Språkkunskaper, sociala nätverk
bidrar till lägre arbetslöshet
bland finlandssvenskarna


Av Ari Nykvist

***BILD***
- Massarbetslösheten på 90-talet drabbade de svenskspråkiga mycket mindre än de finskspråkiga, konstaterar forskare Jan Saarela.

Risken för att bli och förbli arbetslös var på 1990-talet mycket lägre för svenskspråkiga än för finskspråkiga i Finland.

Det konstaterar PL Jan Saarela som tillsammans med FD Fjalar Finnäs forskar i orsakerna till den markant lägre arbetslösheten bland finlandssvenskarna.
   När Jan Saarela vid Institutionen för samhällsvetenskaper i Vasa fick ta del av det stora material Fjalar Finnäs på Institutet för finlandssvensk samhällsforskning (IFS) hade skaffat och som möjliggjorde en analys av sysselsättningsläget under lågkonjunkturen på 90-talet, trodde han först att den lägre arbetslösheten bland finlandssvenskarna lätt kunde förklaras med bakgrundsfaktorer såsom utbildning, ålder, deltagande på arbetsmarknaden och Svenskfinlands näringsstruktur.
   Men trots en systematisk analys av det digra totalmaterialet från befolknings- och arbetskraftsregistren, kunde varken han eller Fjalar Finnäs bortförklara det stora gapet i arbetslöshetsprocenten mellan finsk- och svenskspråkiga på det sättet.
   - Från 1990 till 1998 var arbetslösheten bland de svenskspråkiga ungefär 35 procent lägre än bland de finskspråkiga. Och då har vi räknat endast med landets tvåspråkiga orter, berättar Jan Saarela.
   Räknar man med hela landets arbetsföra befolkning i åldern 20-64 år blir skillnaden långt över 40 procent. Massarbetslösheten i början på 90-talet drabbade alltså de svenskspråkiga mycket mindre än de finskspråkiga och det här går inte att förklara med de traditionella bortförklaringarna såsom bättre utbildning, ålder och boendeortens näringsstruktur.
   Jan Saarela vill ändå påpeka att även finlandssvenskarna nog på många sätt drabbades rätt hårt av lågkonjunkturen trots den högre sysselsättningsgraden på 90-talet. Lågkonjunkturen var enligt Fjalar Finnäs i övrigt ganska rättvis och demokratisk; den drabbade landets olika befolkningsgrupper på ungefär samma sätt och också därför var det överraskande att konstatera att finlandssvenskarna klarade sig bättre undan arbetslösheten än de finskspråkiga.

Inga entydiga förklaringar
Det nu tillbudsstående materialet kan således inte ge några egentliga entydiga förklaringar till skillnaden, utan orsakerna måste sökas på annat håll.
   Fjalar Finnäs och Jan Saarela är överens om att skillnaden troligen långt kan förklaras med finlandssvenskarnas starka sociala nätverk och deras goda språkkunskaper, speciellt då den utbredda tvåspråkigheten. Rörligheten bland de svenskspråkiga har alltid inom landet varit mindre än bland finskspråkiga och redan därför har finlandssvenskarna det kanske lättare att sedan i vuxen ålder skaffa sig ett jobb via de egna breda kontaktytor och stora nätverk som man har byggt upp ända från barndomen
   - Genom att inte lika ofta som de finskspråkiga vilja flytta för att få jobb, har alltså de svenskspråkiga paradoxalt nog lättare fått nya jobb än om de hade flyttat t.ex. till huvudstadstrakten, konstaterar Fjalar Finnäs som länge har undersökt finlandssvensk befolkningsutveckling och livsförlopp med tonvikt på tvåspråkighet.
   Jan Saarelas forskning visar också att ju mer svensk en ort är, desto större är arbetslöshetsgapet mellan de finsk- och svenskspråkiga. På svenskdominerade orter är fördelen av att vara svenskspråkig större än på finskdominerade orter.
   - Jag har också särskådat Vasa litet närmare och kunde bl.a. konstatera att svenskspråkiga arbetssökande försvann snabbare än finskspråkiga ur arbetslöshetsregistret på 90-talet. Svenskspråkiga gjorde också tidigare sin “premiär” på arbetsmarknaden efter färdig utbildning.
   - Risken att förbli arbetslös var alltså relativt sett större bland finskspråkiga än bland svenskspråkiga i Vasa. En stad som inte alltför mycket skiljer sig från många andra tvåspråkiga städer i landet.
   Saarelas forskningsresultat ingår i hans doktorsavhandling i nationalekonomi som borde bli färdig i år. Avhandlingen handlar om arbetslöshetens varaktighet och vad som bestämmer arbetslöshetssituationen.
   - Tillsammans med Fjalar Finnäs ska jag nu gå vidare med mer longitudinella analyser och bl.a. se på hur småföretagandet påverkar sysselsättningen och på andra trender på arbetsmarknaden över en längre tid. Vårt samarbete är också därför ett bra exempel på en positiv snöbollseffekt inom forskningen.
   - Vi inledde vårt samarbete från en liten konkret frågeställning, och detta utvecklas hela tiden till ett mera omfattande projekt.
   IFS planerar även att ge ut en populariserad rapport om den finlandssvenska arbetsmarknaden ur olika synvinklar, bl.a. den redan analyserade arbetslösheten, men också förtidspensioneringar och näringsgrensutvecklingen. Enligt Fjalar Finnäs vill IFS utnyttja detta samarbete för att bredda sin forskningsverksamhet till nya samhällsområden.