Tredje sektorn byter skepnad
och blir mera betydelsefull


Av Peter Sandström

***BILD***
Susan Sundback och Voitto Helander analyserar den finländska tredje sektorn inom ramen för det internationella Johns Hopkins-projektet.

Tredje sektorns betydelse i samhället kommer att öka. Servicerollen blir viktigare, medan den intressebevakande funktionen tonas ned.

Det här förutspår PD, docent Susan Sundback, sociolog och forskare vid Åbo Akademis institution för offentlig förvaltning. Hon har gjort historiska och kvalitativa analyser av den finländska tredje sektorn, bl.a. inom ramen för det internationella Johns Hopkins-projektet.
   - Tredje sektorn är inget enhetligt fenomen, enbart begreppet är mycket mångskiftande, man talar också om "ideellt arbete", "socialekonomi", "oberoende sektor" och "civilsamhälle".
   - Det råder dessutom olika uppfattningar om vad som räknas hit beroende på sammanhang - forskarna har sina definitioner, politikerna och medierna har sina. Överensstämmelsen är inte alltid självklar, menar Susan Sundback.
   Den samhällsvetenskapliga definitionen av tredje sektorn avser den del av samhället som går på tvären mellan det privata och det offentliga, och som står närmare individen och dennes sociala liv än någon av dessa två sektorer.
   - Den tredje sektorn kännetecknas av samhälleliga verksamheter som varken hör till den offentliga arbetsmarknaden - stat och kommun, eller den privata - affärer och företag.
   - Tredje sektorns organisationer liknar de offentliga institutionerna genom att de representerar ett allmännyttigt syfte, som i hög grad utesluter vinstmotiv. I ett bredare perspektiv är tredje sektorn del av medborgar- eller civilsamhället, som i sig är mindre formaliserat och reglerat än tredje sektorn, konstaterar Susan Sundback.
   Eftersom tredje sektorn förutsätter ideellt engagemang och frivillighet anses den ofta vara mera människonära än de två andra sektorerna.
   Inom Johns Hopkins-projektet har man på basis av jämförelser från olika länder varit tvungen att skilja mellan olika slags tredje sektorer beroende på hurudana de vanligaste organisationerna är.
   - I en del länder är utbildning det stora temat, i andra hälsa, socialvård, kultur eller en blandning av dessa. Finland har klassificerats som en "blandad" tredje sektor, berättar Susan Sundback.
   Enligt Johns Hopkins-metoden utgörs tredje sektorns kärna, eller organisationer som fyller de uppställda kriterierna, i Finland huvudsakligen av föreningar - mest privaträttsliga, men också några offentligrättsliga samfund, typ Folkhälsan och Finlands Röda Kors. Till tredje sektorn räknas också stiftelser och endel nya andelslag.
   Typer av organisationer och sammanslutningar som i bred mening hör till tredje sektorn är löst organiserade självhjälpsgrupper, verksamhetscentraler, samarbetsprojekt, offentligrättsliga föreningar i allmänhet, evangelisk-lutherska och ortodoxa kyrkan samt politiska partier.
   - De stora kyrkorna och de politiska partierna står för nära staten för att i egentlig mening kunna räknas till tredje sektorn. Däremot kan religiösa eller politiska föreningar inkluderas, konstaterar Susan Sundback.

Orealistiska förhoppningar
Tredje sektorns roll har på 90-talet betonats i allt högre grad av politikerna, också i Finland. I tider av ekonomisk recession har man bland annat uttryckt sitt hopp om att den tredje sektorn kunde bli en betydande arbetsgivare.
   En särskilt viktig fråga har varit vilka tredje sektorns uppgifter är för upprätthållandet av välfärden i ett land, i synnerhet då hälso- och socialvård samt utbildning, områden som i många länder nyligen expanderat och därmed skapat många nya arbetsplatser.
   - Eftersom vi redan har ett offentligt ansvar för dessa områden är det osannolikt att tredje sektorn skulle kunna uppfylla de i Finland ställda förväntningarna på att den kraftigt kunde öka sin roll som arbetsgivare, menar Susan Sundback.
   - Det ligger i tiden att diskussionen om tredje sektorn har aktualiserats i samband med frågor som berör välfärdssamhällets problem, speciellt de ekonomiska aspekterna. Men jag tror inte att tredje sektorn kommer att expandera på ett sätt som möjliggör en kraftig nedmontering av den offentliga välfärden. Det vore ju paradoxalt ifall verksamhet som till stora delar bygger på frivilligt engagemang skulle leda till detta.
   Susan Sundback menar att tredje sektorns roll inom den allmänna välfärden rätt långt kan utvecklas när det gäller att fylla nischer för specialbehov inom servicebranschen, områden där det offentliga kanske inte hinner med.
   - På detta vis kan en kombination av offentligt och tredje sektorn till och med ge oss en högre välfärdsnivå som helhet.
   Sundback tror inte att vi i Finland kommer att gå i riktning mot en långtgående privatisering av kommunala funktioner.
   - Det upplevs inte som lockande för kommunalpolitikerna att ge ifrån sig funktioner som de sedan inte kan kontrollera. Det anses som politiskt mera acceptabelt att köpa servicefunktioner av organisationer inom tredje sektorn, eftersom dessa står närmare det offentliga och dessutom inte har ett uttalat vinstmotiv, säger Sundback.
   Som exempel kan man ta det nyligen etablerade samarbetet mellan Karis stad och Folkhälsan, vilket går ut på att Folkhälsan tar över hela basservicen inom social- och hälsovården i Karis.
   - En dylik "välfärdsmix", som bygger på en blandning mellan det offentliga och tredje sektorn, kan bli vanligare i Finland, om än inte nödvändigtvis i så stor omfattning.
   För att man skall kunna definiera en organisation som hörande till den tredje sektorn måste det frivilliga arbetet inom organisationen spela en väsentlig roll. I dagsläget har organisationer inom tredje sektorn i huvudsak två funktioner: service och intressebevakning.
   - Det senare har varit mest allmänt i Norden, och inom t.ex. facklig verksamhet, kultur och sport kan tredje sektorn stå för en viktig opinionsyttring inom civilsamhället. Men jag tror att servicerollen kommer att bli allt viktigare också i Norden, menar Susan Sundback.
   Som en uppenbar risk ser hon att en utveckling mot en mera servicebetonad tredje sektor kan leda till att allt fler organisationer omformas från forum för gemenskap och idealism till halvoffentliga myndigheter eller affärsföretag.
   - Organisationer som blir mera firma- eller myndighetsbetonade riskerar att förlora en hel del goodwill, vilket lätt kan leda till rekryteringsproblem och en krympande medlemsskara.

