Meddelandens pärm

Meddelanden från Åbo Akademi
nr 9     29.5.2009

Åbo Akademi


Meddelandens arkiv
Sök i Meddelanden
Kontakta redaktionen


Aktuellt på ÅA:s webb
Diskussionsforumet
Evenemangskalendern
Meddelanden från ÅA
Sök i ÅA:s webb
Webbmail


Till ÅA:s startsida

Rötterna ger liv åt hela plantan

”De kristna kyrkorna kunde närma sig varandra
i högre grad”


Av Peter Sandström
***BILD***
Gunnar af Hällström är professor i systematisk teologi, företrädesvis dogmatik, vid ÅA.

De kristna kyrkorna har mycket flera element som förenar än som skiljer åt. En högre grad av enande skulle därför vara fullt möjlig – i teorin åtminstone.

– Samtidigt finns det stora olikheter, skillnader som kan te sig oöverstigliga. Kyrkorna borde i högre grad kunna ha en sympatiserande syn på varandra, säger Gunnar af Hällström, professor i systematisk teologi, företrädesvis dogmatik, vid Åbo Akademi.

af Hällström, som har verkat som professor vid ÅA sedan augusti 2007, har en bred syn på de kristna kyrkornas inbördes relationer, ett fält som öppnat sig via hans intresse för att forska i kyrkofädernas teologi, antiken och kristendomen samt ortodox teologi.

– En stor utmaning för den moderna ekumeniken är att de olika kyrkornas representanter skulle våga öppna sig mera och ta till sig synpunkter från de andra. Det finns möjlighet att uppnå större förståelse för alla parter, säger af Hällström.

Ett av de områden som han tidigt specialiserade sig inom är patristiken, det vill säga kyrkofädernas teologi. Begreppet kyrkofader avser i stora drag auktoritativa representanter för fornkyrkans lära, vilket i kyrklig bemärkelse innebär personer vars texter och livsföring har bidragit till att fördjupa och försvara den kristna läran fram till 600-talet.

– Denna epok är av yttersta intresse inte minst för att kyrkofäderna är gemensamma för alla kristna. Patristiken kan då betraktas som en bild av kristendomen innan den bröts upp i pusselbitar och olika större block som katoliker, ortodoxa och protestanter, konstaterar Gunnar af Hällström.

Att studera kyrkofäderna är därmed att gå tillbaka till de grundläggande källorna, något som kan belysa orsakerna till att kristendomen krackelerat i sin mosaik, men också peka på gemensamma mönster som kan hjälpa till vid skissandet av en bild med förnyade och mera harmoniska färger.

– Det är ett fantastiskt rikt forskningsområde, som innebär att man skapar kontakter med de kristna kyrkorna på ett mycket brett fält, konstaterar af Hällström.

Ingen enkel historia
Gunnar af Hällström disputerade vid Helsingfors universitet år 1984 på en avhandling om Origenes av Alexandria, en grekisk kyrkofader som var verksam på 200-talet.

– En intressant aspekt med kyrkofädernas texter är deras kommentarer av Nya testamentet, material som ger en bild av hur följande århundraden tolkade och förstod NT, och som på så vis ger en bild av hur kristendomen har vuxit fram, omdanats och ibland gått vilse. Bilden är inte alltid ljus, konstaterar Gunnar af Hällström

Den litteratur som räknas som kyrkofädernas texter utgör mellan 400 och 500 volymer i modernt tryck.

– Det mesta av det nedtecknade material som finns bevarat har sannolikt hittats, men fynd har gjorts och görs också i modern tid. Till de viktigaste hör de så kallade Nag Hammadi-fynden i Egypten 1945, de bidrog till att kasta nytt ljus över den tidiga kristendomen.

– Fynden har betraktats som lika viktiga som upptäckten av Dödahavsrullarna, noterar Gunnar af Hällström.

Ortodoxt intresse
Gunnar af Hällströms intresse för och kunskap om den ortodoxa teologin är omfattande. Han är speciellt insatt i den grekisk-ortodoxa sfären.

– Jag klev in i den ortodoxa världen under tiden som doktorand. Då hade jag möjlighet att besöka Grekland. Många av de kyrkofäder som jag forskar i är sådana som den grekisk-ortodoxa kyrkan hänvisar till.

af Hällström verkade som professor i systematisk teologi vid instutitionen för ortodox teologi vid Joensuu universitet åren 1993–2007.

– I början väckte det en del frågor och farhågor att en lutheran verkade som professor vid en ortodox fakultet, men efter en inkörningsperiod fungerade det helt naturligt. Jag tror starkt på ett problematiserande perspektiv, att man med sympatiserande ögon, och lite från sidan, kan iaktta en åskådning som inte är helt identisk med den egna. Detta kan vara till ömsesidig nytta.

Olika människosyn
Gunnar af Hällström skriver för närvarande en bok om den ortodoxa antropologin.

– Den ortodoxa – i synnerhet då den grekisk-ortodoxa – människosynen är på flera sätt mera optimistisk än den lutherska. Lutheranismen präglas av budskapet om arvssynden som går vidare från generation till generation, konstaterar han.

Lutheranerna döper sina barn tidigt just för att man anser att människan föds syndig och behöver rening. I det lutherska betraktelsesättet är en kristen människa samtidigt rättfärdig och en syndare, och detta går inte att ändra på under detta jordeliv.

– Enligt den grekisk-ortodoxa synen kan vi avancera genom en asketisk livsföring, ett rikt andaktsliv och goda gärningar. De olika grundsynerna kan påverka vår attityd, synen på hur vi ska leva som kristna och vilka instrument vi har för att påverka oss själva och vår andliga belägenhet, säger Gunnar af Hällström.

Inspirerande diskussion
Han är nöjd med de möjligheter till forskning och undervisning som finns vid teologiska fakulteten vid Åbo Akademi.

– Överlag är det ett nordiskt fenomen att satsa på icke-konfessionell universitetsteologi, något som ger frihet att utveckla också okonventionella, nyskapande tolkningar. Det är ett betydande företräde att alla inte är lutheraner inom de teologiska fakulteterna i Finland och Norden.

I Joensuu upplevde han ett inspirerande diskussionsklimat i spänningsfältet mellan ortodoxa och lutheraner, vid Åbo Akademi har han känt något motsvarande i samtal som involverat företrädare för lutheranism och frikyrkor.

– Det handlar om fruktbara diskussioner som kanske aldrig skulle föras ifall vår universitetsteologi var bunden till konfession, konstaterar Gunnar af Hällström.

 

Fakta/Gunnar af Hällström

– Född 1950 i Åbo, växte upp och gick i skola i Helsingfors.
– teologie magister 1971, teologie licentiat 1977, kandidat i humanistiska vetenskaper 1979, teologie doktor 1984; samtliga examina vid Helsingfors universitet.
– docent i patristik vid Helsingfors univeristet 1985–, docent i patristik vid Åbo Akademi 1985–2007.
– direktör för Finlands Aten-institut 1993–1995.
– professor i systematisk teologi vid Joensuu universitet 1993–2007.
– professor i systematisk teologi, företrädesvis dogmatik, Åbo Akademi 1.8.2007–