Arkiv Arkiv 

En visionärs idémönster i psykiatriskt vårdtänkande

Meddelanden från Åbo Akademi  
MfÅA 17/97  
 
Översköterskan och vårdläraren Karin Neuman-Rahn (1876-1962) förespråkade tidigt tvångsfri vård för de psykiskt sjuka. 

Hon betonade det vårdetiska i form av aktning och vördnad för patienten och talade ofta om både intellektets och hjärtats bildning hos sjuksköterskan, den goda andans och kulturskapandets idé i vårdandet och många andra nya vårdidéer under 1900-talets förra hälft. 
Hennes lärobok Den psykiskt sjuka människan och hennes vård blev epokgörande och utgavs på svenska, finska och tyska år 1924. HvM Dahly Matilainen finner i Neuman-Rahns livsgärning och författarskap intressanta idémönster som fyller en traditionslucka i vårdandets idéhistoria.
 Karin Neuman-Rahn var visionär och spred med stort engagemang sina idéer både nationellt och internationellt. Historiskt har hon av någon anledning blivit i skuggan av bl.a. vårdpionjären Sophie Mannerheim

Under åren 1918 till 1935 undervisade hon vid Mariasjukhusets sjuksköterskeskola i Helsingfors, hon deltog i internationella sjuksköterskekongresser. Hon deltog också i en världsomspännande psykiatrisk kongress i Washington år 1930. Dessutom fungerade hon i många år som sekreterare för Själshygienska föreningen.

Bevarat material
Neuman-Rahns unika vårdtänkande hade förmodligen fallit i glömska om inte hennes kvarlåtenskap hade tillvaratagits av en syster som donerade det till Åbo Akademis handskriftsavdelning år 1964. 
– Jag har haft tur. Av en slump stötte jag först på Karin Neuman-Rahns lärobok, blev nyfiken och hittade senare intressant och digert material, säger Dahly Matilainen som själv har mångårig sjuksköterskeerfarenhet inom den psykiatriska vården.
Källmaterialet har Matialainen speglat i det allmänna vårdtänkande i början av 1900-talet. Fokuseringen ligger främst på 1920-talet och 1930-talet. Neuman-Rahns psykiatriska lärobok från år 1924 utkom senare både i en andra och i en tredje upplaga på 1930-talet respektive 1950-talet, och har givetvis en självskriven plats i forskningen. Materialet omspänner även anföranden och artiklar samt några intervjuer med personer som upplevt henne som vårdlärare.

Nyanserat tänkande
– Neuman-Rahns vårdtänkande är intressant, det återspeglar tidstypiska tankar av andra samtida vårdtänkare som också influerats av Florence Nightingale, men också av hennes egna unika idéer, säger Dahly Matilainen.
Neuman Rahn hade en mångdimensionell syn på själslivets väsen och det själsliga lidandet. År 1924 skriver hon: " Alla borde vi betänka, att lidandets djup blott subjektivt kan bedömas - det kan ingen utomstående mäta..." . Hon ser den själsligt sjuka sårbarare än andra sjuka och efterlyser därför ett stort mått av finkänslighet, omdöme och god patientkännedom. Tänkandet genomsyras av aktningen och vördnaden för den själsligt lidande patienten. Hon betonar livshållningens och värdegrundens betydelse i vården. 
 

Det övergripande idémönstret hos henne utgörs av kallets och tjänandets idé, den goda andans idé och kulturskapandet och kroppsvårdens idé i själsjukvården. Patienten skulle bada i sol, luft och vatten.
– Mot bakgrunden av de fördomar som fanns mot psykiskt sjuka var det unikt att lyfta fram det ljusa och hoppfulla i vården av själsligt sjuka, understryker Matilainen.

Ljus hållning och inre allvar
Neuman-Rahn hyste en oro för förlusten av den vårdetiska värdegrunden på grund av den tilltagande materialismen och tekni-fieringen samt religiositetens avklingande betydelse. Hon menade också att vårdkulturen har en välgörande och hälsobringande verkan på patienten. 
– Sjuksköterskans ljusa hållning var viktig, glädjen och kärleken likaså. Hon ansåg att vårdarna hade ett ansvar att skapa en god anda i vården och hon betonade också översköterskans betydelse i kulturskapandet.
Den ljusa hållningen förenade Neuman-Rahn med ett inre allvar och ansvar, förmodligen en ideologi som hon bar med sig från sjuksköterskeutbildningen i Stockholm åren 1908-1910. Skolan var anrik och stod för en stark idealitet, vilken avspeglas också i det vårdparadigm Neuman-Rahn bar med sig härifrån livet igenom.


Med sin doktorsavhandling fyller Dahly Matilainen en lucka i vårdsektorns historieskrivning.

Mänskligare vård
Till det unika för Neuman-Rahns tänkande räknar Dahly Matilainen möjlighetens idé som tar sig uttryck i en stark tro på det föränderliga, tillväxten, utvecklingen och betoningen av att se det goda hos varje mänska.
Hon kämpade för den tvångsfria vården och såg som en förutsättning för den att vårdperso-nalen var tillräckligt tilltagen, kvalificerad och allmänbildad med en avgjord etisk hållning. Själv var hon språkkunnig och bildad, hon hade avlagt studentexamen och bedrivit universitetsstudier.
– Hon strävade mot en varmare och mänskligare vård, en strävan som fortfarande har sin berättigade plats. Forskningen pekar på att tvång och kränkning t.ex. i form av isolering och tvångsmedicinering fortfarande förekommer inom sjukhusets " murar", förklarar Dahly Matilainen som är överassistent vid vårdvetenskapliga institutionen i Vasa. Hon hör sedan 1991 då hon avlade kandidatexamen i hälsovård till kärntruppen vid vårdvetenskapliga institutionen.

Caritas orginalis
Vårdområdet har ganska långt präglats av ett historielöst vakuum som Dahly Matilainen är med om att fylla genom sin avhandling. Hon poängterar att forskningen bidrar till att återupptäcka vårdandets genuina väsen och rötter, det man inom vårdvetenskapen kallar Caritas orginalis. Den historiskt utvunna kunskapen bidrar till teori- och paradigmutvecklingen inom vård-vetenskapen. Kunskapen skärper medvetenheten om krafterna och motiven som styr och formar vårdandet idag. 
– Vi måste högakta det våra föregångare har tänkt, sagt och gjort, värna om traditioner och värden mitt i förnyelseivern, avrundar den blivande doktorn i hälsovetenskap.
 

 

Upp
Copyright 1997 Åbo Akademi. Ansvarig utgivare Ulla Achrén.