Meddelanden från Åbo Akademi
   | Meddelanden från Åbo Akademi |
   | nr 18 | 12.12.2011 |
Meddelandens pärm

Utgångspunkten och normen i skolan borde i de flesta fall vara ett språk – en skola. Annars risk för att minoritetsspråkets ställning försvagas.

Tvåspråkiga skolor ingen bra lösning

***BILD***
Colin H. Williams, Miguel Strubell och Kjell Herberts ser uppenbara risker med tvåspråkiga skolar i Finland.

• Tvåspråkiga skolor kan leda till försvagad språklig identitet och identifikation för språkminoriteter. Det säger två av Europas mest namnkunniga språkplanerare, prof. Miguel Strubell från Katalonien och prof. Colin H. Williams från Wales. Båda föreläste på LingVaCitys seminarium om språkplanering i början av december på ÅA i Vasa.

Både i Katalonien och Wales har anslagen och stödet till skolor och organisationer som flaggar för katalanskan respektive walesiskan minskat den senaste tiden. När stat och kommun sparar och skär ner, hör ofta just språkservicen för minoriteter till det första som drabbas.

– I dessa osäkra tider är det viktigt att infrastrukturen för minoriteter hålls intakt. En språklig minoritets kollektiva vitalitet är helt beroende av en fungerande infrastruktur på alla nivåer, säger Colin H. Williams.

– Idag är det dessutom något av en trend att inte längre styra språkminoriteters rättigheter med lagar och förordningar, utan att ge de olika institutionerna och organisationerna mer eget ansvar. Så man kan med skäl fråga sig hur språkliga minoriteters rättigheter i det läget alls längre kan upprätthållas till exempel. mitt i en finanskris, påpekar Miguel Strubell.

Båda forskarna tycker att till exempel finlandssvenskarna själva borde vara vaksamma och aktiva och erbjuda nya lösningar i den allt mer pragmatiska dagspolitiken. Men till exempel tvåspråkiga skolor är inte en bra lösning anser Strubell och Williams.

– Det handlar ju inte enbart om språket i sig i skolan. Utan om barnets och varför inte också om föräldrarnas sociala och språkliga identitet. I vilken kulturell kontext man växer upp i och hur naturligt och självklart man kan knyta an till till exempel det finlandssvenska utöver själva språket, säger Williams.

På Irland och i Wales har en del tvåspråkiga skolor på senare år i inbesparingens namn helt tagits över av språkmajoriteten och en del skolor är formellt tvåspråkiga till namnet men inte i praktiken.

– Utgångspunkten och normen i skolan borde i de flesta fall vara ett språk – en skola. Annars finns det en uppenbar risk för att minoritetsspråkets ställning försvagas och socialisationen in i majoritetsspråket och den sociala identifikationen kring den ökar, säger Miguel Strubell.

Forskarna påpekar att det är bra för alla om den språkliga majoriteten åtminstone lite får läsa och lära sig minoritetsspråket i skolan. I Wales fick nästan hälften av skoleleverna inte höra ett ord walesiska innan år 1988. När det walesiska språket sedan på 90-talet blev ett skolämne som alla andra, har walesiskan blivit en allt mer naturlig del av många ungas identitet i den delen av Storbritannien.

– Det minskar på social spänning, på fördomar och på behovet av en vi-dem-uppdelning om minoritetsspråket finns med som något naturligt och givet för alla i landet. Då finns det också större intresse till exempel bland politiska partier att arbeta tvåspråkigt. Så är det numera i Wales, säger Colin H. Williams.

TEXT: ARI NYKVIST