Meddelandens pärm

Meddelanden från Åbo Akademi
nr 13     1.10.2004

Åbo Akademi


Meddelandens arkiv
Sök i Meddelanden
Kontakta redaktionen


Aktuellt på ÅA:s webb
Diskussionsforumet
Evenemangskalendern
Meddelanden från ÅA
Sök i ÅA:s webb
Webbmail


Till ÅA:s startsida

Kvinnors våldsbeteende ökar

Förebyggande arbete kan motverka trenden


Av Peter Sandström
***BILD***
- Våldsbrott utförda av kvinnor har ökat proportionerligt under de senaste decennierna, säger Ghitta Weizmann-Henelius.

Kvinnors våldsbeteende har ökat i Finland under det senaste decenniet, men beteendet har ändå undersökts i liten grad jämfört med mäns våldsbeteende.
   - Det sociala tabu som omger kvinnors våldsbenägenhet har gjort att medvetenheten om problemet har varit minimal, säger PsL Ghitta Weizmann-Henelius, en av de få forskarna i Finland som undersökt kvinnors våldsamma beteende. Hon disputerar för doktorsgraden vid Åbo Akademi den 1 oktober på avhandlingen "Violent Female Perpetratators in Finland: Personality and Life Events".
   Weizmann-Henelius har i sin forskning fokuserat på bakgrundsfaktorer, personlighet och traumatiska upplevelser hos kvinnor som gjort sig skyldiga till våldsbrott.
   - Våldsbrott utförda av kvinnor har ökat proportionerligt de senaste decennierna. Detta gäller närmast misshandel, men också brott mot liv visar en uppåtgående trend, säger Weizmann-Henelius.
   I dag utför kvinnor tolv procent av de våldsbrott som kommer till polisens kännedom, medan motsvarande andel för ett par decennier sedan var sju procent. Ghitta Weizmann-Henelius' undersökning omfattar alla finländska kvinnor som till följd av våldsbrott var fängslade eller intagna på psykiatriskt sjukhus under ett års tid åren 1999-2000. Det handlar om sammanlagt 61 kvinnor, och datainsamlingen omfattade intervjuer, psykologiska skattningsskalor och test samt genomgång av dokument.
   - Kvinnors våld riktar sig oftare än männens mot de egna familjemedlemmarna, dvs. partnern, egna barn, egna föräldrar och liknande. Detta gäller i synnerhet vid brott mot liv eller försök till brott mot liv, konstaterar Ghitta Weizmann-Henelius.
   Av de 61 kvinnorna i hennes undersökning hade en knapp majoritet begått brott mot liv, och i dessa fall var offret ofta en man med vilken förövaren hade ett nära emotionellt förhållande. I de fall där förövaren gjort sig skyldig till misshandel eller lindrig misshandel var offret däremot oftare en annan kvinna, och inte heller nödvändigtvis bekant med förövaren.
   - Här ligger ofta alkoholkonsumtion och gräl i bakgrunden. Kvinnor ingår oftare än förr i supgillen, där konflikter ofta leder till våld, menar Weizmann-Henelius.

Inte självförsvar
I facklitteraturen utgår man ofta från att kvinnor brukar våld i självförsvar, ofta p.g.a. en våldsam partner. Fenomenet kopplas då många gånger samman med att kvinnan är beroende av partnern, och oförmögen att lämna honom.
   - Men endast en av 61 kvinnor i min undersökning kunde hänföras till den här gruppen, säger Ghitta Weizmann-Henelius.
   Resultatet gav inget stöd för uppfattningen att självförsvar skulle vara ett centralt motiv för kvinnliga våldsbrott. I det aktuella materialet var gräl det mest uppenbara motivet (35 procent, ofta i kombination med alkoholbruk). Också hämnd (10 procent) kan definieras som en viktig bakgrundsfaktor.
   - De kvinnor som var våldsamma mot partnern hade inte blivit utsatta för fysisk misshandel i högre grad än de som brukade våld mot andra personer. Men de rapporterade betydligt oftare emotionellt våld än de andra, konstaterar Ghitta Weizmann- Henelius.

