Meddelanden från Åbo Akademi
   | Meddelanden från Åbo Akademi |
   | Nr 8 | 6.5.2013 |
Meddelandens pärm

Patrik Hagman anser att hur folkyrkans framtid ska se ut är en teologisk fråga, inte en marknadsföringsfråga eller en fråga om att rikta in sig på rätt grupp människor.

"Kyrkans budskap kan inte skiljas från sättet budskapet förs ut på"

***BILD***
Enligt det gamla vetenskapsidealet är det problematiskt att blanda in det praktiska, speciellt om det praktiska är kyrkan, säger doktor i teologi, Patrik Hagman.

Patrik Hagman, vad handlar din nyutkomna bok om?
– Kyrkan. Boken handlar om att försöka ge linjer för hur kyrkan bör förändra sig för att möta en förändrad värld.

Utgångspunkten, som är uppenbar för vem som helst som betraktat kyrkan de senaste åren, är att det sätt man skött saker på fram tills nu inte fungerar mer.

– Det jag försöker säga i min bok är kyrkan måste närma sig frågan om sin framtid teologiskt. Det handlar inte om ett marknadsföringsproblem eller om att hitta rätt grupp av människor att rikta sig in på.

– Jag försöker göra väldigt tydliga kopplingar mellan teori och praktik, det vill säga teologi och kyrkans vardag. Det har man inte gjort så mycket i akade- misk teologi, eftersom vi har haft ett vetenskapligt ideal där det uppfattats vara problematiskt att blanda in det praktiska, speciellt om det praktiska är kyrkan. Den vetenskapssynen är förle- gad idag, men även om vi säger detta när vi diskuterar vetenskapsfilosofi, har vi teologer fortsatt jobba på som förr. Jag försöker bryta lite mot det.

– På ett annat plan handlar det om att föra in en typ av teologi, eller vissa typer av teologier, som tidigare ansetts vara irrelevanta i en nordisk kontext. Jag tänker främst på Stanley Hauerwas och John Howard Yoder. Det är den teo- logiska delen av boken som är mest kontroversiell och den del som jag vän- tar mig att få mest kritik för.

– De har en syn på kyrkan som upp- fattas som problematisk i en nordisk kontext, men jag tror att de står för den sortens teologi som behövs i framtiden.

Hur ser den teologiska frågan för kyrkan ut?
– Kyrkans existensberättigande grundar sig på att den inte är som något annat. Om Folkhälsan eller Mannerheims barnskyddsförbund gör samma saker lika bra behövs ingen kyrka.

– Ett av problemen kyrkan står inför är att man tar för givet att man vet vad kyrkan är. Man tror sig bara behöva komma ut med sitt budskap, som om kyrkan vore ett politiskt parti. Men kyrkan kan inte skilja på budskapet från hur man kommunicerar det. Sättet på vilket man för ut budskapet är budskapet självt.

Vad menar du med att sättet att föra ut budskapet är detsamma som själva budskapet?
– Det man kan säga på ett allmänt plan är att det är kyrkans praxis som är det avgörande, alltså det som kyrkan gör i vardagen. Lära och etik följer ur praxis. Så fungerade det i den tidiga kyrkan.

– Inget som kyrkan säger har någon betydelse eller mening om det inte finns en gemenskap som försöker leva ut det man lär. Eller så här: det kyrkan lär är sättet på vilket man lever.

Vad får det här för betydelse för kyrkans problem med minskande medlemsunderlag?
– Orsaken till att det är så svårt att diskutera frågan om det minskande medlemsantalet på ett konstruktivt sätt är det finns en allvarligare underliggande indelning som man sällan diskuterar: indelningen mellan anställda och icke-anställda.

Vad är problemet där?
– Det är lätt hänt att det är de anställda som lever ut kristendomen genom sina yrken och resten av församlingen förblir passiv. Det innebär att vi inte kan diskutera vad det är att vara kristen i termer av vad vi gör. Då börjar vi se på kristen tro som något vagt, inre, privat.

Hur ser din bok på att vara kristen på ett annat sätt?
– Både Hauerwas och Yoder har länge arbetat med vad det innebär att handla kristet och jag har hämtat mycket av dem.

– Man har länge låtit saken vara avgjord att alla döpta per definition är kristna. Men väldigt många idag vill inte bli kallade kristna och ser sig inte som kristna. Det betyder att kyrkan måste ta itu med frågan om vad det betyder att vara kristen. Och då måste kyrkan formulera sig och slå fast vad det är att vara kristen.Det blir väldigt svårt att göra om vi på förhand har utestlutit kristna handlingar som en central aspekt av kristen identitet.

– Min tes är att det finns vissa kyrkliga handlingar som är modell för andra typer av kristet handlande. Jag tänker främst på nattvard och dop.

Till skillnad från att se dem som ett slags magiska handlingar?
– Det är just det som är faran med att man löskopplar ritualerna från både teologi och praxis, att man ser dem som någon slags magisk rit.

– Men inom kyrkan har vi annars en sida som säger att gudstjänst inte är det viktiga, utan det viktiga är bara att tjäna människorna. Min poäng är att de båda är del av samma sak. Nattvarden, att dela bröd med varandra, betyder något gränsöverskridande radikalt. Det innebär att vi ska dela vårt bröd med varandra, men också mycket mer.

Vad innebär en sådan här betoning för kyrkan?
– Den avgörande frågan för kyrkan idag är ifall den ska ge upp sin traditionella roll och bli en minoritetskyrka eller om man ska försöka upprätthålla ställningarna genom att ta modell av till exempel affärslivet. Men det här säger man inte explicit.

– I Sverige är man betydligt mera medveten om att det är det här som är frågan och man är minst fem år före oss i den diskussionen. Hos oss i Finland är kyrkan fortfarande väldigt mån om sin ställning i relation till staten, och staten är också mån om att ha kyrkan där man har den.

– Om jag ännu för tillbaka frågan till den akademiska forskningen: det jag gjort är att vara möjligast stringent med att följa upp vissa teologiska frågor och se vart de leder ifall man för ut dem på kyrkans vardag.

Det du föreslår är alltså en radikalisering av kyrkan, förstår jag dig rätt?
– Ja, i den meningen att kyrkan måste bli mera medveten om att den faktiskt står för ett radikalt alternativ till de olika samhällssyner och synen på människan som upprätthålls av staten och marknadsekonomin. Denna kritik finns i mycket av det som kyrkan redan gör idag, men det finns ett glapp mellan det kyrkan faktiskt gör och vad den ofta tror sig vara. Kyrkans hopp uppstår i att den upptäcker hur radikal den faktiskt redan är.

EFTER FOLKKYRKAN

• Patrik Hagman Efter Folkkyrkan – En teologi om kyrkan i det efterkristna samhället. Artos & Norma Bokförlag.

TEXT & FOTO: MARCUS PREST