|
Ole Granholm
Caino-Torp-projektet som
med hjälp av tidigare släktutredningar och ny forskning
försöker klarlägga de äldsta generationerna
av släkterna Kaino och Torp framskrider planenligt. Målet
är att släktboken på närmare 800 sidor i
A 4-format utkommer våren 2001. Projektet kommer att omfatta
9 generationer Caino och 7 generationer Torp. Arbetet blev mer
omfattande än vad man ursprungligen räknade med.
Det berättar Ragnar
Mannil, ordförande för arbetsgruppen som består
av Jan-Erik Nygren, Hans-Erik Krokfors, Reijo Ojala, Sigurd Nylund,
Heimer Furu, Håkan Ahlnäs och Ole Granholm. För
att utredningarna inte skall bli för omfattande, begränsas
materialet till tidsperioden 1490-1799.
- Därigenom blir boken
mer lätthanterlig och skapar underlag för enskilda
personer som vill söka sina rötter eller reda ut sitt
ursprung, påpekar Mannil.
Starten skedde 1993
Arbetsgruppens sekreterare Jan-Erik
Nygren berättar att projektet påbörjades
1993. Det skedde vid ett möte i Terjärv som anordnades
på initiativ av Ragnar Mannil och numera avlidne Helge
Smedjebacka. Deltagarna var medvetna om att det gjorts utredningar
om dessa släkter i olika omfattning och av olika personer.
- Man visste också
att att det i viss mån fanns divergerande uppgifter om
släkternas gemensamma ursprung. Det saknades också
en brett genomförd utredning över de äldsta generationernas
utbredning.
Till en början räknade
man optimistiskt med en tidtabell på ett par-tre år,
men det visade sig snart att projektet var mera arbetsdrygt än
man föreställt sig. Redan vid det första mötet
framfördes kritik mot den sedvanliga sammanställningen
av Kaino och Torp till en enda släkt, Detta var en uppfattning
som långt, både på finsk- och svenskspråkigt
håll, byggde på magister Kankaanrantas uppgifter.
Två skilda släkter
Därför blev den tillsatta
arbetsgruppens uppgift att försöka reda ut det äldsta
släktförhållandet mellan Kaino och Torppa. Den
som framfört den kraftigaste kritiken mot teorin om det
gemensamma ursprunget för Caino och Torp är professor
Pentti Virrankoski i Åbo.
Han hävdar att det inte
finns något bevis på detta sammanhang och anser att
släkten Torps stamfar kommer från Pedersörehållet,
möjligen via Evijärvi. Men några hållbara
bevis har man inte kunnat finna.
Arbetsgruppen beslöt redan
i ett tidigt skede att hålla de två släktgrenarna
separata, men att de ingår i samma bok. Vid ett möte
1996 presenterades en arbetsversion som omfattade 8 generationer
Kaino och 6 generationer Torp.
Utredningen omfattade knappt
50 sidor och 400 familjer. Kompletteringar behövdes eftersom
det fanns luckor. Den senaste versionen som genomgicks vid mötet
i Nedervetil på måndagen omfattar drygt 500 sidor.
Där presenteras drygt 2 500
familjer och det betyder att 20 000 personer passerar revy.
Fortfarande finns det luckor, men arbetsgruppen har beslutat
att dessa inte skall fyllas. I stället kommer en förteckning
över det som fortfarande är outrett att ingå
i boken.
Omfattande och informativ
Jan-Erik Nygren skriver förordet
samt anvisningar för bokens användare. Dessutom ingår
en utredning över namnproblematiken förnamn-tillnamn.
Dessutom skall ett namnregister införas. Det finns även
önskemål om förekommande hemmansnamn.
En sammanställning görs
på engelska med tanke på det stora genealogiska intresse
som finns bland utvandrare och ättlingar i USA.
Ragnar Mannil skriver en ny och
utvidgad version av artikeln om Svartsjö-släkten som
bygger på festtalet han höll vid hembygdsfesten i
Terjärv 1973. Pentti Virrankoskis föredrag från
mötet i Nykarleby ingår i tvåspråkig version.
Reijo Ojala skriver en presentation av hemmanen Kaino och Torppa,
medan Håkan Ahlnäs gör skisser/fotografier från
besök på Kainu/Torppa idag.
Något allmänt möte
kommer inte att hållas i höst. I stället skickas
en rundskrivelse till de personer som finns på utskickslistan.
Den slutliga sammanställningen av boken sker under vintern
och meningen är att den finns tillgänglig under våren.
Förhandsintressset stort
Från arbetsgruppens sida
hoppas man att alla som har intresse av projektet tar kontakt
med någon av arbetsgruppens medlemmar. Förhandsintresset
för boken är stort och priset skall hållas under
300 mark.
- Redan nu är det möjligt
att komma in med förhandsbeställningar för det
är inget tvivel om att boken skall utkomma, framhåller
Mannil.
Hans-Erik Krokfors som svarar för
sammanställningen och datakörningen av materialet ser
släktboken som ett kulturhistoriskt projekt.
- Åtminstone kommer
en stor del av befolkningen att hitta sina rötter i släktboken,
påpekar Krokfors.
Jan-Erik Nygren har vid en snabb
genomgång av materialet kommit fram till att det rör
sig om 3 123 familjer. Av dessa finns 1 743 i Kaino-
och 1 380 i Torpgrenen. Naturligtvis finns det dubbleringar.
Av dessa 3 123 familjer är 2 530 fullständiga,
dvs. med barn, medan övriga är familjer vilkas barn
är födda på 1800-talet.
Grels Caino föddes
på 1490-talet
Starten tas från Grels
Caino som var född ca 1490 i Vetil. Han hade två söner,
Olof Grelsson och Johan Grelsson. Olof Grelsson Caino född
ca 1510 antecknas som husbonde på Caino I 1556-77.
När vi kommer till fjärde
generationen stöter vi på Olof Mickelsson Caino som
utsågs till nämndeman 1627. År 1636 sålde
han sin del av Caino till Erik Olofsson Torp och flyttade med
sin son Mickel till Hopsala i Kronoby. Hans brorsson Per Henriksson
Storcaino född ca 1625 blev instämd till tinget av
sin bror Erik för att han lever i osämja med sin hustru.
Erik yrkade: "att brodern bör tillhållas med
sådant oväsende att avstå".
Släkten Torp inleds med
Olof Olofsson Torp född ca 1570. Han avled 4.8.1628. Åren
1603-34 antecknas han som husbonde på Torp i Vetil. Tingsprotokollet
berättar att han dömts till 6 dagar böter för
orättvisa som han begått mot Hans Knutsson Räf
i hans hem.
Olof Olofsson hade fyra söner.
Den äldsta son Hans Olofsson Aho-Torp, var född ca
1590 och antecknas som husbonde på Aho 1616-51. Den tredje
brodern Gabriel Olofsson Torp, född 1609 och avled 25.3.1697.
Om Gabriel kan man läsa att han var gift tre gånger.
Han deltog i kyrkbygget i Vetil.
År 1642 stämde han
Clemets Jöransson Pulkkinen för att denne hade fällt
och hållit i sin ägo en björn som de gemensamt
drivit ur idet. Åtalet förkastades.
Tillbaka till huvudsidan |
