Fiskhälsa

 

 

Start Fisksjukdomar Odlad fisk Vildfisk Kontakt Länkar Nyheter Suomeksi!

Projekt: Anpassning av fiskodlingsnäringen till EU:s fiskhälsodirektiv och utveckling av fiskhälsotjänster

Lars Lönnström & Tom Wiklund

Projektet som har inletts 1.1. 2005 och pågår till 31.12 2006 finansieras av Egentliga Finlands TE-central och Ålands landskapsregering samt EU.

Bakgrund

Vattenbruket har under de senaste 30 åren utvecklats till den professionella verksamhet som den är idag. Verksamheten har blivit internationell, vilket har medfört nya utmaningar och hotbilder. Den ökade konkurrensen från utlandet tär hårt på våra odlingars ekonomi. Finland är en del av EU och den fria marknaden ökar märkbart riskerna för att nya sjukdomar, eller mera patogena former av sådana sjukdomar som existerar här sedan tidigare, introduceras till vårt land.

Strukturen för näringen håller samtidigt på att förändras. Som ett svar på den försämrade lönsamheten växer de större företagen och har enheter på ett vidsträckt område, medan mindre företag upphör med verksamheten. De strängare hygien- och miljökrav, som åläggs fiskförädlingsanläggningarna, har lett till att slakteriverksamheten koncentrerats till ett mindre antal slakterier. Denna omstrukturering leder till att behovet av fisktransporter och kontakterna mellan olika enheter ökar. Risken för spridning av smitta har ökat exponentiellt under de senaste åren .

EU:s kommande fiskhälsodirektiv

EU:s nya direktiv som gäller hälsofrågor inom vattenbruket är under beredning och väntas bli klart år 2005. Direktivet ställer nya krav på fiskodlingsnäringen, bl.a. förutsätts vissa minimiåtgärder för att förhindra spridning av fisksjukdomar och övervakning av dessa. Därtill ställs det nya hälsokrav på fisk och fiskprodukter vid försäljning.

Direktiven gäller även fisk som odlats för utplantering.

Fiskhälsokontrollprogram

Av företagen krävs i allt större utsträckning fiskhälso/egenkontrollprogram som beaktar den smittorisk som föreligger vid odlingen och det potentiella verkningsområde som en smitta vid odlingen kan omfatta. Företagare inom fiskodlingsnäringen innehar i allmänhet inte tillräcklig och nödvändig kunskap om fisksjukdomar och professionell hjälp och handledning är nödvändig . Den sluliga utformningen av hälso/egenkontrollprogrammen kommer ännu att preciseras genom kommissionens beslut.

Förebyggande fiskhälsovård

Förebyggande fiskhälsovård blir och borde redan vara den viktigaste vägen vid bekämpandet av fisksjukdomar. Åtgärderna utförs på många plan. Veterinärmyndigheterna kan begränsa riskerna för smittospridning genom lagar, förordningar och direktiv. Miljömyndigheterna kan i samråd med fiskhälsoexpertis och fiskodlare styra odlingsverksamheten till lokaler, som ur fiskhälso- och miljösynpunkt är optimala för fiskens välbefinnande. Optimala odlingsbetingelser ger bättre foderfaktorer, belastningen på miljön minskar samtidigt som risken för att fisksjukdomar utbryter och sprids från en odling till en annan eller till vilda fiskbestånd minskar.

Fiskodlingsföretagens förebyggande verksamhet, som bl.a. innefattar optimering av utfodring och odlingsbetingelser, vaccinering, förbättrad odlingshygien mm. ger snabbt avkastning i en förbättrad lönsamhet och reducerad miljöpåverkan. Genom att noggrant planera fisktransporter samt hur de olika odlingsenheterna utnyttjas, är det möjligt att minska risken för eller tom. förhindra smittospridning.

