Meddelanden från Åbo Akademi
   | Meddelanden från Åbo Akademi |
   | Nr 5 | 15.3.2013 |
Meddelandens pärm

I diskussionen om hästkött i färdigmat framförs argument och till synes logiska förklaringar. Men den starka reaktionen visar också hur känslomässigt vårt förhållande till mat är.

Matbordets paradoxer

***BILD***
Hästkött är inte ovanligt på matbordet, till exempel i korvar. Men det finns ändå en utbredd ovilja mot köttet som har långa anor, säger Eva Costiander-Huldén (t.v.) och Lena Marander-Eklund.

• Det blev stor uppståndelse när det för en tid sedan framgick att man hittat dna av häst i flera olika sorters färdigmat. Kultur- vetenskap brukar fungera bra för eftertanke så MfÅA:s redak- tör satte sig ner för en mer eller mindre improviserad analys med Lena Marander-Eklund, forsk- ningsledare i folkloristik, och Eva Costiander-Huldén, informati- onsspecialist vid Åbo Akademis bibliotek och filosofie magister i etnologi med mat som avhand- lingstema.

De lyfter fram att uppstån- delsen blottar ett känslomässigt obehag.

– Det är inget nytt att bli lurad som konsument, men skulle det handla om fårkött i stället för hästkött tror jag inte många skulle reagera. Vissa säger att hästkött i sig är okej, men att problemet är att köttet kan innehålla mediciner efter- som hästarna inte fötts upp för att ätas. Man ger då sitt obehag en biologisk-medicinsk förklaring som går hem i dag, säger Marander-Eklund.

– Det är klart att vi ska veta vad vi äter men det känns ändå som att diskussionen handlar om så mycket mera. Den visar att vi inte är så hundraprocen- tigt rationella som vi ibland vill tro, och aktualiserar föreställ- ningar som har ett starkt fäste i vår kultur. Det har till och med funnits tider då folk har svultit och ändå inte ätit häst.

Blandade traditioner

Att äta hästkött förbjöds av påven Gregorius III på 730-talet, men samer, inuiter och tatarer undantaget verkar det finnas ett mer eller mindre universellt obehag för hästkött. Det visar åtminstone Brita Egardts avhandling "Hästslakt och rackarskam: En etnologisk undersökning av folkliga fördomar" från 1962. Egardt gjorde sin frågelista på esperanto för att nå ut till människor världen över och visar att obehaget inte är uteslutande kristet.

Till oss har motviljan mot hästkött antagligen kommit via Sverige, där man efter tyskt inflytande slutade äta häst på 1600-talet. Under 1800-talet började den avoga inställningen till hästkött luckras upp, men trots att man propagerade för att folk skulle äta hästkött i lantbruksskolor tog det fram till mellankrigstiden innan det började slå igenom.

Ett obehag finns av allt att döma kvar ännu i dag.

– Matkulturen hör till de sega strukturerna som förändras långsamt, säger Eva Costiander- Huldén.

– Jag skrev min magisteravhandling om somaliska flyktingar i Finland och deras matvanor. Som muslimer har de ett tabu om griskött. Också i mitt lilla sampel kom det fram ett stort obehag för griskött, också bland de som umgåtts mycket med finska vänner och kan dricka vin eller öl. De kunde aldrig tänka sig äta gris.

Dagens inställning till hästen bygger på en blandning av olika traditioner. Hästen har under historien varit ett hedniskt offerdjur, och det finns ställen i Bibeln som säger att hästkött är orent. I dag ser vi hästen som något av en kamrat.

– Det finns ett engelskt talesätt som heter "in every horse there is a human rib in him", och man ger hästen ett mänskligt drag. I äldre folktro nämns inte hästkött eller hästslakt. Hästen anses vara ett klokt djur som reagerar snabbare än människan och kan förutspå vad som kommer att hända, säger Marander-Eklund.

– Hästslaktare kallades tidigare också "rackare". Rackarna var bödlarnas hjälpredor – ärelösa människor som man begravde utanför begravningsplatsen. Det finns en koppling mellan att slakta en häst och att ta livet av människor, och båda är avskyvärda.

Den känsliga maten

Ätandet är en njutning som innehåller många paradoxer. Ekonomiskt har många av oss råd att äta i princip vad som helst och så mycket vi vill, men att göra det har konsekvenser som vi försöker undvika. Ätstörningar, viktproblem, diabetes, snabbmat, kosttillskott och strikta dieter varvas med matporr som matprogram och kokböcker i en salig röra.

– Folk sätter mycket tid på mat. Parmiddagarna har tagit sig tillbaka och man satsar på fina middagar där allt är färskt. Samtidigt har butikerna nu börjat sälja färdigkokt och -förpackad havregrynsgröt, säger Marander- Eklund.

Också vårt förhållande till hästen som mat är paradoxalt. Då Eva Costiander-Huldén nyligen skulle köpa lite "hevoshalpa", en korv gjord på hästkött, från saluhallen i Åbo fick hon höra att köttet tagit slut.

– Skandalerna har ökat på efterfrågan och väckt en viss nyfikenhet för hästkött. Det är rätt paradoxalt, och passar inte in med bilden av hästen som ett slags kompis, säger Costiander-Huldén.

Lena Marander-Eklund säger att man på 1950-talet förespråkade burkmat för att det var hygieniskt. Man tänkte sig att vårt ätande i framtiden skulle bli så rationellt att man skulle kunna lägga all näring i ett piller, som man åt en gång om dagen.

– Medan man kunde förutspå att vi skulle kommunicera med varandra via skärmar har tanken på att bara äta piller verkligen inte slagit igenom. Vårt ätande är betydligt mera känslomässigt än så.

TEXT & FOTO: NICKLAS HÄGEN