Meddelandens pärm

Meddelanden från Åbo Akademi
nr 3     20.2.2009

Åbo Akademi


Meddelandens arkiv
Sök i Meddelanden
Kontakta redaktionen


Aktuellt på ÅA:s webb
Diskussionsforumet
Evenemangskalendern
Meddelanden från ÅA
Sök i ÅA:s webb
Webbmail


Till ÅA:s startsida

Sverige som konglomeratstat

Ny historisk antologi om enhet, särart och självbild i svenska riket


Av Michael Karlsson
***BILD***
– Freden 1809 var ju Sveriges hårdaste fred. Det är klart att man blev bitter över den. Jag tror på dem som säger att det formade sig till ett nationellt trauma, säger professor Nils Erik Villstrand.

Det har gått 200 år sedan Finland separerades från Sverige. Finland anslöts till Ryssland, och det tog många år för svenskarna att komma över förlusten.

Det svenska riket under perioden 1500–1800 granskas i boken Maktens mosaik – Enhet, särart och självbild i det svenska riket, som är en antologi med bidrag från 16 författare. Boken ges ut av Svenska Litteratursällskapet och det svenska förlaget Atlantis. Redaktörer är Max Engman och Nils Erik Villstrand, som båda är professorer i historia vid ÅA men tjänstlediga just nu.

Idén till boken kom redan hösten 2001, då det ordnades ett seminarium i Åbo med ”Det svenska riket – mångfald och enhet” som tema.

– Materialet för föreläsningarna var intressant och kändes så pass relevant att vi ville samla det i en bok, säger Nils Erik Villstrand.

– Produktionsprocessen var lång, delvis eftersom vi gav alla möjlighet att bearbeta sina texter och göra tillägg. Vi har försökt få material, som är skrivet på ett sätt som gör att vem som helst som är intresserad av historia kan ta del av det. För att få ihop en bra helhet begärde vi dessutom in ytterligare några bidrag från forskare som inte var med på seminariet.

Boken blev inte mindre än 500 sidor tjock.

– Vi fick med alla vi ville, och efter det konstaterade jag och Max Engman att boken blir överraskande tjock! Det tog länge att få ihop allt, men vi märkte att materialet inte passerade något bäst före-datum. Tvärtom – det började kännas allt mer aktuellt vartefter vi närmade oss 2009, då det har gått 200 år sedan rikssprängningen.

Konglomeratstat
– Det är intressant att från år 1809 se åt båda hållen, alltså inte bara på kriget utan också vad som hände före och efter det. Vi har försökt se på den tidens statsbildningar utgående från deras egna premisser, säger Villstrand.

– Det finns också lite spänning i boken då det gäller Finlands plats och roll i det svenska riket. Där finns en viss åsiktsbrytning mellan författarna.

Under åren 1500–1800 fungerade det svenska riket på ett mycket annorlunda sätt jämfört med idag.

– Sverige var särskilt under stormaktstiden en konglomeratstat. Kungen regerade på olika villkor i olika delar av landet. Tänk dig om president Tarja Halonen idag hade helt olika förutsättningar i till exempel Lappland och Nyland! Det är en stor skillnad jämfört med den moderna nationalstaten, där alla har samma regelverk.

Begreppet konglomeratstat har lanserats av Harald Gustafsson, som är professor i historia vid Lunds universitet och i Maktens mosaik bidrar med ett kapitel om partikularistiska och multietniska konglomeratstater i det tidigmoderna Europa.

– Historiker kände förstås också förr till hur Sverige var uppbyggt, men de har inte på samma sätt lyft fram och betonat hur det fungerade och skilde sig från senare system. Jag tror att det här har att göra med att forskares ögon mera har öppnats för uppfattningarnas betydelse. Man har inte alltid tolkat saker på samma sätt, säger Villstrand.

Gamla provinsvapen
I Maktens mosaik finns ett kapitel om gamla svenska provinsvapen, skrivet av Torbjörn Eng, som är projektledare vid Södertörns högskola.

