Tidskriften Skärgård

Årgång 29 Nr 2 / 2006
Tema: Åländska skärgårdskommuner

Att skapa arbetsplatser och försörjning i ö-regioner

TEXT: KATARINA FELLMAN

Åland har efter den ekonomiska nedgången i början av 1990-talet upplevt en förhållandevis gynnsam utveckling. Den ekonomiska tillväxten mätt i BNP har varit positiv, antalet sysselsatta har ökat, arbetslösheten har sjunkit, sysselsättningsgraden är hög och nettoinflyttningen till Åland har likaså varit hög.

Befolkningstillväxten har under 2000-talet varit runt 0,7 procent per år, en nivå som snarare påminner om huvudstadsregioners expansionstakt än en ö-region med begränsade kommunikationer. Kort sagt, de flesta nyckelindikatorer har pekat uppåt.

Skillnaderna inom Åland är dock betydande. Medan kommunerna närmast Mariehamn har upplevt en i det närmaste enorm expansion med betydande inflyttning av framför allt barnfamiljer, kämpar flera av kommunerna i skärgården och längst bort från Mariehamn med sviktande befolkningsunderlag och en ofördelaktig åldersstruktur.

På Åland bor idag närmare 27 000 personer, av dem är drygt 2 300 bosatta i skärgårdskommunerna. Därutöver finns det ett 20-tal personer som bor på öar utan fast vägförbindelse i andra kommuner än de egentliga skärgårdskommunerna. Mariehamns invånartal närmar sig 11 000. På 1950-talet var situationen en helt annan. Då bodde över 4 500 personer i Skärgården, medan Mariehamn endast hade drygt 3 200 invånare. Befolkningsutvecklingen i skärgården har varierat under den senaste tioårsperioden, men trenden är fortsatt sakta sjunkande siffror. Också variationerna mellan skärgårdskommunerna är dock ganska stora, mest positiv har utvecklingen varit för Vårdö som har kortast avstånd till fasta Åland.

Sviktande kommunal ekonomi

Med sjunkande befolkningsunderlag har flera av skärgårdskommunerna, liksom flera andra små kommuner, växande problem med att få ekonomin att gå ihop. Präglade av debatten i fasta Finland och runt om i Norden diskuteras kommunreformer och finansiella reformer som lösningen på framtidens utmaningar för den åländska skärgården. Men blir fattiga kommuner rika om de går samman? Kan man nå skalfördelar, det vill säga blir produktionen av service billigare, om skärgårdsbefolkningen tillhör större kommuner?

Strukturella reformer av något slag kan vara befogade. Den kommunala demokratin blir tämligen urvattnad när resurserna inte ens räcker till de lagstadgade uppgifterna, hur man än vänder och vrider på slantarna. Dock utgör invånarna framtiden för varje samhälle, ett rimligt befolkningsunderlag är A och O. För att kunna behålla och dra till sig nya invånare krävs arbetsplatser och möjlighet till försörjning. I dagens familjer vill och behöver vanligen både mannen och kvinnan ha meningsfull sysselsättning och tillfredsställande förtjänstmöjligheter.

Arbetsplatserna är nyckeln

”Har man inte ett jobb så skapar man sig ett jobb.” Det är ett citat från en av de intervjuade inom ramen för en studie om Hur man skapar sin försörjning i insulära regioner, där Åland har varit ett studieområde i ett nordiskt samarbetsprojekt. Citatet illustrerar hur betydelsefullt det är att ha ett jobb i små samhällen, det är inte riktigt socialt accepterat att vara arbetslös. Men citatet är även ett exempel på att de som bor inom små arbetsmarknader inte i första hand väntar på att få allt serverat, utan är beredda att hitta lösningar själva.

Den här typen av frågeställningar har behandlats i ett nordiskt forskningsprojekt där Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB) deltagit. Projektet har studerat små arbetsmarknader som är – eller ur pendlingssynvinkel liknar – öregioner. De regioner som har ingått i projektet är förutom Åland: Bornholm, Gotland, Akureyriregionen på Island, Ulsteinregionen i Norge samt Kajanaland. Projektet har omfattat både analyser av data och litteratur, men också djupintervjuer med en rad personer i de olika regionerna, personer som har funnit olika lösningar för sin försörjning och som har återgett sin arbetslivshistoria. På Åland har intervjuerna gjorts både i skärgården och på fasta Åland.

