Tidskriften Skärgård

Årgång 25 Nr 4 / 2002
Tema: Tid och framtid

Ulla Herlitz

FRÅN DEN ISOLERADE BYN TILL DEN GLOBALT UPPKOPPLADE 
- om landsbygd, demokrati och platsens betydelse i dagens samhälle

Dold under de gamla äppelträdens knotiga grenar ligger brunnen. I törnrosasömn? Tidigare var det liv och rörelse runt "Stora havet". Nu måste man veta var man ska leta i snåren bakom ICA-butiken för att finna den. Förr försåg brunnen invånarna på Styrsö-Tången med det nödvändiga dagliga vattnet. Tillsammans hade man byggt brunnen och tillsammans underhöll man den. Brunnen var en naturlig mötesplats i det vardagliga livet. Tiderna blev bättre. De familjer som bodde närmast grävde ner rör från brunnen till huset. Man satte upp handpump och kran på husväggen. Så småningom ordnade man avlopp inomhus och tog in vattnet. Andra familjer längre bort borrade egen brunn på gården och gjorde på samma sätt. Tiderna blev ännu bättre. På 1960-talet grävdes vägarna upp och alla hus anslöts till Göteborgs kommunala vatten- och avloppssystem. Nu kunde man bekvämt tappa vatten ur kranen inne i huset. Samma vatten som långt tidigare tagits in i Göteborgs vattenintag i Göta Älv, pumpats upp och filtrerats genom Delsjön, transporterats i underjordiska rör miltals ut till öns vattenreservoar för att sedan vid behov när som helst rinna ut ur kranen. Från att har varit en kollektiv angelägenhet på ön har vattenförsörjningen utvecklats till ett individuellt kontrakt med en avlägsen och anonym leverantör.

Jordbrukssamhället ersattes av industrisamhället och nu är vi på väg in i informationssamhället. Det är en beskrivning av utvecklingen som de flesta anammat. Mest tänker man i termer av arbete och försörjning, att det är näringsbasen som förändrats. De flesta jobbade förr med jordbruk, sedan inom industrin och nu med information och kunskap. Varje samhälle har präglats och utvecklats av sin tids möjligheter och begränsningar. Det gäller även demokratins former som inte är densamma nu som under jordbruks- eller industrisamhället. Vanliga människors möjlighet att medverka och påverka sin bygd förändras över tiden. Har demokrati också utvecklats från en kollektiv angelägenhet i bygden till vars och ens individuella kontrakt med en avlägsen och anonym leverantör?

Färre fattar beslut över allt fler

Detta bidrag syftar till att stimulera och fördjupa debatten om makt och inflytande men också om platsens betydelse i dagens samhälle. Utgångspunkten är Bygderörelsen i Sverige. Invånare på allt fler platser har gått samman för att handgripligen själva arbeta för sin bygds utveckling. Det gäller lokal förvaltning och utveckling utifrån bygdens egna möjligheter och förutsättningar. Begreppet lokal nivå används här för att beskriva nivån under den kommunala. Det är här på lokal nivå i den dagliga vardagsverkligheten som Bygderörelsens byalag, samhällsföreningar och sockengrupper verkar. (Kallas med ett gemensamt namn för "lokala utvecklingsgrupper"). Bygderörelsen är en företeelse som under de senaste 20-30 åren växt fram i glesbygd, skärgård, landsbygd och småorter och en bidragande orsak är det rådande demokratiska underskottet. På 1920-talet hade Sverige 6 miljoner invånare i 2490 kommuner. Idag finns det 9 miljoner invånare i 289 kommuner. Allt färre fattar beslut över allt fler. I det perspektiv som skisserades ovan skulle man kunna säga att invånarna inte har accepterat det individuella kontraktet med en avlägsen och anonym "demokratileverantör" utan utvecklat nya former för s.k. deltagardemokrati.

