Tidskriften Skärgård

nr 2/2013 - Årgång 36
Tema: Från Okavango till Kuggom

Inledaren

Värna om specialkunskap

Från Okavango till Kuggom signalerar att temanumret i din hand innehåller bredd. En orsak är att artikelflödet till de senaste numren av tidskriften Skärgård varit rikligt; allt har inte rymts med inom det sidantal som vi försöker hålla oss till. Och substansmaterial utan ”bäst före datum” blir aldrig utdaterat. Tvärtom. Det viktiga är att intressanta historier blir dokumenterade i tryck och tillgängliga för en bredare allmänhet. Alltför mycket går ändå i graven med sina upphovsmän, oss alla – förr eller senare.

EN RÖD TRÅD som hittas i allt som produceras i Skärgård har en koppling till genuina eldsjälar; alla frivilliga medarbetare i tidskriften är utpräglade eldsjälar. Utan dessa skulle inte Skärgård finnas till! Och mycket av det som de skriver om har med andra eldsjälar och drivande samhällskrafter att göra. Som verkat eller verkar på olika nivåer, med eller utan betalt. Som utvecklingen ser ut idag blir det än viktigare med aktiva, självgående, positivt tänkande och drivande krafter för att se om olika typer av utmaningar och projekt som tenderar att drunkna i storskalighetens, inbesparningarnas och byråkratins anonyma massa.

EN ELDSJÄL och opinionsbildare av rang är Thomas Rosenberg, välkänd skriftställare i Svenskfinland. Läs hans upprop om hotet mot träbåtsbyggandet i gamla hedervärdiga Kuggomskolan i Östnyland. Ett typexempel på hur det går när allt skall vara stort; när utbildningskoncerner blir för stora och när kommunerna blir för stora.
Hotet kommer från två fronter.
När sådant som länge varit en stolthet i lokalsamhället sugs upp i storkommuners anonyma massa blir det farligt. Är dessutom majoritetsspråket ett annat, är inte heller den regionala uppbackningen garanterad. Det speciella, det svenska, det småskaliga – blir lätt ointressant och ovidkommande för de oinvigda och icke engagerade. Med ett mötesklubbslag kan hundraåriga traditioner raderas ut.
Skall den pionjäranda och den lokalpatriotism som hållit Kuggomskolan flytande i mer än ett sekel nu försvinna i majoritetens och den anonyma demokratins och samhällsekonomins namn?
Om våra små svenskspråkiga enheter och organisationer, av vad slag de än är, förlorar sin autonomi och blir en del av majoritetens demokratiska beslutsvälde, inleds nedräkningen för Svenskfinland.

MEN OCKSÅ INOM Svenskfinland svingas yxan. När små självständiga skolor, som den i Kuggom, integreras i stora finlandssvenska utbildningsorganisationer där kvantitet tycks väga mera än kvalitet, lurar faran. Små enheter blir lätt ett rött skynke för nitiska siffernissar och framtidsutvecklare som inte nödvändigtvis vet något om värdet av det specialkunnande som de står i beråd att göra sig av med.
Träbåtsbyggande på svenska ÄR en del av vårt kulturarv. Ett svenskt traditionshantverk att värna om, en identitetsbärande del av vår kustkultur; skall vi nöja oss med att stå vid sidan om och bara titta på när sådant putsas bort? Har vi glömt att vi tillsammans kan förflytta berg, om vi vill.
Vem vill? Var finns den kritiska massan? Eldsjälarna?
Detta är en miniatyrkopia av det som sker ute i den ”stora världen”, när företag med specialkunnande som länge varit landets stolthet köps upp av stora internationella bolag – för att avvecklas eller flyttas till lågprisländer. En beklaglig utveckling.

FORUM för Skärgårdsforskning, ett samarbete mellan Skärgårdsinstitutet vid Åbo Akademi och Skärgårdshavets biosfärområde, samlades i Korpoström i juni kring temat ”Under ytan”. Förutom att titta på intressanta bilder av gamla vrak diskuterades allt från döda havsbottnar till muddringseffekter och fiskpopulationer. Ett stort problem är att de flesta människor inte vet hur det ser ut under vattenytan och förstår vikten av god vattenvård som bland annat exponeras via hundratals olagliga muddringar som utförs varje år. Och den som inte läser annat än dagstidningars debattsidor, en sandlåda för kverulanter och populister, fortsätter att leva i tron att det är sälar, skarvar och örnar som äter upp alla fiskar. Tyvärr är verkligheten mera komplicerad än så.
Men många orkar inte ta till sig det som verkliga experter har att komma med, varken politiker eller allmänhet. Det är betydligt enklare att lyssna på populisternas tydliga budskap.

ENLIGT EN UNDERSÖKNING som Maria Söderström skriver om i detta nummer, har klorofyllhalten i Östersjön stigit under de senaste 40 åren och decenniers och åter decenniers synder finns ackumulerade i våra bottensediment. Trots att tillförseln av ny fosfor från land har minskat fortsätter fosfor att frigöras från de havsbottnar som lider av syrebrist, ett område som idag vuxit till ofattbara 65 000 km2. Hela Danmarks yta är 43 000 km2, som jämförelse.
Vilken effekt detta har på det marina ekosystemet vet forskarna rätt mycket om. Vem lyssnar?
Det är bara att studera undervattensbilderna i de två böcker som dykaren och fotografen Erik Saanila producerat under de senaste åren (”Vrakboken” presenteras i detta nummer, ”Skärgårdshavet under ytan” presenterades i nr 3/2012) för att inse vad det handlar om: tjocka mattor med ruttnande alger överallt som kväver allt som finns under.

FÖRFATTAREN Juha Ruusuvuori i Dalsbruk, Kimitoön har i en läsvärd kolumn i Vasabladet (30.5.2013) filosoferat kring tron på journalistiken. ”Underhållande yrke” är rubriken på hans kolumn. Han skriver att underhållning och all slags showbusiness jubilerar i alla tidningar och andra medier. Det verkar som om alla tidigare respekterade tidningar skulle vilja konkurrera med kvällstidningarna och han undrar om det är tidningspressens uppgift att trycka allt större färgbilder och krympa ner på spaltutrymme?
Han efterlyser mera bakgrundsmaterial och analyser för att läsarna bättre skall kunna förstå världen som blir allt mera komplicerad.
Han avslutar så här: ”Tryckmedierna kunde göra en grundlig självanalys och ta tillbaka en av sina gamla hedersvärda uppgifter: att ge bakgrundsinfo och verktyg för att kunna förstå världen, analysera händelseförlopp och till och med civilisera människor.”

Tidskriften Skärgård håller med Ruusuvuori; det är just detta som vi försöker leva upp till!
Men nu blir det sommarpaus. Njut av sommaren med kvalitetsläsning – det berikar. Äldre nummer av Skärgård kan beställas från redaktionen. Trevlig sommar!

Håkan Eklund, redaktör