– I Sverige skapades på det symboliska planet en mångfald av landskap och provinser, först med hjälp av provinsvapnen. Kungen ville att landet skulle framstå som mindre enhetligt än vad det egentligen var och på det sättet ha mera gemensamt med andra europeiska stater. Därför konstruerades på 1500-talet en brokig mångfald. Sedan på 1600-talet, då stormaktsväldet kulminerade, blev Sverige även de facto en verklig konglomeratstat, säger Villstrand.

Då man talar om svenska stormakten brukar man skilja på det svenska riket, landets gamla delar, och det svenska väldet, som inkluderar alla nya delar.

– Det är ett ganska bra sätt att hantera problematiken. Men det finns också en viss glidning mellan riket och väldet – i synnerhet i Baltikum, där man satte stor vikt vid svenska lagen. Under 1600-talet gled de baltiska områdena liksom in i riket. Gränsen mellan riket och väldet var alltså inte stabil, och det är en intressant insikt.

Instrumentell etnicitet
Petri Karonen, professor i Finlands historia vid Jyväskylä universitet, har bidragit med ett kapitel om det finska borgarskapets agerande under 1700-talet.

– Borgarna talade väldigt mycket om den finska nationen och Finlands behov. Det var instrumentellt på det sättet, att Finland var politiskt utsatt på den tiden på grund av det starka Ryssland. Det är klart att finländare ville lyfta fram det, för det gav dem en konkret utdelning av fördelar inom svenska riket. Man kunde kalla det för instrumentell etnicitet – det lönade sig att tala om det, konstaterar Nils Erik Villstrand.

Åke Sandström, lektor i historia vid Högskolan på Gotland, har skrivit om hur man i Sverige såg på förlusten av Finland efter 1809 och sökandet efter en ny svensk identitet.

– Det är inte ny problematik, men det är länge sedan någon har tagit fasta på det. Sandströms kapitel har inspirerat också mig att titta mera på svensk revanschism, och nu senast 12.2 höll jag föredrag om det i Stockholm. Det har nästan blivit mitt kall nu i märkesårssvängen att som ”resepredikant” åka runt och tala om revanschismen, säger Villstrand.

– Många historiker har ett starkt behov av att presentera en teleologisk syn, det vill säga att historien har ett mål och en mening och vet vart den är på väg. Men då blir sånt som svenska revanschismen intressant, för den pekade ju inte framåt. Det är något som en del svenska forskare har sopat under mattan, vill jag påstå.

Villstrand påpekar att det trots allt var helt naturligt att Sverige ville få tillbaka Finland.

– Det var ju Sveriges hårdaste fred. Det är klart att man blev bitter över den. Jag tror på dem som säger att det formade sig till ett nationellt trauma, och den linjen är Sandström också inne på.

Politiskt sett upphörde Sverige att vara stormakt i och med slaget i Poltava 1709. Och också efter det fanns revanschism.

– Egentligen kan man säga att föreställningen om Sverige som stormakt levde kvar långt in i 1900-talet. I början av 1900-talet såg man Sverige som en industriell stormakt, och sedan då Olof Palme kom blev landet i sin tur en moralisk stormakt. Det skall alltid vara nånting stort över Sverige, ler Villstrand.

En bok till på kommande
Professor Villstrand fortsätter nu med att arbeta på en annan bok inom samma område, som blir del två i serien ”Finlands svenska historia”. Del ett utkom ifjol. Den är skriven av Kari Tarkiainen och heter Sveriges Österland från forntiden till Gustav Vasa.

– Jag försöker få till stånd en fortsättning. Hittills har jag fått ihop en miljon tecken, så det borde snart bli en bok! Jag skriver om perioden från mitten av 1500-talet till 1812. Den slutar en augustikväll 1812 på Erstan ... Det är intressant att försöka förstå stämningarna i landet, genom att studera furstemötet mellan Alexander I och kronprins Karl-Johan som då ordnades här i Åbo.

Villstrand kommer inom kort att lämna in materialet för granskning, och boken beräknas ges ut innan året tar slut.