Tidskriften Skärgård

Årgång 29 Nr 1 / 2006
Tema: Skärgårdens nya konstellationer

Det finns hopp för skärgården

TEXT: ULF WIKSTRÖM

Skärgården har förändrats kraftigt. Fisket har ersatts av besöksnäringar och miljön hotas på många plan. Men runt Östersjön satsas det på radikala reningsmetoder och människors medvetande och politiska beslut ska trygga framtiden för Östersjön och den unika skärgårdsmiljön.

Det tror i alla fall miljöminister Jan-Erik Enestam när Skärgård träffar honom en tidig morgon i mars. Ministern stiger upp bakom sina pappershögar och hälsar välkommen och konstaterar i samma andetag att rörelsemånen också för en minister har blivit allt snävare.

– Det nationella utrymmet är väldigt litet. Det mesta sker ju på EUnivå och det betyder att om en ansvarig minister inte kräver anslag t ex för förbindelsebåtstrafiken blir chanserna jättesmå att påverka senare. Om den sektoransvariga ministern och finansministeriet är överens så är det i praktiken avklubbat som sådant. Regeringens budgetria har blivit mera en formalitet som numera körs igenom på en dag medan man tidigare kunde debattera och förhandla i flera dagar.

Nu funderar Jan-Erik Enestam över vad som ska ske efter partikongressen i sommar, då han lämnar ordförandeskapet för SFP. Han säger att kalendern har varit så fullbokad de senaste åren så han vill gärna ha inflytande över sin egen tidtabell i fortsättningen. Men engagemanget är det inget fel på, han kunde kanske tänka sig en framtid som forskare.

– Som minister har jag haft möjligheten att jobba med olika sidor av samma sak, d v s inre och yttre säkerhet och trygghet i en god och hälsosam miljö, säger Enestam.

Miljöpolitiken central i samhället

Ministern nämner t ex tillgången på rent vatten som är en bristvara och som inte heller kan avgränsas regionalt eller ens nationellt. En korrekt fördelning är viktigt för att upprätthålla balans utan att någon tar för mycket av det goda. Här har miljöpolitiken en alldeles speciell roll att spela. Om den inte sköts på ett konstruktivt sätt kan den leda till stora störningar i samhällets maktbalans och säkerhet både nationellt och internationellt. Därför är det enligt Jan-Erik Enestam också viktigt att kunna jobba över sektorgränser, speciellt i ett litet land som Finland.

– Vi har nu ett samarbete med gränsbevakningen och försvaret och planerar att låta bygga ett olje- och kemikaliebekämpningsfartyg i samarbete med sjöstridskrafterna. Det blir mycket billigare och mer funktionellt än att skaffa en mångdimensionell isbrytare som vi först planerade, understryker Enestam.

Nyanskaffning ökar tryggheten

Beslutet om att skaffa fartyget tas i regeringen ännu denna vår och ministern räknar med att fartyget ska vara i trafik till nästa vinter. Betydelsen för Östersjön är avsevärd säger Enestam. Han syftar på att Finland idag inte har den tekniska kapaciteten för att bekämpa olje- och kemikalieutsläpp i Östersjön och Finska viken vintertid. På så sätt innebär det en ordentlig förbättring av beredskapen.

– Nu har Östersjön också fått PSSA-status (särskilt känsligt havsområde) och också det symbolvärdet har en betydelse. Ryssland har dessutom gått med på att inte frakta tung brännolja i enbottnade skrov utan kräver numera också dubbelbottnade skrov för de transporterna. Tidigare när vi krävde bättre rysk isbrytarkapacitet i Östersjön och Finska viken fick vi inget direkt gehör, men så plötsligt omplacerade Ryssland 5 isbrytare från nordliga havsområden till Finska viken. Det gör mig övertygad om att också Ryssland värnar om Östersjön även om det inte alltid går i samma takt som de andra ländernas initiativ.

Ständig mardröm

– Den ständigt ökande fartygstrafiken i Östersjön och Finska viken kräver gemensamma satsningar. Därför har finländska staten också t ex bidragit med att donera ett systerfartyg till Seili till Estland. Och vi vet att de moderna hamnarna i Ryssland idag också har en klart bättre övervakning och beredskap att reagera vid händelse av olyckor, men vad som skulle hända i en större olje- eller kemikalieolycka ute på havet, där vi inte på långt när har en tillräcklig kapacitet, är mycket ovisst. Det är nog något av en mardröm för envar.

Skärgårdsmiljön är hotad

– Trots att man har lyckats minska punktbelastningen i skärgården återstår ännu mycket att göra om man vill att miljön och vattnet ska kunna återhämta sig. Reningen från samhällena i Finland börjar nu vara under kontroll. Och samma målsättning gäller nu också för glesbygden där ca 900 000 människor är bosatta. De ska nå samma reningsgrad. Det gäller med omedelbar verkan för nybyggnation och för äldre byggnader finns det en övergångstid på 10 år. När det gäller fiskodlingen har man nått de mål som har satts upp, men det oaktat är fiskodlingen ännu lokalt ett problem

Det man inte har lyckats med är att få bukt med den diffusa belastningen och här är jordbruket fortsättningsvis den största förorenaren.

– Tillståndet är allvarligt. När man i 10-tals år följde Kemiras anvisningar för användning av konstgödsel är det inte så konstigt att vi har en svår situation nu. Också om vi skulle kunna stänga ut all yttre belastning skulle den interna belastningen fortsätta ett antal år till.