Små arbetsmarknader fungerar inte som egentliga marknader. Dels finns inte alla yrkesgrupper representerade i små regioner, dels finns det många yrken där det bara finns några få befattningar. Valmöjligheterna är begränsade för arbetskraften. I det åländska fallet utgör ju inte heller Åland i sig en fungerande arbetsmarknad med rimliga pendlingsmöjligheter. Fasta Åland och möjligen Vårdö och Föglö skulle kunna definieras som en arbetsmarknad i bemärkelsen att daglig pendling är möjlig, medan de flesta övriga skärgårdskommuner är små enskilda pendlingsområden – och i några fall är det inte ens möjligt att pendla inom kommunen med rimliga restider.

De sex regioner som ingått i projektet är alla ganska olika, men har ändå sådana likheter att man kan lära av varandra. Bland de slutsatser man kan dra från projektet är att tillgången på humankapital, eller med andra ord uttryckt, arbetskraftens kvalifikationer, är helt avgörande som drivkraft för tillväxten i regionerna. De ö-lika regionerna är helt beroende av inflyttning, både av återflyttare och av helt ny arbetskraft, för den samlade kompetensen och för arbetsmarknadens utveckling i regionen.

Nätverken betydelsefulla

Det sociala kapitalet, eller de sociala nätverken, är också av avgörande betydelse för sysselsättningen i regionerna. De sociala nätverken kan såväl skapa möjligheter som utgöra hinder för individers försörjning. Genom nätverken kan man få information om nya möjligheter till jobb och försörjning, men det kanske inte alltid är så lätt att få en andra chans om man misslyckas med något man företar sig. Nätverken är viktiga också för institutionerna, organisationerna och kommunerna i små regioner. Med begränsade resurser är det viktigt att ta tillvara synergieffekter och att samarbeta på alla plan.

Entreprenörskap ett ledord

Entreprenörer och egenföretagare har stor betydelse i de här regionerna. Det gäller såväl genuina drivande entreprenörer, egenföretagare som inte har hittat någon annan bra anställning och så kallade livsstilsentreprenörer. Entreprenörerna driver på utvecklingen och skapar tillväxt, egenföretagarna hittar sina egna lösningar och tar ansvar för sin egen försörjning och livsstilsentreprenörerna skapar inkomster av sina intressen eller väljer försörjning utgående från det sätt de vill organisera livet på. ”…det blir nog mer att få göra det jag vill än själva formen för hur det görs” sa en av intervjupersonerna från skärgården. Begreppet sysselsättning har en vidare betydelse i de här regionerna än traditionellt. Tillfälliga anställningar, egenföretagande, mångsyssleri, deltidsarbete, distansarbete och veckopendling är förhållandevis vanliga sysselsättningsformer. Gränsen mellan att vara sysselsatt och ha andra inkomstmöjligheter är inte så tydlig. Samtidigt tänker allt fler på att inkomsten ska vara i en sådan form att det är socialt tryggt även om man insjuknar och så att pensionen blir rimlig.

För många i regionerna är valet av bosättningsort en fråga om livskvalitet, besluten om var man ska bo fattas av hushållet gemensamt, inte av enskilda individer. Det betyder att investeringar i faktorer som gynnar livskvaliteten, såsom investeringar i kulturella aktiviteter och den lokala miljön, har betydelse för utvecklingen i regionerna.

Vad kan vi lära av andra?

Fallstudierna har också visat exempel och idéer som kan vara värda att ta fasta på för andra regioner. Högre utbildningsinstitutioner har stor betydelse för regionerna, det kan man se på Gotland, i Akureyriregionen och i Kajanaland. Men även tillgång till andra utbildningar och fortbildningar är centrala. De stimulerar de unga till att fortsätta utbilda sig, ger möjligheter till fortbildning och livslångt lärande för vuxna, bidrar till relevant kompetens i regionen, erbjuder kvalificerade arbetsplatser inom institutionerna och är även viktiga som aktörer för den regionala utvecklingen i området. Av central betydelse är också att utbildningen organiseras på ett sådant sätt att den som vill har möjlighet att delta samt att det erbjuds sådana stödformer att var och en kan ta del av utbudet. Andra regionalpolitiskt viktiga åtgärder har, t ex i det gotländska fallet, varit omlokalisering av offentliga arbetsplatser – en fråga som diskuterats i många omgångar på Åland. Tillsvidare har dock inte många arbetsplatser flyttats till skärgårdskommunerna.

