Tidskriften Skärgård

Årgång 29 Nr 2 / 2006
Tema: Åländska skärgårdskommuner

Skärgården – ett paradis med attitydproblem

TEXT: JONAS DANIELSSON

Skärgården är ett paradis. Ett outnyttjat paradis med attitydproblem. Vad kan vi göra åt det? Vad vill vi göra med paradiset?

De flesta kan hålla med om att Stockholms, Ålands och Åbolands skärgård är en av världens vackraste platser. Men varför bosätter sig så få året runt på världens vackraste plats? Att det inte finns arbete duger inte som svar för mig. För det är inte det det handlar om. Till synes ja, men om man gnuggar lite på ytan så är det ett aktivt val som handlar om betydligt mer än det. Visst måste de flesta arbeta för att få sin inkomst, men bara för att inte tidningarna är fulla av lediga arbetsplatser i skärgården betyder det inte att man inte kan tjäna pengar här. Jag vill hävda att skärgården är ett outnyttjat paradis för alla tokiga entreprenörer. Det enda som sätter gränser är ens egen fantasi. Och det kan räcka med en enda tokig entreprenör, så kan den i bästa fall skapa tio nya arbetsplatser.

Jag vill hävda att skärgårdens största problem gäller attityder. Här föreligger nämligen ett attitydproblem. Problemet är att det överlag finns en negativ attityd till skärgården. Eller om jag säger en negativ attityd till paradiset, så förstår alla dilemmat. Det handlar inte bara om skärgårdens överlevnad, utan det handlar även om vad vi vill göra med skärgården, i skärgården. Hur vill vi se den om, säg 20 år? De flesta är väl överens om att dagens befolkningsunderlag är för litet för att få en hållbar ekonomi i våra mikrokommuner. Men vill vi ha en exploaterad skärgård? Knappast. Så vad vill vi med skärgården? Vad kan vi göra? Hur ska det gå till? Det är några frågor som jag kommer att spåna med i denna artikel.

Attitydproblem nr. 1: Det finns inget att göra i skärgården

För ca ett år sedan flyttade jag som 23-åring till Kumlinge. De flesta av mina vänner och bekanta från fasta Åland och Sverige frågade mig samma frustrerande fråga; vad tusan gör du på Kumlinge? Jag har tänkt svara på samma fråga för er som läser denna artikel, så jag slipper få samma fråga igen. Jag skall försöka ta det väldigt pedagogiskt.

Hur man än vrider och vänder på det så kan man dela in tiden för de flesta arbetsföra personer i vår västerländska kultur i tre tredjedelar. En tredjedel av dygnet jobbar de flesta. En tredjedel av dygnet sover de flesta och en tredjedel av dygnet har man sin fritid. Är vi generellt överens? Bra.

Detta betyder då att två tredjedelar av dygnet ser likadant ut var än du bestämmer dig för att bosätta dig. New York eller Sottunga spelar ingen roll. Det som möjligtvis kan skilja är den tredjedel som kallas fritid. Så vad gör jag på min fritid? Som de flesta av er som läser detta, oberoende var ni än bor, så gör jag också följande: Lagar mat, diskar, städar, tvättar kläder, läser tidningar och böcker, ser på TV, surfar på Internet, klipper gräsmattan, umgås med vänner och familj, pratar i telefon, handlar mat osv. Förstår ni poängen? Min vän i Stockholm lagar samma mat, diskar samma kärl, tvättar likadana kläder, läser samma tidningar och böcker, ser på samma TV-program, surfar på samma sidor, handlar likadana varor hos Willys eller ICA.

Ok. Till synes så jobbar en storstadsbo och en skärgårdsbo en tredjedel av dygnet. De sover en tredjedel av dygnet och av den tredjedel som kallas fritid utför de likadana sysslor. Så vad kan det vara som skiljer en skärgårdsbos liv från någon annans? Svaret som kommer upp i mitt huvud är det som kallas hobby eller fritidsintressen. Som vi alla vet så utgör inte detta en tredjedel av ens liv utan det får plats på fritiden efter maten är lagad, kärlen diskade, tidningen läst, gräsmattan klippt, kläderna tvättade osv. Mao så är det som kan skilja på en människas praktiska liv en ytterst liten del av livet.

Efter att jag har berättat detta till dem som ställer mig den dumma frågan om vad jag gör så brukar stadsborna säga åt mig: ”Men vi kan ju gå på kafé, bio och teater”! Visst säger jag, men jag går till grannen på kaffe och får ett mer intimt och intressant samtal och som utbildad filmkritiker så ser jag också de flesta filmerna. Och om du går på teater på Åland så är det med stor sannolikhet att det är mig du ser på scen!

