Tidskriften Skärgård

Årgång 24 Nr 4/ 2001
Tema: Åland

Ledaren
Av Håkan Eklund

Ett temanummer om Åland är väl ambitiöst. Men vardagsverklighetens marknadslagar ger ändå formatet. Av drygt sextio åländska skribenter och ålandskännare som kontaktades under hösten, antog en tredjedel utmaningen. Som tog sig den tid ordhantverket kräver. I sig en prestation i dagens tidsmässigt strama och pressade stressvärld. De har fått sitt utrymme i detta Ålandsnummer och producerat en fin samling intressanta och informativa artiklar, uppsatser och forskningsresultat med koppling till öriket.

Temanumrets innehåll är inte det samma som tvärsnitt och medeltal. Vår ambition är inte att i lämpliga proportioner presentera Åland i ett nötskal. Representativt, demokratiskt och balanserat. Det uppdraget kräver ett annat koncept och andra resurser. Snarare är tidskriften Skärgård en kanal för kunniga och engagerade samhällsmedborgare och experter att utan extra ersättning dela med sig av sitt kunnande och sitt engagemang; i detta fall med Åland som ram. Att helt subjektivt få staka ut och presentera sitt kunskapsrevir för en bredare krets av skärgårdsvänner. Resultatet är ett antal kunskapsbitar om åländsk natur, kultur och historia; delar och fragment av en större helhet.

Att skriva tar tid. Icke-skrivande är oftast lyckligt omedvetande om hur tidskrävande ordhantverket egentligen är. I det gamla agrarsamhället betraktades det inte ens som arbete. Men det är inte alla förunnat att kunna förmedla kunskap och dokumentera erfarenheter i skrift. Trenderna i dagens virtuella samhälle där snabbhet och ytlighet alltmer befäster sitt grepp är ingen bra grogrund för avancerad stilistik. Att flytta information från ett ställe till ett annat är inte detsamma som att producera, bearbeta och kritiskt analysera skriven information.

En tröst för flitiga skribenter är att det skrivna ordet lever ett långt liv. Det förmedlar historia, kunskaper och färdigheter. I bästa fall lyckas duktiga skribenter inspirera och motivera till nya ansträngningar och bedrifter. I Kjell Ekströms artikel om Önningebykolonin ges ett ypperligt exempel på nyttan av skrivglada samhällsmedborgare. Utan Mariehamns postmästare Uno Godenhjelm, skulle vi inte idag veta lika mycket om denna intressanta konstnärsgemenskap. Det är tack var hans publicerade notiser i bl.a. Åbo Underrättelser, som vi ett drygt sekel senare fortfarande kan följa med konstnärskolonins dåtida verksamhet.

Det är det skrivna ordet som gör nuet till historia, som lever vidare. Minnet är nämligen en dålig dagbok. Men det är inte bara historiker som i efterskott drar nytta av väldokumenterade ord. Också framtidsplanerare, beslutsfattare och opinioner drar sin näring och energi från dokument och skriftliga utredningar. Som ibland gäller stora frågor som kräver stora beslut. I Ann-Gerd Steinbys artikel möter en vision som alltmer växer till sig och hittar förankring i ett allt bredare samhällslager på Åland. Ett självständigt Åland behöver inte alls vara någon "bestickande tanke" i det framtida regionernas Europa! Maktlösheten gentemot rikets agerande i för Åland viktiga frågor ger näring till självständighetstankar. Just nu gäller oron sjöfarten, landskapets viktigaste näring - som Åland saknar behörighet att påverka. Och trångsynta finskhetsivrare som ser ålandssvenskarna som ett rött skynke, gjuter olja på lågorna; varför stillatigande finna sig i att betraktas som en belastning för det finska folket?

Det finns många i Svenskfinlands kärnområden som har stor förståelse för ålänningarnas reaktioner. Professor Johannes Salminen träffar mycket rätt när han i en artikel i tidskriften Radar nr 1/1999 skriver att ålänningarna har en "bondsk självkänsla", som hör dessa karga öar till. Några kungsgårdar till trots har detta landskap formats av småbönder och fiskare. Det är denna gråa skara med jord- och havsnära människor som trotsat två stater och deras lysande uppbåd av diplomater och generaler - som skapat det Åland vi har idag. Som fortfarande retar gallfeber på många, kanske för att de inte kommer åt detta självständiga folk. Språket, självstyrelseorganen, flagga och frimärken skapar symboler, frihet och identitet! Kanske är det bara en tidsfråga när Östersjöns historia får skrivas om?