Korstågen till Finland var inga kyrkliga företag 

Av Niclas Erlin (MfÅA 7/98

De tre korstågen till Finland var inga korståg i den bemärkelse som de framställs i den traditionella historieskrivningen. Anteckningarna om expeditionerna i gamla urkunder är mer samtida politisk agitation än redogörelse över hur Finlands kristnades.

Det finns inga belägg för att det någonsin företagits regelrätta korståg i syfte att kristna finnarna. Orsaken till att tre militära operationer mot Finland utkristalliserats och upphöjts till korståg ligger dels i en medeltida propaganda för att legitimera den svenska sakrala och världsliga närvaron i rikets östliga delar, dels i den nationella historieskrivningen som blomstrade upp under 1800-talet.
– Föreställningen om ett Finland som successivt erövras av den svenska statsmakten passade bra in i den nationella finska historieskrivningen, säger t.f. professor Thomas Lindkvist på ÅA:s historiska institution.
Den nationella historieskrivningen projicerade - och projicerar - gärna nutida nationsgränser och nationella begrepp så långt bakåt i tiden som möjligt. Tanken om ett enhetligt Finland som sedermera erövras av utländska horder passar bra in ett sådant mönster.
 

– Nedteckning-arna om de s.k. korstågen avslöjar mer om den samtida politiska propagandan än om hur kristnandet av Finland gick till, säger Thomas Lindkvist.

Lindkvist spårar upptakten till de tre korstågens etablerade ställning i historieböckerna till den rikssvenska historikern Erik Gustav Geijer, som är den första historiker som beskriver de tre operationerna som korståg. Geijer, verksam i Uppsala vid mitten av 1800-talet, var en tongivande historiker varför den finländska historieskrivningen hade lätt att haka på hans tolkningar.
– De s.k. korstågen handlade inte om finskt mot svenskt. Händelserna i Finland under tidig medeltid då kyrkan och statsmakten växer fram skall inte ses som ett försök att från svensk sida överta Finland, det handlar snarast om en gradvis omvandling av samhället. Uppfattningen att Sverige successivt erövrade Finland är en konstruktion som skapades under 1800-talet, säger Lindkvist.

I Finland är vi på god väg att omvärdera dessa händelser och enligt Lindkvist borde man mera studera omvandlingen av samhället, dvs. förutsättningarna för kyrkan och statsmakten att slå rot och utvecklas, än att försöka rekonstruera den politiska historien.
– Korstågen intar en central position i en nationell historieuppfattning där kärnan utgörs av politiska händelser, men historia som vetenskap och ämne har kraftigt förändrats och nu intar kungar och krig inte längre en så viktig ställning.
Men de tre s.k. korstågen - Erik den Heliges tåg vid mitten av 1100-talet, Birger Jarls tåg på 1230-talet och Torgils Knutssons tåg på 1290-talet - vad handlade de om?

– Det är mycket möjligt att en svensk kung riktat en expedition mot Åbotrakten vid mitten av 1100-talet, men syftet har definitivt inte varit att utbreda kristendomen. Det finns ingenting i det samtida källmaterialet som tyder på att kristnandet av Finland skulle ha skett med våld.
Enligt Lindkvist finns det arkeologiska belägg för att kristendomen vunnit fotfäste i Egentliga Finland långt före det första korståget. De kampanjer som förekom - Erik den heliges var troligtvis ett av många - torde snarast haft karaktären av plundringståg.