Personlighetsstörningar
Nästan alla kvinnorna i undersökningen uppvisade någon form av personlighetsstörning.
   - Antisociala störningar var vanliga, liksom drag av psykopati. Hela 75 procent av kvinnorna hade lämnat sina barn eller fått barnen omhändertagna, vilket kan anses tyda på brist på empati. Också brist på känslomässig utveckling förekommer allmänt, något som tar sig uttryck i t.ex. destruktiv impulsivitet, rusmedelsmissbruk och självmordsförsök, berättar Ghitta Weizmann-Henelius.
   Många av kvinnorna kunde också betecknas som socialt outvecklade. De hade svårt att hantera komplexa situationer och lägen där de utsattes för stress.
   - Många uppvisade också förvånansvärt lite skuldkänslor i relation till brottet de begått, och detta är ett typiskt drag för en antisocial personlighet. Också emotionellt ostabil personlighetsstörning och misstänksamhet mot omvärlden var vanliga.
   Många av kvinnorna har en kriminell bakgrund, och majoriteten av dem har tidigare gjort sig skyldiga till våldsbrott.

Traumatiska upplevelser
Traumatiska upplevelser både i barndomen och i vuxen ålder var betydligt vanligare hos de våldsbenägna kvinnorna än hos den grupp icke-kriminella kvinnor som utgjorde en jämförelsegrupp. Också svårigheter i parrelationerna var vanligare.
   - Många av de våldsamma kvinnorna saknar modeller för konfliktlösning. Våldet blir deras reaktion på konflikten. Detta har vissa likheter med beteendet hos våldsamma män, säger Ghitta Weizmann-Henelius.
   Vårdmetoderna utgår ofta från träning av sociala färdigheter, övning i problemlösning, bekämpande av alkohol- och drogmissbruk. Speciellt kognitiva metoder har visat sig effektiva. Klienterna får hjälp med att förstå och modifiera sitt beteende och hjälp med att tackla olika konfliktsituationer.
   Detta kan göras i terapigrupper, eller via speciella träningsprogram.

Preventivt arbete betonas
Ghitta Weizmann-Henelius konstaterar att det är viktigt att identifi era och hjälpa kvinnor som på grund av personlighetsstörning och rusmedelsmissbruk har nedsatt förmåga att handskas med sina problem och som därför är i riskzonen för att begå våldsbrott. Här behövs ett samarbete med bl.a. sjukvårdspersonal och socialvårdspersonal.
   - De potentiellt våldsamma kvinnorna är ofta storkonsumenter av hälsovårdstjänster. Ofta kan det ligga depression bakom deras aggressiva beteende. Ifall social- och hälsopersonalen känner igen vissa signaler kan hjälpen ges i förebyggande syfte.
   Kvinnor visar vanligen sin depression öppnare än män, något som kan göra det enklare att identifiera potentiellt våldsamma kvinnor än motsvarande män.
   En femtedel av kvinnorna i undersökningen hade förvarnat myndigheter eller släktingar om sin rädsla för att skada någon. Bland män förnekas detta oftare. Det är inte lika nedbrytande för kvinnors självkänsla att visa sig hjälplös, att be om hjälp, konstaterar Ghitta Weizmann-Henelius.
   - Det borde finnas goda möjligheter att öka det förebyggande arbetet bland potentiellt våldsamma kvinnor.
   Ghitta Weizmann-Henelius har varit verksam i 30 år som psykolog på Gamla Vasa sjukhus, ett av landets två statliga mentalsjukhus. Sjukhuset i Vasa tar emot rättspsykiatriska patienter från hela landet, och utför bl.a. sinnesundersökningar som utfärdats av domstol.
   - Under det senaste decenniet har rättspsykiatrin och rättspsykologin utvecklats oerhört mycket, berättar Ghitta Weizmann- Henelius.
   - Vårdformerna har förbättrats, och de etiska frågorna fokuseras allt mera. Och det internationella samarbetet på området har ett kännbart uppsving i form av konferenser och forskningssamarbete, konstaterar hon.