Tidskriften Skärgård

Årgång 24 Nr 3 / 2001
Tema: Skärgårdshavets nationalpark

Skärgårdshavets nationalpark är annorlunda - stora utmaningar väntar 

Av Jouko Högmander

Skärgårdhavets nationalpark är ett statsägt naturskyddsområde och grundades år 1983 i kommunerna Houtskär, Korpo, Nagu och Dragsfjärd inom Västra Finlands län och landskapet Egentliga Finland. Enligt 1 § i lagen om Skärgårdshavets nationalpark är parkens syfte att "skydda natur och kultur i Skärgårdshavet, att trygga det traditionella nyttjandet av naturen, att bevara en levande skärgård samt att främja miljöforskning och allmänt intresse för naturen"

Ligger inom ett privatägt samarbetsområde Inom ett privatägt samarbetsområde för Skärgårdshavets nationalpark bildar de statsägda land- och vattenområdena (frånsett försvarsmaktens områden) nationalparken. Nationalparks areal ca 50 000 hektar, varav ca 3 000 hektar är land, fördelade på mer än 1000 holmar och skär. Nationalparkens yta växer efterhand som staten köper upp mer mark och vatten inom samarbetsområdet. Landarealen växer till någonting mellan 4000 och 6000 hektar, beroende på hur Natura 2000 programmet förverkligas. Under 1990-talet har det årliga antalet besökare i parken varit ca 65 000. Samarbetsområdets besökare räknas i hundratusental årligen. Skärgårdshavets nationalpark förvaltas av Forststyrelsen (Södra Finlands naturtjänster), med kontor i Nagu kyrkby. Nio fast anställda personer arbetar på kontoret eller med servicebyggnaden Sunnan i Korpoström i Korpo som bas, samt på naturumet Blåmusslan i Kasnäs i Dragsfjärd. Sommartid anställs ytterligare ett tjugotal personer tillfälligt för att jobba i nationalparken. Parken grundades framförallt som en motreaktion till den ägosplittring och tomtförsäljning som följde på avfolkningen av skärgården efter det andra världskriget och som speciellt under 1970-talet ledde till att sommarstugor dök upp i skärgården som svampar efter regn. Skärgårdshavets nationalpark har ingen fast bosättning, men omges av samarbetsområdet där det finns ca 30 småbyar med 2-15 stomlägenheter per by. Ungefär 250 personer är mantalsskrivna inom samarbetsområdet.

Största havsparken Skärgårdshavets nationalpark är den största av Finlands fyra havsnationalparker. Till sin areal är den tillsvidare dock bara en medelstor finländsk nationalpark, även om den fortfarande litet i taget utvidgas och utvecklas. Skärgårdshavets nationalpark har som främsta uppgift att bevara en del av Skärgårdshavets natur för kommande generationer i sådant skick som den varit i hundratals år före de senaste decenniernas stora omvandlingar. Detta innebär ett stort ansvar, eftersom Skärgårdshavet betraktas som den mest säregna och värdefulla naturbildning som Finland har att erbjuda vid global jämförelse. Ingen annanstans i världen finns någon motsvarighet till denna enhetliga och samtidigt splittrade skärgård med över 41 000 öar, holmar och skär. Målet är att bevara dels den ursprungliga, orörda naturen, framför allt de karga småskären i havsbandet och naturskogarna på de skogbevuxna öarna, dels det gamla kulturlandskapet som formats av människan. Dessutom finns det åtskilliga mindre kända undervattensformationer och biotoper i havet, t.ex. undervattensåsar, -rev och bandtångsängar, som utgör viktiga skyddsobjekt inom Skärgårdshavets nationalpark. Tack vare sitt sydvästliga maritima läge och sin omväxlande terrängprofil har just denna nationalpark en exceptionellt stor biologisk mångfald. Detta är såtillvida unikt att parken ändå framförallt representerar utskärsnatur. Det stora antalet sällsynta och utrotningshotade arter i Skärgårdshavets nationalpark beskriver bäst denna mångfald. Av alla naturskyddsområden i Finland har Skärgårdshavets nationalpark veterligen för närvarande det största antalet sådana arter.