Det nya direktivet förutsätter vissa grundläggande åtgärder för att hindra spridning av smitta. En ökad kunskap och medvetenhet om fiskhälsofrågor är nödvändig. Anmälningsplikten gällande misstanke om anmälningspliktiga fisksjukdomar kommer också att utökas. Då företagaren sköter sina fiskar själv är läget som förut – djurets ägare har anmälningsplikt vid misstanke. Den nya förordningen utökar plikten till alla vars verksamhet har anknytning till fisk och fiskodling. I större företag med många anställda är det viktigt att få fram kunskap om fiskhälsa till samtliga arbetstagare.

Nya odlingsarter

Under de senaste åren har intresset för odling av nya fiskarter och möjligheterna att därigenom förbättra lönsamheten ökat kraftigt. Regnbågen är ännu den viktigaste odlade arten men intresset för odling av framförallt sik, har ökat kraftigt både i havet och i sötvatten. Gös och abborre är också aktuella arter. Småskaliga odlingsförsök har påbörjats och andra är under planering. Odling av nya arter kräver ett nytänkande och en direkt tillämpning av kunskaper som erhållits vid regnbågsodling kan leda till stora förluster. Nya arter kan vara latenta bärare av patogener som leder till sjukdomsutbrott först när fisken hålls under de stressande betingelser som åtföljer odling i täta bestånd. Sjukdomsförloppen är helt olika när man arbetar med en ny fiskart eller en ny sjukdom. Nya arter ter sig ofta känsligare för sjukdomar, ett fenomen som säkert beror på brist på erfarenheter. Det är mycket viktigt att det sker en uppföljning av fisksjukdomsläget vid odling av nya arter. Om detta försummas kan det vara svårt att bedöma de ekonomiska förutsättningar och risker som förknippas med nya arter i odling.

Diagnostik

Kraven i det nya EU-direktivet kommer att förutsätta, att orsaken till eventuell dödlighet på fiskodlingarna utreds med en högre intensitet än tidigare. Förekomsten av t.ex. VHS-sjuka i vilda fiskbestånd innebär en smittorisk som inte kan elimineras, vilket gör det viktigt att konstatera/utesluta en möjlig smitta i en fiskodling innan sjukdomen hunnit spridas vidare.

För den enskilde fiskodlaren ger en tidig diagnos och snabb diagnostik vid sjukdomsutbrott större möjligheter att vidta rätta bekämpningsåtgärder från början. Man kan minimera den miljöpåverkan sjukdomsutbrott medför i form av foderspill, bruk av läkemedel och till sist men inte minst i form av direkt dödlighet. De ekonomiska konsekvenserna mångdubblas, ifall ett sjukdomsförlopp får fortskrida okontrollerat.

Sjukdomens spridning till andra odlingar kan lättare förhindras och kostsamma saneringsåtgärder kan begränsas till enskilda odlingar ifall sjukdomen diagnostiseras i ett tidigt skede. Saneringar leder ofta till produktionsuppehåll och näringens säsongbundenhet kan leda till att ett kortare uppehåll i praktiken blir ett års produktionsbortfall.

Nya odlade arter och den ökande internationella handeln med levande fisk ställer oss inför nya utmaningar inom sjukdomsdiagnostiken. Det behövs en kontinuerlig utveckling av diagnostiska metoder för att man skall ha beredskap för snabba diagnoser vid sjukdomsutbrott. Metoder som möjliggör provtagning från levande fisk är av stor vikt då man undersöker värdefull avelsfisk.

Styrgrupp

I projektets styrgrupp medverkar:

  • Andreas Enqvist, verksamhetsledare, Ålands fiskodlarförening
  • Olof Karlsson, fiskerichef, Ålands landskapsregering
  • Mikael/Ketzia Karring, landskapsveterinär, Ålands landskapsregering
  • Harri Orenius, företagare, Aqua Care Oy (ordf.)
  • Riitta Rahkonen, veterinäröverinspektör, Jord- och skogsbruksministeriet
  • Kari Ranta-Aho, fiskerichef, Egentliga-finlands TE-entral
  • Tapio Palmu, länsveterinär, Västra Finlands län
  • Juha Pirilä, företagare, Mannerlohi/Suomen Kalankasvattajaliitto

projektforskare Lars Lönnström fungerar som styrgruppens sekreterare

 

Tillbaka