiken innebär det att all fisk avlägsnas och odlingen står tom ett antal månader. Kring den drabbade odlingen upprättas också ett restriktionsområde med begränsningar för förflyttning av fisk och fiskodlingsutrustning.

ILA-vacciner finns att tillgå men vaccinering har ännu inte ansetts möjligt i större skala. En vaccinerad fisk kan sprida sjukdomen vidare och försvåra arbetet med att utrota sjukdomen. Med molekylärgenetiska metoder kan det dessutom vara svårt att diagnostisera ILA i ett vaccinerat fiskbestånd, vilket leder till svåra administrativa beslut ifall man misstänker sjukdom. Det positiva resultatet kan nämligen vara spår av virusets arvsmassa som i själva verket injicerats i fisken under vaccineringen. Medverkan i den internationella handeln kräver också att ett fiskbestånds hälsostatus är känt.

 


Tillbaka