Lokal makt viktig

I min forskning har jag kartlagt Bygderörelsen. Det finns idag mer ca 4 200 lokala utvecklingsgrupper. De flesta har startats på 1970-talet eller senare. På nationell nivå är de knutna till Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva (www.bygde.net). Under det senaste årtiondet har grupperna börjat samarbeta på länsnivå i s.k. länsbygderåd. Även på kommunal nivå har samarbete blivit allt vanligare och i 1/3 av Sveriges kommuner finns s.k. kommunbygderåd. Jag har funnit att det utvecklats en ny form av demokrati på lokal nivå där mer än 80 000 medborgare är aktiva i lokala utvecklingsgrupper. Det intressanta är att varje enskild lokal utvecklingsgrupp agerar utifrån sin egen rationalitet, man gör det som behöver göras i bygden. Tillsammans utgör detta engagemang ett nytt folkligt deltagande i samhällslivet. Kollektivt och organiserade i demokratiska föreningsformer värnar man om sin bygd. I ett historiskt perspektiv kan man säga att den lokala makten i bygden under århundradena gått från markägarnas byalag till kyrkans män, från kyrkans män till politiska partier och nutid från politiska partier till lokala utvecklingsgrupper.

Kontaktnätverk behövs

I debatten har det funnits en oro för att lokalt utvecklingsarbete skulle leda till ett protektionistiskt samhälle där varje lokal utvecklingsgrupp värnar endast om sin egen bygd. Det är rätt att startpunkten för det lokala utvecklingsarbetet är just omsorgen om sin närmiljö. Rätt snart kommer man dock underfund med nödvändigheten av kontakter med kommunen, länsmyndigheter, staten och andra i samhället utanför den egna bygden; att allt hänger ihop och att man ibland måste kompromissa. Det kan vara bättre (även om det är svårt) att byarna själva bestämmer var skolan skall ligga än att tjänstemän/politiker långt bort ska göra det. Grupperna samarbetar på läns- och nationell nivå för att påverka landsbygdspolitiken och få del av utvecklingsmedel men också ganska ofta på kommunal nivå för att kunna påverka den kommunala politiken och förvaltningen.

Lokalt men ändå globalt

Sedan några år tillbaks har Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva antagit ett landsbygdspolitiskt program. Där för man också ett resonemang om den underliggande värdegrunden och redovisar sitt "recept" för en hållbar världsordning. Det är mycket intressant att notera att Bygderörelsen, där varje lokal utvecklingsgrupp arbetar för sin bygds utveckling, också sätter in verksamheterna i ett större globalt sammanhang.

I den stora globala värld som öppnar sig blir det lokala allt viktigare. Där finns den nära överblickbara världen där vi kan se, förstå och påverka sammanhangen. Genom att arbeta tillsammans i horisontella nätverk med andra lokala initiativ både inom EU och internationellt kan vi också påverka den globala utvecklingen. Detta nya engagemang kan sätta ramarna för en global världsordning med nya förhållningssätt till naturresurser, arbete och pengar. En världsordning som utgår från grundläggande värderingar om ett uthålligt nyttjande av naturresurser, solidaritet mellan människor, mångfald och valfrihet, människan och bygden i centrum och ett ömsesidigt beroende mellan stad och landsbygd. Varje enskilt lokalt utvecklingsprojekt är i sig en viktig del i arbetet för en hållbar världsordning. (Landsbygdspolitiskt program, Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva, 2000)

Byn - samhällets minsta byggsten

Man kan betrakta bygden/byn som samhällets minsta byggsten. Många gånger kan vi spåra bygden som administrativ enhet årtusenden tillbaks. Under medeltiden när Sverige kristnades byggdes kyrkor och sockengränser lades ut. I mitten av 1800-talet när de borgerliga kommunerna infördes levde sockengränserna vidare i de nya kommungränserna. Sålunda har vi en 700-800 år lång tradition av lokalt styre baserat på bygden/byn som enhet. Identitet och kultur har präglats av detta. Den kommunsammanslagning som påbörjades under 1950-talet och avslutades i mitten av 1970-talet är relativt ny i ett historiskt perspektiv. När människor på egen hand nu väljer att organisera sig i samhällets utveckling så som skett i Bygderörelsen sker detta på den lokala nivå vars identitet och kultur växt fram under århundraden. Det finns inte någon enda lokal utvecklingsgrupp som startats för att ta sig an en hel nutida kommun.

Varför inte lokala lagar?