Internationell miljöpolitik

För att nå en gynnsammare utveckling har man i det nya Östersjöprogrammet beslutat satsa mera på jordbrukets miljöstöd. Sedan har ju de baltiska länderna och Polen också förbundit sig att anpassa sig till och implementera EU:s miljölagstiftning och det är bra för Östersjön, menar Enestam. Sammanlagt handlar det om ca 40 miljarder euro vilket totalt är större än t ex Finlands statsbudget. Men det finns också andra synliga insatser.

– Det sydvästra reningsverket i S:t Petersburg invigdes i september i fjol vilket innebär att stora mängder avfallsvatten från miljonstaden som tidigare rann ut i havet orenat nu går genom en avancerad reningsprocess. Så kan man notera att det också finns t ex John Nurminen stiftelsen som har beredskap och planer på att införa en kemisk rening i reningsverken i S:t Petersburg. Det skulle minska fosforutsläppen drastiskt och skulle också märkas i skärgården framöver.

Skärgårdens omvandling

– Det mest markanta är förstås att fiskarbefolkningen har försvunnit. Mitt första arbete var som springpojke på butiken i Västanfjärd. Då fanns det ett speciellt lager för salt som vi skulle sälja åt fiskarna. Idag finns det väl bara en yrkesfiskare kvar i Västanfjärd. Besöksnäringarna utvecklas och växer. Vi måste förstås få styr på föroreningar och algblomning så att vi kan bibehålla skärgårdens attraktionskraft och att den på så sätt drar till sig ännu mera människor.

Minister Enestam tror också att en allt större del pensionärer i framtiden kommer att bosätta sig i skärgården som året runt invånare. Det kräver att man har ett utbud av attraktiva tomter till ett bra pris. Lyckas man med det blir det en bättre bas för att utveckla den privata och den kommunala servicen. Vidare tror Enestam att skärgårdsjordbruket specialiseras ytterligare och att fiske också utövas i framtiden men då som en kombinationsnäring.

Behövs en skild lag för Åboland?

– Det finns inte förutsättningar för en egen LEX Åboland. Men om kommunerna tar sitt ansvar och skapar kommun Åboland finns det betydligt större chanser att styra utvecklingen i framtiden. Det ger större förutsättningar att arbeta för ändamålsenliga trafiklösningar, men Åboland måste själv ta initiativet.

Enestam menar att de verkliga problemen inträffar kring år 2015 och innan dess bör man ha skapat en bas för att lösa problemen. Som Västanfjärdsbo skulle han vilja vara självständig, men han ser små chanser för att kunna bibehålla en sådan struktur.

– Det handlar också om en avgörande finlandssvenska fråga. Det är nu vi måste se till att strukturerna är stabila också språkligt sett. Den diskussionen får säkert ny fart när de andra regeringspartierna avslöjar sina tankar om kommunreformen senare under våren. Samma resonemang gäller också för Västra nyland, menar Enestam.

– Vill man skapa en stark region i Västra nyland som står sig också i framtiden finns det inget alternativ till region Raseborg.

Är det populärt att säga så?

– Nej det är det inte, men många inser ju detta i alla fall. Jag är ändå förvånad över hur aningslösa många är när det gäller ekonomins utveckling på lite längre sikt. Åboland är helt beroende av statsandelssystemet. Sker det ändringar i det kan ekonomins bas dras under fötterna över en natt. Och nu verkar t o m Centerpartiet ha sadlat om i den frågan, vilket gör att utvecklingen inte kan stoppas.

Vilken är forskningens betydelse för en minister?

– Här på miljöministeriet accentueras betydelsen av forskningsresultat. Men visst skulle men ofta vilja veta vad forskaren/ forskargruppen verkligen menar, att det skulle vara mera åtgärdsrelevant och på så sätt lättare att ta till sig. Via forskningen har vi fått en massa underlag för de problem vi brottas med t ex i fråga om den nya kemikalielagstiftningen. Sen när det gäller klimatforskningen så är det svårt att fatta beslut när forskarna är så oeniga. Men som minister har man ju naturaförmånen att fatta beslut trots att absolut säkerhet inte finns. Det vore bra med en mer pragmatisk och populariserad version av forskningen, men å andra sidan har vi en kvalificerad tjänstemannakår som kan analysera och ta ut det väsentliga i beredningen av beslut.

Reform under arbete

De 13 miljöcentraler som finns ska bli i hög grad specialiserade och för sydvästra Finlands miljöcentral blir det vattenfrågor till lands och havs. Här behövs speciellt mycket insatser och stöd av forskningen vid universiteten i Åbo, fortsätter Enestam och understryker att det också krävs en specialisering och ett brobyggande mellan de olika aktörerna. Universitetens roll & organisation Minister Enestam är också införstådd med att det finns ett stort tryck på en förändring av universitetens och yrkeshögskolornas arbetskultur och organisering och efterlyser därför kreativa lösningar från dem de berör.

– När det gäller högskolenätet i allmänhet är det uppenbart att något måste ske. Samarbetet måste intensifieras, speciellt mellan yrkeshögskolorna och universiteten för att undvika dubblering. Så är det också fråga om hur många fullvärdiga universitet vi ska ha i framtiden eller ska t ex Joensuu universitet helt fokusera på skogsfrågor och Lapplands universitet på arktisk forskning? Åbo Akademi bör förbli det finlandssvenska universitetet men här behövs också koordinering och här borde samordningsdelegationen ta en starkare position. Det är alltid bättre att agera än reagera, avslutar minister Jan-Erik Enestam.