Avviker från andra nationalparker Skärgårdshavets nationalpark avviker från de övriga nationalparkerna i Finland också i det avseendet att det hör till parkens uppgifter att bevara skärgårdens kultur och gamla sätt att utnyttja naturen samt att bevara byarna levande. Med dagens samhällsutveckling är det ingen lätt uppgift. Som redan nämnt omges Nationalparken av ett samarbetsområde, vars befolkning befinner sig i särställning när tillstånd och nyttjanderätter, som gäller parken, beviljas. Parken utgör samtidigt en del av Skärgårdshavets biosfärområde som främjar bärkraftig utveckling och forskning på ett vidare område i skärgården. Skärgårdshavets nationalpark och dess samarbetsområde utgör som resmål den mest attraktiva delen av skärgården i landskapet Egentliga Finland. Tillsvidare har turismen i området dock varit ganska obetydlig och främst utgjorts av båtresenärer. Detta beror på att området är svårtillgängligt och utbudet av basservice knapphändigt. Parkens läge vid dagens "liberaliserade" Östersjöregion, öppnar nya perspektiv för utveckling av turismen. Skärgårdshavets nationalpark har mycket goda möjligheter att tillsammans med lokala företagare och många andra samarbetspartner utveckla en bärkraftig naturturism, redan innan det förväntade uppsvinget inom naturturism äger rum.

Målsättning för skydd av natur och kultur Om grundandet av nationalparker stadgas generellt i naturskyddslagen (10-11 §). Insatser för att skydda ursprunglig natur samt bevara den biologiska mångfalden har därför en central ställning i nationalparkernas verksamhet. I lagen om Skärgårdshavets nationalpark betonas dessutom behovet av att värna om kulturtraditionerna och bevara en levande skärgård. Detta faller sig naturligt redan därför att många av de viktigaste naturskyddsobjekten utgörs av vårdbiotoper, dvs landskap som uppkommit genom århundraden av mänsklig bosättning och som formats av traditionella näringar. Dessa biotoper måste kontinuerligt vårdas för att de skall bibehålla sin naturskyddande och landskapsvårdande funktion, trots att folkmängden och boskapsbeståndet i skärgården minskat. Avfolkningen av skärgården har framkallat en trend som är skadlig även med avseende på naturskyddet. Sambandet mellan skydd av natur och kultur är här starkare än i våra övriga nationalparker. I Skärgårdshavets nationalpark satsas därför mycket mera arbete och medel på vårdbiotoper än i något annat naturskyddsområde i Finland. För hela det vidsträckta Skärgårdshavet kan dessutom noteras att lövängar, hagmarker, torrängar och strandbetesängar, som var mycket allmänna så sent som på 1940-talet, numera förekommer ytterst sparsamt utanför nationalparken. Detta ökar nationalparkens ansvar även i traditionsbevarande syfte. Skärgårdshavets nationalparks föregångarroll vid skötsel av vårdbiotoper och inom naturvägledningen bibehålls. Det är möjligt att skydda och värna om naturfenomen och naturtillgångar samt växter och djur endast på de ställen där de förekommer. Ovannämnda princip gäller också gamla byggnader och vårdbiotoper, eftersom också sådana kan skyddas endast där de finns.

Nationalparkerna är allmänna natursevärdheter som till största delen är öppna för allmänheten. En nationalpark försöker dock styra besökarnas rörlighet och tillgång till parken, så att de nackdelar besökarna innebär för naturskyddets syften kan begränsas till ett minimum. Beträffande kanaliseringen av frilufts- och båtliv är det viktigt att se till att det inte uppstår konflikter mellan parkens användning för rekreationsändamål å ena sidan och de fast bosatta invånarnas rättigheter och sedvänjor å andra sidan. Parkbesökarna styrs till lämpliga friluftsområden genom att man utvecklar en viss servicenivå på dessa områden. I syfte att begränsa påfrestningarna på parken guidas besökarna till servicepunkterna längs markerade stigar. Dessutom har nationalparken begränsningsområden med restriktioner för besökarnas rörlighet.