Återigen så är det en försvinnande liten del av livet som skiljer oss åt och den delen kallas fritidsintressen. Mina är foto, film, teater, politik och jakt. Vilka är dina?

Attitydproblem nr. 2: Det finns ju inte jobb i skärgården!

Fel, fel, fel! Jobb som anställd finns det alltid om man inte är alltför kräsen, men det är även ytterst svårt att få jobb för det man har kompetens till i hela Norden, oberoende var du bor. Men det jag vill poängtera i denna artikel är att marknaden i paradiset är helt outnyttjad. Det bästa och mest givande sättet att få jobb i skärgården är att skapa det själv. Släpp alla hämningar, tänk fritt: vad vill jag göra? Och gör det! För mig är det helt obegripligt att det är så ytterst få som bosätter sig i paradiset och skräddarsyr sitt eget liv, i stället för att bli placerad på en plats i ett ”kugghjul” och blir värdelös i och med att du kan bytas ut när som helst för att få ner lönekostnaderna.

Nu är det säkert någon frustrerad läsare som tänker; men det finns ju ingen marknad i skärgården. Ok det är ingen större idé att ställa sig i byn en kall novembereftermiddag och sälja smycken eller plånböcker. Men Gustav Erikssons rederi hade knappast för avsikt att bli störst på sjöfartshandel inom de åländska holmarna. Nej, han blev störst i världen!

Med dagens förutsättningar med bredband och Internet så är det bara att ta för er och tjäna pengar samtidigt som ni bor på världens vackraste plats med ett kvalitativ gott liv.

Attitydproblem nr. 3: Men skärgården håller ju på att dö ut!

Visst, om samma trend håller i sig som de senaste 15 åren så gör den det. Men det mesta här i världen går i cirklar. Och det kan vara allt från en vecka till miljontals år.

Hörde här om dagen att det bara fanns 12 elever i Kumlinge grundskola på slutet av 1970-talet. På några år ökade elevantalet med ca 300 procent. För ca 60 år sedan bodde det ca 1000 personer på Kumlinge. En gång i tiden var Kumlinge och Eckerö de största församlingarna på Åland. Efter stora ofreden var Kumlinge helt avbefolkat. Förstår ni poängen?

Vi måste stoppa utflyttningen illa kvickt innan vi kommer ner i ett så lågt antal personer att det blir ytterst svårt att få allting att rulla. Det är det viktigaste för tillfället. Men jag anser att vi redan är där. Antalet bofasta i skärgården kommer inte att minska nämnvärt de kommande fem åren gissar jag. Men under dessa kommande fem år är det av yttersta vikt att vi gör allt som vi kan för att vända trenden, innan den fortsätter.

Nu tänker de flesta av er: men hur i världen skall vi göra? Då ska jag tala om för er att EU kommer att göra sin första goda tjänst för oss då de kommer att avskaffa hembygdsrätten på Åland.

Så här står det i EU:s nya grundlagsförslag: ”Europaparlamentet, ministerrådet och kommissionen skall fullgöra de uppgifter som tillkommer dem enligt punkt 1, särskilt genom att: avskaffa sådana administrativa förfaranden och sådan administrativ praxis som har sin grund antingen i inhemsk lagstiftning eller i avtal som tidigare har ingåtts mellan medlemsstaterna och som skulle hindra etableringsfrihet om de behölls. Göra det möjligt för medborgare i en medlemsstat att förvärva och bruka fast egendom inom en annan medlemsstats territorium i den utsträckning detta inte strider mot principerna i artikel 3-123.2” ⁽*

Hembygdsrättens avskaffande kommer inte att ha så våldsamma effekter. Det som det möjligtvis kommer att leda till är att fler kommer att få upp ögonen för paradiset och dess möjligheter. Och har några fått upp ögonen så är det lätt hänt att andra får det och sen är ”stenen i rullning”.

Men vi ska absolut inte luta oss bakåt och förlita oss på att hembygdsrättens försvinnande gör jobbet åt oss. Utan som jag har försökt få fram är skärgårdens största problem ett attitydproblem. Och det är inte ett litet attitydproblem. Så min uppfattning är att om man vill öka befolkningen i skärgården måste man satsa på en enorm kampanj som ska ändra den allmänna åsikten om skärgården. Det ska vara häftigt, hippt och härligt att bosätta sig här.

Det är där vi måste gå in med gemensamma krafter för att rädda vårt paradis, så att det inte bara blir ett tre månaders semesterställe.

*) Utkast till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa sid.87. Artikel 3-23 2ce.

Jonas Danielsson är egen företagare.

Remmarhamn Gästhamn
Tfn 018-55572
AX-22820 Kumlinge
jonasdanielsson_wakeup@hotmail.com