Psalmens roll
i nutida nordiskt kultur- och samhällsliv

Varför har man gjort en dylik undersökning? En tendens gemensam för de nordiska länderna är att folk är intresserade av psalmer och religiösa sånger i en omfattning som experter på sekularisering anser vara omöjligt. Populära artister ger ut inspelningar med andliga sånger. De turnerar också i kyrkor och församlingshem. Huvudinslag i repertoaren är då ofta religiösa sånger. TV och radio sänder program med andlig musik. En religiös sångtradition syns leva både i och utanför kyrkan, trots att kunskapen om psalmer i övrigt har minskat. Psalmerna är inte mera en del av människornas liv på samma sätt som förr, när man förutom i kyrkan allmänt sjöng psalmer i skolan, i hemmet och under arbetet. Det utomkyrkliga intresset för psalmer och andlig sång gav Nordisk Institut for Hymnologi (NordHymn) anledning till att i början av 1990-talet forska i psalmens roll i det nutida nordiska kultur- och samhällslivet. En enkätundersökning genomfördes åren 1994–1995. Psalmen i Finland undersöktes både bland finnar och finlandssvenskar, eftersom psalmtraditionerna är olika.

Boken inleds med en presentation av hur enkätundersökningen gick till. Därefter ingår fyra artiklar under rubriken Tematiska tvärsnitt ur enkätsvaren. Artiklarna behandlar t.ex. deltagande i gemensam psalmsång, kollektivt musicerande som väg till psalmerna samt socialt sjungande.

Följande huvudrubrik kallas Nordbornas bedömningar av tre nyckelpsalmer. Dessa psalmer är Härlig är jorden (vars danska originaltitel har fått ge namn åt hela undersökningen), Vår Gud är oss en väldig borg och Tryggare kan ingen vara. Psalmerna värderades olika i olika länder. Litteraturvetaren Inger Selander ställer en berättigad fråga: talar man om samma psalmer? Texterna är nämligen inte hundraprocentigt lika och endast första strofen återgavs i enkäten. I synnerhet Vår Gud är oss en väldig borg och Tryggare kan ingen vara har olika textversioner. Om psalmerna hade tagits med i sin helhet hade troligen också värderingarna av psalmerna varit annorlunda, då övriga strofer innehåller mera kontroversiella teman och motiv än den första strofen. Inger Selander tvivlar på den positiva värderingen av psalmerna. Professor Folke Bohlin, som skriver om musiken i de tre psalmerna, tangerar Inger Selanders tankar när han menar att man i enkäten kunde ha tillagt en fråga om hur pass väl den svarande ansåg sig känna till respektive psalm. Bohlin menar att många på förhand har en föreställning om en psalm i dess helhet. Om texten i frågeformuläret har avvikit från den föreställning man har kan det ha medfört ”en oroande dubbelexponering”.

Det tredje huvudkapitlet, som jag här vill presentera litet närmare, behandlar nordbornas mest älskade psalmer. För de mest uppskattade psalmerna i det svenska Finland redogör professor Karl-Johan Hansson. Följande psalmer placeras i topp av finlandssvenskarna:

Hansson noterar, liksom teol.dr Hannu Vapaavuori som skriver om de finska psalmerna, att de populära psalmerna primärt handlar om den första trosartikeln, Gud som skaparen. Enstaka psalmer berör även den andra trosartikeln, Jesus och frälsningen. För att kunna uppskatta psalmer som handlar om den helige Ande, den tredje trosartikeln, behövs redan enligt Vapaavuori teologisk kunskap. Inga psalmer i tio i topplistan tar heller upp den tredje artikelns perspektiv.

De populära psalmerna är psalmer som kan sjungas i andra sammanhang än i gudstjänsten. De hör ihop med bestämda evenemang och har länge varit en del av psalmtraditionen. Ingen ny psalm ingår i listan. Hansson menar att psalmerna för det mesta berör frågeställningar som associerar till livsfrågor i allmänhet: liv och död, ensamhet och gemenskap, natur och fest, men framför allt trygghet, vilket han menar att säkert har bidragit till psalmernas popularitet. Melodierna är enkla och har en folklig stil. Det avgörande för psalmernas uppskattning är ändå enligt Hansson det sammanhang där de används och de associationer som de skapar.

Utrymmet för denna artikel tillåter mig inte att gå in på allt intressant som finns i denna bok. Men en sak bör framhållas i Hanssons text: Skolans insats för psalmsången och för människors psalmkunskap är ovärderlig. Bara 27 % av de intervjuade finlandssvenskarna uppger att de lärt sig psalmer också i församlingen, medan hela 82 % säger sig ha lärt sig psalmerna i skolan. Endast 4 % menar att skolan inte bör lära ut psalmer! Detta är värt att notera inför höstterminen. Med Hanssons ord: ”Om skolan inte längre undervisar i psalmkunskap är risken stor att en väsentlig del av det religiösa kulturarvet försvinner.”

Efter artiklar om psalmsången på Färöarna och Grönland samt samisk psalmsång avslutas boken med en artikel av professor Sven-Åke Selander rubricerad Kyrkovisor i ett sekulariserat samhälle. Selander behandlar bl.a. frågorna ”Vad är sekulärt” och ”Hur tar kristen sång och musik upp impulser från den sekulariserade världen?” samt den inte minst intressanta och tankeväckande frågan ”Hur skriver man kristen text och musik så att den kan nå sekulariserade människor?”