Målsättning för forskning, upplysning, undervisning och turism Att främja miljöforskningen är en av nationalparkens centrala uppgifter. I nationalparken och på samarbetsområdet för parken utför Forststyrelsen själv eller ger i uppdrag att utföra undersökningar och utredningar som ger ökad kunskap om områdets natur, historia och kultur. Kunskapen utnyttjas för underhåll av områdena, för skydd av utrotningshotade och sällsynta arter samt för informationsverksamhet. Forskningsarbetet utförs i samråd med högskolor, forskningsanstalter och olika myndigheter. Forststyrelsen främjar också utomstående inrättningars forskning inom nationalparken genom att bevilja tillstånd och hjälpa till med transport och inkvartering. Användningen av nationalparken för skolundervisning samt privata företagares guidningsverksamhet uppmuntras och understöds. Skärgårdshavets nationalpark kommer också under de närmaste åren att utveckla resemål för naturintresserade och ekologiskt medvetna turister.

Målsättningar för utveckling av den lokala befolkningens utkomstmöjligheter Forststyrelsen tar för sin del hänsyn till den lokala befolkningens utkomst och betingelser för skärgårdsboende. Till arbeten i parken anlitas i mån av möjlighet lokal arbetskraft och lokala företagare. Behövliga transporttjänster och andra tjänster köps i första hand från lokala företagare. En central princip vid planeringen av arbetena är dock att de tillgängliga resurserna används så effektivt som möjligt. Parkens land- och vattenområden används så att ortsbefolkningen, framför allt de som bor inom parkens samarbetsområde, ges företräde till fiske och jakt samt vedtagning och användning av öarna som betesmark. Om nationalparken kommer över fastigheter som lämpar sig för boende, och som man inte har någon annan användning för, hyrs fastigheterna ut i första hand till personer som vill bo året om i skärgården. I mån av möjlighet uppmuntras och understöds användningen av parkens land- och vattenområden för t.ex. turism som står i samklang med målen för skötseln och användningen av parken. Skärgårdshavets nationalpark kan också uppfattas som ett instrument vid utvecklandet av hela skärgården. För att befrämja detta mål gynnar Forststyrelsen i mån av möjlighet lokala entreprenörer och lokal arbetskraft från samarbetsområdet. Forststyrelsen befrämjar också för sin del frågor som t.ex slutförandet av skärgårdens elektrifiering. Samtidigt försöker Forststyrelsen bidra till att miljösynpunkter beaktas i arbetet. Skärgårdens ungdom och särskilt de unga i samarbetsområdet intar en central plats i parkens verksamhet. Ungdomar som är grannar med parken bereds tillfälle att bekanta sig med parkens mål och verksamhet.

Gott om utmaningar Just nu står nationalparken inför många komplicerade utmaningar. Ett är förverkligandet av Natura 2000 programmet. Hittils har nationalparkens markanskaffningar gått mycket smärtfritt tillväga och tvångsinlösen har aldrig kommit i fråga. Samarbetet med skärgårdsborna har i det stora hela fungerat mycket bra och parken är enligt en enkätundersökning numera väl accepterad av skärgårdsborna. Men Natura 2000 som fått så mycket blod i svallning är en helt annan sak. Hur skall dessa områden på ett smidigt sätt kunna kopplas ihop med parken? Med ett slutresultat som alla accepterar.

Den allra senaste nyheten är försvarsmaktens planer på att dra ner på verksamheten på Utö (Korpo) och Örö (Dragsfjärd) och överföra en del av mark- och vatteninnehavet till nationalparken. Tidigare (1999) har försvarsmaktens marker på Jungfruskär (Houtskär) införlivats med parken. Både Utö och Örö har varit viktiga länkar i samarbetsområdets levande skärgård-koncept. Vad händer nu? Vilken blir försvarsmaktens roll? - vilken nationalparkens? Hur skall den tunga mantel med ansvar för förlorade arbetsplatser och service bäras? Nationalparken påtvingas ett ansvar som på kort sikt inte är alldeles lätt att hantera. Alla indikationer pekar på att besöksnäringen fortsättningsvis växer, trots tillfälliga andhämtningar förorsakade av konjunkturer och politiska förvecklingar. Internationellt sett är Skärgårdshavet ännu en oupptäckt pärla, den enda riktigt unika område i hela Finland. Åbolands skärgård är en turistdestination som många väntar på att "utveckla på riktigt". Och där utgör nationalparken ett centralt element. Frågan är hur man skall kunna äta av kakan - men ändå ha den kvar?

Jouko Högmander är parkchef för Skärgårdshavets nationalpark, Forststyrelsen, Södra Finlands naturtjänster, Kompassen, 21660 NAGU. Tfn 0205 64466, e-post: jouko.hogmander@metsa.fi  www.metsa.fi