Tidig diagnos ger goda förutsättningar för behandling
Barn med inlärningssvårigheter får hjälp via neuropsykologin
 

Av Peter Sandström (MfÅA 5/98

Möjligheterna att hjälpa barn med inlärningssvårigheter bli allt bättre, bl.a. tack vare framsteg inom den neuropsykologiska forskningen.
 – Det viktiga är att diagnosen ställs så tidigt som möjligt. Då kan det finnas goda förutsättningar för framgångsrik behandling.

Det här säger FD, docent Marit Korkman, som sedan årsskiftet är professor på deltid i barnneuropsykologi vid Åbo Akademi. 
 – Målsättningen borde vara att alla barn ska kunna utnyttja sin begåvning maximalt. Vissa inlärningssvårigheter, t.ex. dyslexi, borde inte utsluta ens en akademisk karriär om begåvningen i övrigt räcker till. Det finns många exempel på framstående personer som är dyslektiker, säger Marit Korkman, som har lång erfarenhet framför allt inom den kliniska barnneuropsykologin.
 
 
– Inlärningssvårigheter har inte blivit vanligare, men de har börjat uppmärksammas mera under de senaste decennierna, säger prof. Marit Korkman.
 
 
  Som psykolog på Barnets Borg i Helsingfors har hon jobbat speciellt med att undersöka barn som har inlärningssvårigheter, epilepitska symptom och CP-skador.
 Neuropsykologin fokuserar på sambandet mellan hjärna och beteende, och undersöker bl.a. vilken effekt hjärnskador eller hjärndysfunktioner har på olika former av mänskligt beteende. I regel uppdelas området i experimentell neuropsykologi och klinisk neuropsykologi, där den förra koncentrerar sig på kognitiva processer på en grundforskningsnivå, medan den senare har två av sina viktigaste områden i frågor kring barn och utveckling samt vuxna och åldrandet.
 – Neuropsykologin är ett område som vuxit fram och utvecklats starkt under de senaste två decennierna, konstaterar Marit Korkman.
 Hon har jobbat mycket med diagnostik inom barnneuropsykologin och bl.a. utvecklat ett test som i sin nyaste version, kallat NEPSY, håller på att slå igenom internationellt.
 – Det handlar om ett test med 27 delar som används för undersökning av barn med utvecklingssvårigheter, berättar Marit Kork-man.
 Testet strävar efter att analysera svårigheterna för att ta reda på varför utvecklingen inte är normal på ett visst område. Det kan handla om t.ex. dyslexi, dvs. läs- och skrivsvårigheter.
 – I detta sammanhang vill testet kartlägga bl.a. barnets auditiva kodning av språkljuden i orden, den semantiska kopplingsförmågan, hur snabbt barnet hittar rätt ord, bokstavs- och språklighetskombination samt förmågan att kombinera språkljud med skrivna tecken.
 Dyslexi kan ta sig uttryck i bl.a. bristfällig förmåga att skriva ned ord efter hur de låter: t.ex. i ord som "skallra" och "skramla" kan det vara svårt att uppfatta alla små konsonanter och dubbla konsonanter och sätta dem i rätt ordningsföljd.
 – Dyslexin är sällan ensam, konstaterar Marit Korkman.
 – Personer med svår dyslexi har ofta andra, sammanhängande problem, s.s. språkliga och motoriska störningar, gestaltnings-svårigheter, problem i den sociala interaktionen, dålig koncentrationsförmåga och svag förmåga att planera sin verksamhet.
 Undersökningar har visat att ca fem procent av finländarna lider av dyslexi i kombination med något annat problem.
 – Dyslexi har inte blivit vanligare, men problemet har börjat uppmärksammas mera under de senaste decennierna. Detsamma gäller andra typer av inlärningssvårigheter, konstaterar Marit Korkman.
 – Uppskattningsvis 15 procent av skolbarnen i Finland behöver någon form av specialpedagogik. För att ringa in vilken form som är aktuell är det ofta på sin plats med en neuropsykologisk utredning, berättar hon.