Tendentiösa urkunder
Erik den heliges tåg finns nämnt i två urkunder från slutet av 1200-talet, Eriks- och Henrikslegenderna. Mycket av innehållet i dessa är tendentiöst och kan beskrivas som samtida politisk agitation. Skrifterna kan bl.a. tolkas som försök att legitimera den svenska statsmaktens närvaro i Finland och markera att den östra rikshalvan lyder under Uppsala ärkestift.
– Därför är det kanske ingen tillfällighet att Erik den helige lyfts fram eftersom han hörde till kungadynastin kring Uppsala.
Birger jarls krigståg på 1230-talet finns belagt i Erikskrönikan som sammanställdes i början av 1300-talet. Krönikan kan tolkas som en ansats att dels lyfta upp de gärningar förfäderna till kung Magnus Eriksson uträttat, dels legitimera Erikssons ambitioner österut. Inga årtal nämns i krönikan vilket försvårar dateringen av de händelser som tangeras.
I krönikan sägs att man under Birger jarls expedition slogs mot hedningar, men Lindkvist betecknar företaget som ett rent krigståg i syfte att stärka den svenska statsmaktens närvaro i Finland. Det handlar alltså inte om ett korståg trots att det beskrivs som ett sådant i krönikan. 
I Erikskrönikan betecknas även det tredje s.k. korståget som ett projekt med sakrala förtecken trots att det helt betingades av världsliga ambitioner. Syftet med detta tåg var att vinna territoriell kontroll över Finska vikens vikbotten.
Termen "korståg" för dessa krigsföretag introduceras i Ericus Olai-krönikan från slutet av 1400-talet. Denna är skriven i Uppsala under en tid då de ryska makthavarna började uppträda hotfullt vid den svenska östgränsen varför man även här kan se ett samband mellan demagogik och medeltida dagspolitik.
– Uppgifterna om de s.k. korstågen avslöjar mer om den samtida politiska propagandan än om hur kristnandet av Finland gick till, sammanfattar Lindkvist.

Kristnandet avdramatiseras
Thomas Lindkvist är med i ett stort forskningsprojekt som går under namnet "Sveriges kristnande" och som slog igång i början av 1990-talet. Bakgrunden till projektet låg i behovet att utgående från nya frågeställningar och nytt material analysera hur Sverige blev kristet. Arbetet är mycket tvärvetenskapligt och engagerar bl.a. medeltids- och konsthistoriker, arkeologer, ortnamnsforskare, runologer och numismatiker.
– Kristnandet av svenskarna skedde som en långsam förändring av den religiösa mentaliteten, menar Lindkvist.
Det står nu klart att kristnandet på det individuella planet började mycket tidigt och i Väster-götland finns det kristet gravskick redan på 700-talet. Nordbornas övergång till kristendom skall snarare beskrivas som ett kultskifte än ett religionsskifte.
– Kristnandet var en mentalitetsprocess som påbörjades redan under vikingatiden. Man kan säga att svenskarna i huvudsak kristnade sig själva.
Den avgörande övergången från hedendom till kristendom skedde på 1000-talet då kungar och stormän utnyttjade kristnandet och den kyrkliga apparaten som ett redskap för att konsolidera sin egen makt. Nu tog kristnandet fart på allvar men en del hedniska föreställningar och sedvänjor levde kvar långt in i medeltiden. 
– Den tidiga kyrkan i Norden var ganska tolerant och i många fall försökte man anpassa den nya tron till den gamla istället för att helt stampa ut hedendomen, säger Lindkvist.

Latin nödvändigt
Medeltidsforskningen i Finland är mindre omfattande än den i Sverige, men Lindkvist tycker ändå att den tvärvetenskapliga forskningen börjar få vind i seglen även hos oss. Medeltidsdagarna, som hålls varannat år, är ett tecken på detta.
Också akademin bidrar till helheten genom sitt institut för medeltidsstudier. Institutet är anspråkslöst till sina yttre ramar och det skall närmast ses som ett samordningsorgan för medeltidsstudier, som kan läsas som biämne vid ÅA. Docent Åsa Ringbom vid konsthistoriska institutionen är föreståndare för institutet.
För att man framgångsrikt skall kunna bedriva studier och forskning i medeltidskunskap krävs insikter i latin, och enligt Lindkvist är det därför nödvändigt att det erbjuds undervisning i latin även vid akademin.
– Undervisningen behöver inte nödvändigtvis vara inriktad på klassisk latin, kunskaper i efterklassisk latin behövs också, menar han.
Thomas Lindkvist har fungerat som t.f. professor i allmän historia under detta läsår, och i början av 1990-talet innehade han motsvarande förordnande under en två år lång period. Han har också arbetat vid Uppsala universitet, vid Stockholms universitet och vid universitetet i Greifswald i norra Tyskland. Fr.o.m. juli i år kommer han att besitta en ordinarie professur i medeltidshistoria vid Göteborgs universitet. Vid akademin kvarstår han som docent.