Finland behöver språkplanering


Av Michaela Esch

- Vi borde få mera språkplanering i Finland, säger forskare Kjell Herberts vid Institutet för finlandssvensk samhällsforskning i Vasa.

Enligt Herberts är vi i Finland ganska bra på att synliggöra vår tvåspråkighet, t.ex. genom officiell skyltning, men genomförandet i praktiken är vi desto sämre på.

- Det att alla polisbilar i Finland s.a.s. är tvåspråkiga betyder ju inte att alla poliser är det, noterar Herberts.

Kjell Herberts benämner näringslivets möjligheter att härja fritt då det gäller att välja språk för sin annonsering och skyltning som en brist. I t.ex. Baltikum och Wales har man aktivt arbetat för att påverka företagens "skyltningsspråk".

Enligt Herberts är nämligen det visuella viktigt då det gäller att hålla en tvåspråkighet levande medan andra faktorer naturligtvis inverkar.

- Ofta är det mindre städer som kan behålla sin tvåspråkighet, säger Kjell Herberts och nämner Vasa och Jakobstad som fullgoda exempel härpå.

Kjell Herberts har varit ansvarig för den sjätte internationella konferensen om lagar och språk som hölls i Vasa i mitten av september. Temat för konferensen var tvåspråkiga städer och ett 60-tal forskare från 25 länder deltog, bland andra prof. Tore Modeen från Helsingsfors Universitet och prof. Juan Cobarrubias från Seaton Hall University i New York. Juan Cobarrubias har varit internationellt engagerad inom språkplanering och är bland annat verksam som konsult för UNESCO.

- Det är lätt hänt att man blir närblind, säger Kjell Herberts som anser konferensen vara mycket viktig, inte minst ur den synvinkeln att den kan utmynna i gemensamma internationella forskningsprojekt.

Kjell Herberts anser att de hållna föredragen kommer att bli till direkt nytta för Vasa. Han pekar på ansvaret att lyfta fram språkplaneringen och hur både det visuella och språkets användande i praktiken direkt påverkar språkminoritetens behov.

Mångspråkig skrift

Som ett förarbete inför konferensen har Kjell Herberts tillsammans med prof. Christer Laurén vid Vasa universitet gett ut en skrift om tre städer som språkligt sett påminner om varandra: Bolzano/Bozen i Italien, Fribourg/Freiburg i Schweiz och Vasa som representant för Finland. Texten finns på de fem språk som talas i dessa städer: italienska, tyska, franska, finska och svenska.

Ser man till vilka regler för språkval och språkanvändning som gäller för dessa städer är det karakteristiskt för Bolzano/Bosen och Vasa att man följer uttryckligen givna regler för språkanvändning. Dessa regler har kommit till på högre nivå och är så detaljerade att städerna själva har mycket obetydliga möjligheter att påverka frågor som gäller val av språk.

I Fribourg/Freiburg menar man - i överenstämmelse med schweizisk praxis - att en lag är en icke-flexibel lösning: lagar kan också vara hinder för pragmatiska lösningar. I Fribourg/Freiburg har man som första kanton tagit in territorialprincipen för språk i sin författning.

Författarna tar inte ställning till vilket system som är att föredra vad gäller språkanvändningen, men konstaterar att bägge systemen kan ses som lika goda om den allmänna inställningen är tolerant och pragmatisk. Det är också en fråga som gäller juridisk kultur. Om tendensen är stark att reglera språkfrågor genom lag, utvecklas i det gynnsamma fallet en större beredskap att tolka lagen pragmatiskt. Om tendensen är svag att reglera språkfrågor genom lag, utvecklas en större beredskap att söka efter sådana lösningar som bäst passar de implicit utvecklade reglerna.