Meddelandens pärm

Meddelanden från Åbo Akademi
nr 5    18.3.2005

Åbo Akademi


Meddelandens arkiv
Sök i Meddelanden
Kontakta redaktionen


Aktuellt på ÅA:s webb
Diskussionsforumet
Evenemangskalendern
Meddelanden från ÅA
Sök i ÅA:s webb
Webbmail


Till ÅA:s startsida

Mångskiftande folklivsskildringar

Roger Holmström lyfter fram en ofta bortglömd era


Av Peter Sandström
***BILD***
- Den finlandssvenska folklivsskildringen har i viss mån fallit i glömska. Jag tycker att den förtjänar att lyftas fram, säger Roger Holmström.

Folklivsberättelser är betydligt mera mångfasetterade än vad som ofta har ansetts. Här finns varierade miljöbeskrivningar, olika uttryck för identitet samt många exempel på samhällsanalytiska och samhällskritiska grepp.
   Detta säger Roger Holmström, professor i litteraturvetenskap vid Åbo Akademi. Holmström är i vår aktuell med boken Att ge röst. Omvärld och identitet i några nyländska folklivsberättelser. Boken är resultatet av flera års utforskning av sex författares skildringar av livet bland folket i nyländska miljöer med inriktning på hur omvärlden och identiteten beskrivs. En lika övergripande analys av folklivsskildringar inom den finlandssvenska litteraturen har inte tidigare presenterats i bokform. Inom den finska och rikssvenska litteraturen har intresset för området varit större.
   - Den finlandssvenska folklivsskildringen har i viss mån fallit i glömska. Jag tycker att den förtjänar att lyftas fram, säger Roger Holmström.
   Det har ibland ansetts att tiden mellan Runebergs död och modernismens födelse skulle vara rätt tom och fattig inom den finlandssvenska litteraturen. Roger Holmström vill med sin bok, som omspänner åren 1880-1930, peka på att så inte har varit fallet. Under denna period var folklivsskildringen starkt representerad.
   - Folklivsskildringen har ibland ansetts som det enklaste sättet att berätta, en stil som saknar "kinesiska askar" och andra berättartekniska finesser, något som lett till att den kanske uppfattas som torftig - visserligen läsvärd, men inte tolkningsbar, konstaterar Roger Holmström.
   I sin analys av sex nyländska författare vill han ändra på synen på folklivsskildringen som enkel och förutsägbar.
   - I de skildringar som jag bekantat mig med finns tvärtom rikligt med tolkningsbara nyanser, något som ger texterna ett djup utöver det rent folkliga. Berättelserna kan förefalla enkla på ytan, men skenet bedrar, konstaterar han.

Allmogens röst
Den typ av enkelt, folkligt berättande som folklivsskildringar ofta är brukar sägas vara väldigt enahanda, d.v.s. att olika författare på området i hög grad påminner om varandra. Roger Holmström håller inte med.
   - Det finns en betydande bredd, och samtliga författare som jag har studerat närmare har en individuell berättarton.
   Författarna som Roger Holmström tar upp i sin kommande bok är Anders Allardt, Sigrid Backman, Oscar Behm, Josefina Bengts, Henrik Hildén och Ina Lange. I dessa författares verk får olika allmogetyper som Weitikka, Ödas Stina och Vik-Johannes med flera gestalta konflikter knutna till rikedom och fattigdom, manligt och kvinnligt, "vi" och "dom" i ett samhälle som hotas av växande sociala spänningar.
   - Det handlar ofta om bysamhället, men här finns också intressanta skildringar av det folkliga livet bland stadens hantverkare, konstaterar Roger Holmström.
   Som exempel på det senarenämnda lyfter han fram Sigrid Backmans bok Familjen Brinks öden (1922), som gestaltar drag i den moderna urbaniteten med Helsingfors som scen. Skomakare Brink och hans familj representerar en svenskspråkig arbetar- och hantverkarkår i huvudstaden, något som tål att lyftas fram också ur socialhistorisk synvinkel.
   - Identitetsmässigt handlar folklivsskildringarna om att ge röst. Här skapas allmogegestalter som representerar personer som lever och verkar i ofta enkla förhållanden, konstaterar Roger Holmström.
   Huvudpersonerna i skildringarna blir därmed språkrör för den grupp de representerar. Ett intressant exempel finns i Anders Allardts debutverk Byberättelser 1 (1885), nämligen huvudpersonen i berättelsen "Jordtorparen", som vägrar underkasta sig storgodsägarens villkor, men som får betala ett högt pris för sin sturskhet.
   - Berättelsen har en sensmoral som manar till besinning i den utvecklingsprocess genom vilken klassamhället småningom skulle komma att lösas upp. Om det hade funnits en större beredskap till dialog mellan besuttna och obesuttna skulle vårt land kanske ha kunnat undvika senare dramatiska urladdningar som inbördeskriget, säger Roger Holmström.

