Tidskriften Skärgård

Årgång 27 Nr 4 / 2004
Tema: Tillståndet i Östersjön

Håkan Eklund

INLEDAREN

Det är ingen nyhet att Östersjön mår mycket dåligt. De hotbilder som forskare varnat för i decennier, ofta för döva öron, har sedan länge varit vardagsverklighet. Den tilltagande kvalitetsförsämringen av vatten och habitat i detta unika brackvattenhav undgår ingen och det kommer att ta generationer innan dessa omfattande miljöproblem är lösta.

Övergödning, giftiga alger, syrebrist, förändrade födovävar, icke-önskade invandrararter, ökad föroreningsrisk, överfiske, fortlöpande biotopförstöring och habitatsplittring är nyckelord som ständigt möter oss i forskningsrapporter och tidningsartiklar – och i detta temanummer.

Detta är ingen njutbar prosa, men det viktiga är att vi alla förstår vilka underliggande processer det handlar om. Det ansvaret får vi inte slingra oss ifrån. Utan genuin kunskap är det svårt att förstå vidden av problemet, och förstå att lyssna till forskare och experter, för att kunna reagera; speciellt gäller detta beslutsfattare.

LÄS DESSA ARTIKLAR långsamt och med eftertanke – och bli inte irriterad över upprepningar. Det är viktigt att samma saker blir belysta på olika sätt, med olika vinklingar och svårighetsgrader. Vi har inte råd med okunnighet beträffande miljöns tillstånd i Östersjön.

Rådande okunnighet om tingens ordning kan exemplifieras av allmänhetens åsikter beträffande synliga ekologiska förändringar i form av invandrararten storskarv, som gynnas av det övergödda havets växande populationer av skräpfisk. Istället för att inse orsaken, noteras bara verkan. Att hata och döda storskarvar lär inte förbättra tillståndet i Östersjöns marina miljö. Eller svanar för den delen, som diskuterats på ministernivå. Aningslös enfald.

ÄNDÅ VÄLJER SÅ MÅNGA att inte låtsas om problemet med ett hav i obalans. Varför är det så få människor som ger sig tid till att på riktigt sätta sig in i de processer som berör tillståndet i Östersjön för generationer framåt? Varför är det så få som med pondus ger sig tusan på att stoppa denna accelererande negativa utveckling? Och varför har miljöproblem så låg status bland politiker, lagstiftare, affärsfolk och gemene man – trots att det berör så många? Och som det är så svårt att fly ifrån – liksom plötsliga naturkatastrofer.

Vårt utvecklade informationssamhälle till trots, vår höga utbildningsnivå till trots, vår höga levnadsstandard till trots: i mångt och mycket står vi på samma nivå som en obildad bybo i ett u-land som hugger ner det sista trädet, som i traditionell mening ägs av alla och ingen. Alltså hugger den som först hinner, innan någon annan gör det, med skrämmande och destruktiva följder, när det är miljoner människor som tänker och handlar just på det sättet.

På samma sätt beter vi oss med Östersjön; havet har blivit ett offer för allmänningens förbannelse. Det är lätt att förstå vart det barkar om var och en av oss 85 miljoner människor inom tillrinningsområdet inte tar det ansvar som vi borde, utan bara skyller på någon annan. Och fortsätter att göda och förorena.

SOMMAR VID HAVET är ett begrepp som många av oss är präglade på och som fortsättningsvis står högt i kurs. Dessutom blir turistnäringen med åren allt proffsigare och viktigare för regionen. Dyra nöjesbåtar och värdefulla strandtomter och fastigheter går fortfarande åt som smör i solsken. Business as usual.

Vad det idag handlar om är sommar vid världens mest förorenade hav, där ett sommardopp börjar bli ett hasardspel med hälsan som insats. Är det så vi vill ha det? Hur länge håller det konceptet? Det nya inomhusbadet som byggs ute på Kasnäsudden i Dragsfjärd visar vart vi är på väg; som vi bäddar får vi ligga – eller snarare, bada. Inomhus. Är det det som kommer att gälla framöver? Att bada i ett strandvatten som mera påminner om en luktande kloak är inget som gynnar en växande turism.

Men allt kan svängas till det bättre om tålamod, positiva attityder och vilja till ekonomiska uppoffringar finns, bland alla de miljoner människor det gäller. Och det krävs oändligt mycket forskning, samarbete och upplysning – som Erik Bonsdorff och många andra forskare påpekar i detta nummer.

AVSLUTNINGSVIS några reflektioner kring senaste nummers fokusering på den konfliktladdade etableringen av skärgårdscentret i Korpoström.

Tidskriften Skärgård utges av Skärgårdsinstitutet vid Åbo Akademi för presentation av aktuell skärgårdsforskning samt diskussion kring frågor som rör skärgården och våra svenska kustbygder. Tidskriften fungerar som ett informations- och diskussionsforum öppet för alla som har tid och intresse att utan ersättning dela med sig av sitt kunnande inom olika specialområden, eller som av olika orsaker önskar uppmärksamma och dokumentera aktuella skeenden i vårt kustnära samhälle som är av intresse för den breda allmänheten.

Inledaren i varje nummer reflekterar enbart över valda delar av innehållet i nämnda tidskriftsnummer – utan ambition att uppnå någon typ av allmängiltig sanning. Snarare handlar det om att inspirera till läsning och aktivt tänkande.

Senaste nummers artikelmaterial om skärgårdscentret i Korpoström innehåller enbart den ena partens dokumentation och åsikter om Korpoströmskonflikten som Inledaren i sin tur reflekterar över. Inledaren återspeglar i sina frågor och subjektiva reflektioner enbart innehållet i detta material, utan försök till ”undersökande journalistik” för att få reda på vad som ”verkligen hänt”, utöver det som stått att läsa i dagspress. Angående det senare står helt naturligt följande tidskriftsnummer till förfogande för den andra partens dokumentation och åsikter – för att på lika villkor uppnå en balans i dokumentationen av konflikten. Också detta nummer har stått till förfogande.

VD:n för Region Åboland och den nyvalda VD:n för skärgårdscentret i Korpoström bidrar i nästa nummer (Skärgård nr 1-2005) med artikelmaterial om Korpoström.

Trots att det gjorda inte kan fås ogjort, är det nu viktigt att fokusera på en positiv verksamhet och utveckling av skärgårdscentret i Korpoström, som är av stor betydelse för regionen Det är dock tidskriftens åsikt att det inte är någon bra strategi att tiga ihjäl skeenden som gjort så många desillusionerade och skapat så många frågetecken. Tidskriften Skärgård står till förfogande med spaltutrymme för att få dessa frågetecken eliminerade.