Fiskhälsa

 

 

Start Fisksjukdomar Odlad fisk Vildfisk Kontakt Länkar Nyheter Suomeksi!

Flavobacterium psychrophilum

Av våra odlade fiskar är regnbågen den art som drabbas svårast av infektioner med bakterien F. psychrophilum . Sjukdomen kan ge olika symptom hos fisken. Hos små yngel förorsakar den ett så kallat yngeldödlighetssyndrom , på engelska Rainbow Trout Fry Syndrome, RTFS . Nykläckta yngel av regnbågslax kan angripas av bakterien med massiv dödlighet som följd. Sjukdomen är därför en av de värsta som kan drabba regnbågslax i sötvatten. Hos större fisk förorsakar F. psychrophilum oftast hudsår och kallas bakteriell kallvattensjuka

Bakterien F. psychrophilum är Gram-negativ, lång, stavformad (0,2-0,7 x 3-10 µm), producerar gult pigment och den trivs bäst då temperaturen är under +15°C.

Sjukdomsbild och symptom
Yngeldödlighetssyndrom

Gulesäcksyngel som insjuknar i yngeldödlighetssyndrom dör ofta utan synliga yttre symptom. Detsamma gäller även för infekterade yngel strax efter startutfodringen. Då ynglen blir större börjar sjukdomssymptomen framträda. Fiskstimmet blir brokigt, det förekommer fiskar med avvikande färg. Vissa fiskar mörkfärgas, andra kan vara mycket ljusa och anemiska. Fiskens aptit minskar och sjuka fiskar uppvisar svår anemi (bleka gälar). Buken kan vara vätskefylld och mjälten är förstorad. Om fisken överlever så länge att sjukdomen blir kronisk så förekommer ofta utstående ögon, exopthalmi (bild)

Vidare har man observerat en ökad förekomst av ryggradsskador hos fisk som insjuknat och överlevt infektionen. Förändringarna ses oftast i formen av ett förkortat stjärtparti. Korta gällock förekommer också allmänt i samband med flavobakterios.

Bakteriell kallvattensjuka

Hos större fiskar kan F. psychrophilum förorsaka stora hudsår. Såren begynner ofta som vätskefyllda bölder under huden och när dessa spricker återstår ett djupt kraterformat sår, ofta med gula kanter (bild). Sjukdomen är av kronisk karaktär med jämn dödlighet. I såren uppstår ofta sekundära svamp- eller bakterieinfektioner som bidrar till sjukdomens dödliga utgång.

Ibland är hudinfektionen ytlig och utbredd, det angripna området växer ofta i takt med att fisken gnider sig på grund av irritationen. Denna form av kallvattensjuka har ibland medfört relativt hög dödlighet även på större fiskar.

Smittan

Den huvudsakliga smittokällan för yngeldödlighetssyndrom är sannolikt infekterad rom. Huruvida bakterien finns inne i romkornet  råder det delade meningar om, men en normal desinfektion av rommen med jodpreparat dödar inte bakterien. Hos moderfisk förekommer flavobakterier i såväl rom som mjölke. Vidare finns det en risk att bakterierna kommer åt romkornen via vattnet som tillsätts då rommen får svälla efter befruktningen. De nykläckta ynglen är sålunda ofta smittade från första början. Smittan kan senare leda till upprepade utbrott innan fisken uppnått 5 grams storlek. Samma fiskbestånd riskerar ofta ännu att drabbas av kallvattensjuka under därpå följande vintrarna.

F. psychrophilum förekommer ofta i vattenmiljön i fiskodlingar. Bakterien överförs inte lätt till fisk via vattnet men hantering av fisken, sortering, lastning och vaccinering, stressar fisken och skadar huden varvid risken för flavobateriosutbrott ökar markant. Onödiga formalinbehandlingar bör också undvikas eftersom behandlingarna skadar hudens slemlager och stressar fisken.

Döda och svårt sjuka fiskar bör avlägsnas från bassängerna emedan dessa kontinuerligt sprider stora mängder med bakterier till vattenmassan och därmed ökar på smittrycket.

Behandling

Gulesäcksyngel är svårbehandlade vid allvarliga sjukdomsutbrott och de infekterade ynglen kan knappast räddas utan badning med antibiotika. För att förebygga sjukdomsspridningen kan man försöka bada fisken med t.ex. kloramin eller benzalkoniumklorid. 
Om fisken äter kan man ge medicinfoder med oxytetracyklin eller florfenicol. Det sistnämda preparatet tas effektivare upp i fisken och fungerar sålunda bättre vid låga temperaturer. Medicinering med oxolinsyra eller trimethoprimsulfa brukar inte ha någon effekt.

Utomlands är F. psychrophilum -stammarna ofta resistenta mot olika läkemedel. För att undvika dessa problem hos oss, så långt det är möjligt, är det viktigt att sjukdomen alltid diagnostiseras och en medicinering utförs enligt de direktiv man fått av veterinären. Vid import av fisk från utlandet är det även skäl att väga de risker som förknippas med att man kan få en resistent bakteriestam på köpet.

 


Tillbaka