Betydande sysselsättare
Tredje sektorn har i praktiken stor betydelse för Finlands BNP; organisationerna omsätter betydande summor på årsbasis, som arbetsgivare och på annat sätt. År 1996 beräknades tredje sektorn stå för 3,8 procent av BNP.
   - Fler personer är verksamma inom tredje sektorn än i pappers- och livsmedelssektorn var för sig, berättar Susan Sundback.
   Om man räknar om den tid som satsas på föreningar eller andra organisationer i arbetstid kan man säga att tredje sektorn står för över sex procent av sysselsättningen i Finland. Enligt statistiska uppgifter uppgår nämligen sysselsättningen inom tredje sektorn till en summa som motsvarar kring 63 000 heltidsanställda personer.


Systematisk analys av omfattning,
struktur, finansiering och roll

Tredje sektorn har varit en gråzon. Området benämns olika i olika länder - "ideellt arbete", "socialekonomi", "nonprofit sector" osv. - och dess innehåll har också definierats på varierande sätt beroende på land.
   Johns Hopkins Comparative Nonprofit Sector Project är ett internationellt projekt som strävar efter att systematiskt analysera sektorns omfattning, struktur, finansiering och roll på olika håll i världen. Projektets första fas inleddes år 1990, och i dagsläget är ett trettiotal länder involverade, däribland Finland.
   Den finländska delen av projektet samordnas av prof. Voitto Helander och PD, docent Susan Sundback vid Åbo Akademis institution för offentlig förvaltning.
   - Projektets syfte är att ge större praktisk och teoretisk kunskap om tredje sektorn för att öka vår förståelse av dess roll t.ex. i förhållande till det offentliga och det privata, berättar Voitto Helander.
   Finland kom med i projektet år 1996, och det empiriska material som samlats in är omfattande. Antalet organisationer inom tredje sektorn i Finland har beräknats till ca 69 000, varav 67 000 är föreningar. Inom ramen för undersökningen sändes en enkät till 8 700 av de finländska organisationerna inom tredje sektorn. Svarsprocenten låg kring femtio.
   - Vi har kartlagt den finländska situationen i relation till vissa kriterier som slagits fast inom projektet som helhet, konstaterar Voitto Helander.
   Inom Johns Hopkins-projektet har organisationerna inom tredje sektorn definierats i strukturellt och operativt hänseende utgående från följande kriterier: organisationerna bör vara etablerade, privata, icke-vinstsyftande, självstyrande och frivilliga.
   - Som helhet vill Johns Hopkins-projektet renovera det statistiska systemet genom att ersätta det av FN allmänt använda System of National Accounts (SNA), vilket har visat sig vara en alltför grov klassificeringsgrund vid jämförelse av civilsamhälleliga organisationer - t.ex. inom tredje sektorn - i olika länder, berättar Voitto Helander.
   Johns Hopkins-projektet kommer att föra fram aspekter som kan möjliggöra utvecklandet av ett statistiskt system som är relevant vid jämförelser av olika funktioner och roller för tredje sektorn i olika länder, något som också FN kan ha nytta av vid förnyandet av sin statistiska praxis.
   - Projektet kan därmed bidra till att ge en bättre bild av civilsamhällets roll i förhållande till det offentliga och det privata.
   Som helhet är Johns Hopkins-projektet tvärvetenskapligt med bl.a. ekonomer, statistiker, statsvetare och jurister som forskare. Det tvärvetenskapliga återspeglas också i den finländska delen, där Voitto Helander (offentlig förvaltning) och Susan Sundback (sociologi) samarbetat med nationalekonomen Harri Laaksonen och juristen Miika Jokinen, bägge från Åbo universitet.
   Det finländska delprojektet har avgett sin slutrapport, men det är ännu öppet hur den skall publiceras. De finländska forskningsresultaten ingår också i flera publikationer som Johns Hopkins-projektet redan gett ut. Och mera är på kommande.
   - Utgångsmaterialet är mycket stort, konstaterar Voitto Helander.