När det gäller den direkta arbetsmarknadspolitiken är det viktigt att beakta att partnern i en familj också måste få möjligheter att försörja sig. Vidare är det betydelsefullt med insatser för att underlätta integreringen av nyinflyttade. För närvarande kommer en stor del av dem som flyttar in från länder utanför Norden, såväl språkliga som andra stödinsatser kan behövs initialt. Inom ramen för det nordiska forskningsprojektet kunde vi också konstatera att de yngre på arbetsmarknaden är mer benägna att byta jobb och pröva nya utmaningar för sin försörjning. På sikt kommer det att innebära att även arbetsgivarna kommer att få vänja sig vid att de som söker jobb i genomsnitt har prövat på fler olika jobb än vad fallet varit tidigare.

Den offentliga sektorn och andra organisationer borde samarbeta för att stöda och utveckla företagandet genom t ex företagsinkubator-verksamhet, rådgivning och riskkapital. Allt bör finnas lättillängligt för målgrupperna och fokus till stor del ligga på företagande med riktig ”entreprenörsanda”, som bidrar till nya arbetsplatser och tillväxten i regionerna. I flera av fallstudie-regionerna finns den här typen av stödfunktioner samlade under ett tak, i en form av ”One-Stop-Shopping”. Nyckelaktörerna och institutionerna, inom såväl privat som offentlig sektor, är de som tillsammans lägger grunden för den regionala innovationskraften och driver den regionala utvecklingen framåt. Samtidigt är det viktigt att initiativkraften hålls på det lokala planet och att idéerna förs ”nerifrån och upp”. Projektet Företagsam Skärgård är här ett exempel på ett initiativ i helt rätt riktning.

Eftersom projektet har berört öar och andra insulära regioner, är det viktigt att satsa på goda kommunikationer till och från regionerna och till ekonomiska centra i regionernas närhet. Både på Bornholm och på Gotland har man sett vilken betydelse förbättrade kommunikationer har haft för utvecklingen. För den åländska skärgården gäller det kanske även att koordinera transporterna till och från fasta Åland med möjligheterna att ta sig vidare från och till Åland. Även bredband och andra informationsteknologiska investeringar är viktiga i de här regionerna där avståndet till andra regioner är långt. Tillgång på bostäder till rimligt pris har också framkommit som en central förutsättning för inflyttning och utveckling.

Många på arbetsmarknaden idag har inte bara som mål att få en tillräcklig inkomst för familjen, utan de vill även själva utvecklas. Människor av idag ställer krav på att ”kunna förverkliga sig själva” och ha en god livskvalitet. Och man vill kunna påverka sig egen situation. Framöver kanske invånarna i små samhällen inte bara nöjer sig med att ”anpassa sig till omständigheterna”, som en intervjuperson uttryckte det. Den framtida arbetsmarknads- och regionalpolitiken kommer istället att behöva anpassa insatserna mer till det lilla samhällets behov – en utmaning för såväl politiker som tjänstemän.

Artikelförfattaren Katarina Fellman är utredningschef på Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB) P.O. 1187, AX-22111 MARIEHAMN
katarina.fellman@asub.aland.fi www.asub.aland.fi

Referenser

• Dahlström, Margareta m fl (2006): How to Make a Living in Insular Areas – Six Nordic Cases, Stockholm, Nordregio R2006:1.
• Fellman, Katarina (2004): På jakt efter tillväxt. En analys av utvecklingsmöjligheterna inom några landbaserade näringar på Åland. ÅSUB Rapport 2004:6, Mariehamn.
• Fellman, Katarina – Rundberg-Mattsson, Maria (2006): Ekonomisk översikt för den kommunala sektorn – Våren 2006, ÅSUB Rapport 2004:6, Mariehamn.
• Hovgaard, Gestur – Eythórsson, Grétar Thór - Fellman, Katarina (2004): Future Challenges to Small Municipalities. The Cases of Iceland, Faroe Islands and Åland Islands, Nordregio R2004:5.
• Kinnunen Jouko (2005): Migration, Imperfect Competition and Structural Adjustment – Essays on the Economy of the Åland Islands, Helsinki School of Economics, A 258.
• ÅSUB (2005): Statistisk årsbok för Åland 2005, Mariehamn.