Utifrån sina kunskaper är det viktigt att forskare ställer frågor, gärna kontroversiella. Det är ett sätt att fokusera eller problem och möjligheter i samhällets utveckling. En sådan fråga relaterad till min forskning är: För hundra år sedan kunde folk i byn stifta egna lokala lagar och sköta efterlevnaden av dem, varför inte idag? Dagens människor är jämfört med tidigare friskare, rikare, mer utbildade, kan se hela världen på TV och nå överallt med Internet, men har mindre att säja till om lokalt. Vilken logik vilar en sådan utveckling på? På ön Styrsö där jag bor fanns för drygt 100 år sedan två byalag som båda hade sina egna lokala byordningar. Redan på mitten av 1700-talet utfärdades en statlig mönsterbyordning som skickades ut till alla byar i landet. Byarna uppmanades att utgå från denna mönsterordning och anpassa den efter lokala förhållanden, nedteckna densamma och sända in till häradsrätten för att "för lag uti byeskrån vara gällande". Här följer några exempel ur våra tidigare lokala ordningsregler.

All Torfskärning å samfälta Utmarker är förbjuden, om någon dermed beträdes, pliktar den första gången Twå Rd B:o, och andra gången dubbelt, och är den skurna Torfwen alltid Confiscalbel, som försälljes, och penningarne tillfalla By-Cassan.

Då det är ungdomens wana att sent om aftnarne och nattetid gå omkring i byen, ofreda folk med stenkastning i wäggarne och stojande, så skall det wid förekommande der af wara föräldrarnas och husböndernas skyldighet att sedan kl.9 om aftonen ej tillåta de i huset warande personer kringwandra i byen wid bot af En R:d B:o.

I dag har vi många ordningsproblem på vår lilla ö. Styrsö var tidigare egen ö-kommun, nu tillhör vi Göteborgs kommun på fastlandet. När det är problem, t.ex. när ungdomarna sent på nätterna kör moped och busar bland husen, ringer man polisen i Göteborg eftersom vi inte har någon egen ordningsmyndighet. Det fanns inte bara lokal regler förr utan det var också stadgat hur efterlevnaden av byordningarna skulle hanteras. Ytterligare ett exempel från Styrsö som visar att det förr fanns sociala konstruktioner som gav medborgarna (de som hade dåtidens kriterier för inflytande, det var ju inte en man en röst som idag) mer inflytande över sitt lokalsamhälle än vad vi har idag.

Twänne Åldermän wäljas som efterse att denna By-Ordning efterlews, och att den som deremot förbryter, blifwer till det utsatta answar fäld. Dessa Åldermän ombytes årligen emellan och får ingen neka att denna befattning efter sin tour emottaga.

Demokratisk förnyelse en nödvändighet

Förr hade sålunda varje by sina lokala regler och även en organisation för efterlevnad. Det skulle inte vara särskilt svårt att hitta en struktur som åter kunde ge medborgarna lokal makt och ansvar över platsen. En sådan strävan ligger också i linje med en av EUs principer, nämligen den att beslut skall fattas så nära människorna som möjligt. Vad som behövs är en riktig genomlysning av vilka beslutsnivåer som är bäst lämpad för olika frågor. En invändning mot att införa lokala regler idag brukar vara att vissa bygder skulle kunna fatta beslut som leder till segregation eller osolidariskt handlande. Den faran fanns även för hundra år sedan men då kontrollerades missbruk genom att de lokala lagarna skulle stadfästas av häradsrätten.

När det gäller skärgårdens, glesbygdens och landsbygdens utveckling talar man i många europeiska länder om "Regeneration" alltså om en "Pånyttfödelse" och redskapen är social, fysisk och ekonomisk förnyelse. Utifrån min forskning vill jag påstå att en demokratisk förnyelse också är en nödvändighet. Den sociala, fysiska och ekonomiska förnyelsen förutsätter att medborgarna ges möjligheter till ett långsiktigt hållbart demokratiskt instrument för att själva kunna delta i besluts- och genomförandeprocesser hemmavid.

Ulla Herlitz är doktorand, Kulturgeografiska institutionen, Göteborgs Universitet Box 16, S - 430 84 Styrsö, Sverige. Tfn +46 (0)703 62 82 34, e-post: ulla.herlitz@handels.gu.se