Test ger grund för kliniskt arbete
NEPSY-testet är utvecklat för barn i åldern 3–12 år, och testet publiceras i år i Finland, Sverige och USA. Testutvecklingen innebär ett mycket omfattande rutinarbete, eftersom metodens psy-kometriska tillförlitlighet bör verifieras. Testet måste också standardiseras utgående från nor-maldata.
 – Enbart för standardiseringen har 400 finländska och 1.500 amerikanska barn deltagit i ett test som tar 2–4 timmar per barn i anspråk, berättar Marit Korkman.
 Det färdiga NEPSY-testet kan dels fungera som hjälpredskap inom forskningen, dels medverka till att höja den kliniska beredskapen på området.
 – Ju tidigare man upptäcker t.ex. att ett barn har språkliga störningar, desto bättre är möjligheterna att förebygga läs- och skrivsvårigheter. 
 – Testet ger oss möjligheter att förutspå vilka barn som kan få svårigheter i skolan.
 Det finns universella metoder som kan hjäpa barn med inlärningssvårigheter, men också de individuella behoven är i regel betydande. 
 – Exempelvis dyslexi har ofta sin bakgrund i att barnet har svårt att uppfatta och isolera språkljud i ord. Detta medför att han/hon inte kan avkoda orden och därmed inte heller kan förknippa ljud och ord.
 Ett av de kliniska angreppssätten är att stärka barnets identifieringsförmåga beträffande språk-ljuden. Vissa metoder kan praktiseras redan i förskoleåldern, och senare kan man bl.a. öva barnets förmåga att koppla samman skrift och innebörd.
 – Hur framgångsrik behandlingen är beror långt på vilken form av störning barnet har, säger Marit Korkman. 

Orsakerna varierar
Orsakerna till inlärningssvårigheter kan vara svåra att klarlägga.
 – Men det handlar i regel inte om hjärnskador, utan bakgrunden är ofta genetiskt betingad, konstaterar Marit Korkman.
 – En orsak kan vara neurala skador som uppstår redan före födseln. Då hjärnan utvecklas fösöker den kompensera dessa skador, ett arbete som kan innebära att andra delar av hjärnfunktionen inte utvecklas normalt.
 I många fall kan ingen dysfunktion alls diagnosticeras i hjärnan. Personen ifråga kan helt enkelt ha en begåvningsprofil som inte är "rätt" med tanke på samhällets ofta uniforma krav på inlärning av kunskap.
 – Väldigt olika orsaker kan ge upphov till samma slag av yttringar beträffande inlärningssvårigheter, konstaterar Marit Korkman.

Nytt samarbete aktuellt i Åbo
Marit Korkman har varit verksam som psykolog vid Barnets Borg i Helsingfors sedan år 1976. Hon har varit tjänstledig bl.a. för forskning inom Finlands Akademi och vid det fria universitetet i Bryssel. För närvarande forskar hon vid Brain and Behaviour Institute som ligger i Maastricht, Holland.
 – Jag undervisar och handleder studerande och forskare samtidigt som jag verkar som seniorforskare i två forskargrupper, en för dyslexiforskning och en med neuropsykiatrisk inriktning. 
 Marit Korkman kommer att vistas en vecka per månad i Åbo. Här kommer hon att leda en delvis ny forskning kring inlärningssvårigheter, bl.a. är ett samarbete mellan ÅA:s psykologiska institution och Centrum för inlärningsforskning vid Åbo universitet under planering. Parterna är ense om behovet, men den praktiska utformningen av samarbetet är ännu oklar. Klart är att ett framtida samarbete syftar till en breddning av forskningen och den kliniska tillämpningen beträffande inlärningssvårigheter.
 – Jag ser också positivt på möjligheterna till samarbete med bl.a. institutionen för specialpedagogik vid ÖH. Den kliniska neuropsykologin och specialpedagogiken har många beröringspunkter, säger Marit Korkman.