Meddelanden från Åbo Akademi
   | Meddelanden från Åbo Akademi |
   | Nr 5 | 15.3.2013 |
Meddelandens pärm

Filosofen Antony Fredriksson undersöker knutpunkter i vetenskapen, bildkonstens och filosofins historia. Vid dessa knutpunkter sker en förändring i hur vi tänker om bilder, seende och kunskap.

Objektivitetens mening

***BILD***
Vi glömmer hela tiden bort det fundamentala faktum att vi formar det vi ser, säger Antony Fredriksson.

• I sin licentiatavhandling i filosofi skrev Antony Fredriksson om rennäsanspers- pektivet, camera obscura, fotografiet och hur de är förknippade med idévärlden som är samtida med uppfinningarna.

– Vid dessa knutpunkter ändras inte bara vår uppfattning om vad en bild är och vad seendet är, även vår uppfatt- ning om vad medvetandet är förändras.

– Man kan inte säga att det ena skapar det andra, säg att idén om ögat som en kamera skulle ge kameran, eller att kameran skulle ge uppfattningen om ögat som ett registrerande instrument – både teknologin och uppfattningen om hur människan fungerar dyker upp i en ständig växelverkan med varandra.

Det finns många teorier om varför fotografiet hade en beställning. Men en betydande faktor var att ett visst para- digm, en viss vetenskapssyn förlorade mark. På 1800-talet började empirismen åsidosättas av positivismen. Enligt em- pirismen ser världen lika ut oberoende av hur vi betraktar den: idén om objek- tivism.

– Empirismen bygger på ett visst objektivitetsideal inom vetenskapen. Man skulle kunna summera det med att man föreställde sig att naturens feno- men har ett eget språk som inte är vårt språk. För att förstå språket måste vi bli ett slags neutrala betraktare utan vär- deringar och föreställningar. I en sådan vetenskapsmiljö blir kameran ett av de viktigaste redskapen.

Det här tankesättet är inte längre det dominerande. Vetenskapen rör sig inte mera med en föreställning om att världen ser ut på ett särskilt sätt obero- ende av betraktaren. En sådan före- ställning har visat sig vara filosofiskt ohållbar, den upplysningskritiska rörelsen med Kant och Nietzsche är bland de viktiga projekt som tidigt gjorde upp med empirismen.

– Redan Kant påpekade att de omdömen vi använder för att beskriva världen färgar vår upplevelse av den, alla våra beskrivningar av världen färgas av vem vi är. Eller rättare sagt: vi kan inte ens tänka oss en förståelse av vår värld utan våra begrepp. Om vi reducerar bort våra omdömen blir bara kaos kvar. Men begreppen finns inte som sådana i naturen, det är vi som applicerar dem.

Den positivistiska rörelsen uppstår i början av 1800-talet som en följd av detta tänkande. Man menar att om man utvecklar ett tillräckligt exakt språk där alla begrepp har sina fastslagna betydelser och användningsmöjligheter, har man lyckats hitta ett gemensamt sätt att skildra världen genom samma lins.

– Fram till positivismen tänker man att kategorierna finns i naturen. Typexemplet på empirism är Linné som kategoriserar hela naturen utifrån att bestämma vissa egenskaper. I något skede övergår den bakomliggande filosofin till att se att kategorierna finns hos betraktaren. Det är vi som påför kategorier på det vi ser för att kunna läsa världen.

Vi formar det vi ser

Antony Fredrikssons forskningsområde är idag bilder och det vi kallar dokumentära bilder. En av frågorna är hur en dokumentär bild skiljer sig från en fiktiv bild.

– En idé, som kanske många av oss rör sig med, är att den dokumentära bilden är "neutral". Den visar något som det är. Motargumentet är att bakom bilden finns alltid ett val. Vem är det som tagit bilden, varför just den här bilden, varför på det här sättet, varför det här objektet, och så vidare. Därifrån dyker frågan om objektivitet upp. Och här har vi igen samma spänning som mellan empirismen och positivismen.

– Vi glömmer hela tiden bort det fundamentala faktum att vi formar det vi ser. Och det är inte ett problem i sig. Det jag är intresserad av är varför de här frågeställningarna hela tiden dyker upp på nytt. Poängen är inte att motbevisa någon "objektivitet", utan att fundera på vad "objektivitet" handlar om och vad den utträttar.

– En del av svaret till varför vi är benägna att vilja slå fast något som "objektivt" är att vi har ett existentiellt behov av att tro att det finns något som är fixerat. Att det finns något sätt att avgöra våra omdömen mot ett facit.

Det är också en maktfråga, säger Fredriksson. Om man kan hänvisa till något objektivt, eller ge sken av att hänvisa till något objektivt, något som är oberoende av en själv, lyckas man etablera något som ser ut som en oberoende sanning. Att använda ordet "naturligt" om något är ett sådant exempel. Då lyckas vi trolla bort att det var vårt omdöme vi pratar om, och istället verkar det som om vi hänvisar till något som är utanför oss själva och därför inte påverkat av våra egna intressen.

– Det existentiella behovet vi har av att göra sådana bestämningar syns i att vetenskapen har tagit religionens roll. I avsaknad av religion och Gud hänvisar man till naturens lag. Men behovet är som sagt också att man vill utöva makt. Man vill slå fast vad som gäller en gång för alla. Och i den värld vi lever i idag är bildens makt att fixera våra omdömen påtaglig.

DEN RÖRLIGA BILDEN

***BILD***

• Kursen Den rörliga bilden hör till de valbara studierna inom biämnet Visuella studier. Den ger en introduktion till filmteorin och analyserar den rörliga bil- dens historia samt dess bety- delse inom den visuella kulturen.

Kursen behandlar idén om den rörliga bilden som uppstår i samband med en modern världsbild. I kursen går man igenom de tekniska och veten- skapliga framstegen som gjorde det möjligt att producera rörliga bilder samt både den tidiga och den samtida filmteorin. I kursen ingår exempel av olika former av film. I kursen analyseras allt från stumfilm, till dokumentärfilm samt experimentell film och videokonst.

Kursen börjar den 18 mars. Den ger två studiepoäng. Kursledare är FL, Antony Fredriksson.

TEXT & FOTO: MARCUS PREST