Rik miljöbeskrivning
I sin analys av folklivsskildringarna konstaterar Roger Holmström att också miljöbeskrivningarna är långt mera mångfasetterade än man ansett.
   - Miljön är rikt varierad, men blir aldrig ett egenvärde i sig utan underordnas själva berättelsen. Det är ofta små markörer som ramar in miljön i helheten, säger han.
   I skildringarna finns också problematiseringar av jämställdheten. Josefina Bengts' berättelser skildrar ofta kvinnors sysslor mycket ingående, t.ex. tygfärgning, och kan också ses som en betoning av kvinnans roll i bondesamhället.
   - I Bengts' texter finns flera dimensioner rent samhälleligt. Berättelsen "Läsförhörsstök" i samlingen I Nyländska stugor (1906) bjuder på en rakryggad och frimodig huvudgestalt i Ödas Stina, som fungerar som värdinna för ett läsförhör. Via humor och skarpsinne lyckas Bengts här skissa upp en samhällskritik som ifrågasätter prästernas maktfullkomlighet.
   - Det är en mycket välgjord kritik av prästerskapet, berättar Roger Holmström.

Kvinnligt, manligt
I boken har Roger Holmström valt att analysera två berättelser per författare mot bakgrund av begreppen omvärld och identitet.
   - Genom att välja tre kvinnliga författare och tre manliga har jag velat skapa balans, säger han.
   Roger Holmström gör också jämförelser med den finskspråkiga litteraturhistorien, som vid denna tid upplevde något av en guldålder inom folklivsskildringen med stora namn som Juhani Aho och Minna Canth.
   - Det är tydligt att den svenska litteraturen i Finland hade liknande mönster i folklivsskildringen, parallellt kan vi se samma typ av berättelser som på finskt håll.
   - Jag hoppas att min bok kan väcka nyfikenheten för den finlandssvenska folklivsberättelsens historia och utveckling, säger Roger Holmström.
   Han var av praktiska orsaker tvungen att begränsa den aktuella studien och valde att göra detta regionalt med Nyland som område.
   - En rik folklivsskildring finns också i Österbotten, Åboland och på Åland, och i synnerhet 1970- talet bjöd på ett uppsving för den mera folkliga berättarkonsten med kända namn som Elin Herrgård, Levi Sjöstrand, Elis Selin och Anni Blomqvist, för att nämna några, säger Roger Holmström.
   I arbetet med den aktuella boken har Holmström låtit sig inspireras också av en etnologisk forskningstradition.
   - Jag har intresserat mig för verkligheten i dikten - för att tala med den svenska etnologen Tordis Dahllöf.
   - Det är fascinerande att bekanta sig med författare som i många avseenden fungerar som forskare i sin egen kulturmiljö, konstaterar Roger Holmström.
   Boken Att ge röst. Omvärld och identitet i några nyländska folklivsberättelser utges av Svenska litteratursällskapet i Finland, och den planerade utgivningstidpunkten är april.