Meddelanden från Åbo Akademi
   | Meddelanden från Åbo Akademi |
   | nr 17 | 26.11.2010 |
Meddelandens pärm

Finlandssvenskar har konstaterats ha större så kallat socialt kapital än finskspråkiga. De har mycket lokala resurser – sånt som det tar länge att bygga upp för nyinflyttade – och det syns överlag även i ett allmänt välstånd. Men hur länge det förblir så i framtiden är en annan femma.

Har finlandssvenskar kvar sitt sociala kapital i framtiden?

***BILD***
– I antologin om det sociala kapitelet skriver vi om en känsla av ödesgemenskap och en vilja att hålla fast vid det svenska språket i Finland, säger Susan Sundback, professor i sociologi.

En grupp forskare som huvudsakligen kommer från Åbo Akademi har undersökt detta närmare, och en antologi som finansierades av Svenska Litteratursällskapet och går under titeln Det finlandssvenska sociala kapitalet gavs ut i somras.

Boken fick hård kritik av Kenneth Myntti i Vasabladet.

– Han beskyllde oss för att tala om etnicitet, och menade att sånt får man inte göra. Men i boken är det tydligt förklarat vad vi menar, det är ingen stam- eller rasdiskussion. Vi skriver om en känsla av ödesgemenskap och en vilja av att hålla fast vid det svenska språket i Finland, säger Susan Sundback, professor i sociologi vid ÅA och redaktör för antologin tillsammans med PD Fredrica Nyqvist.

– Frågorna kring finlandssvenskar har traditionellt varit väldigt ideologiska och byggts upp kring värderingar och politik. De väcker starka känslor. Men i boken försöker vi hålla ett vetenskapligt grepp, och det gör kanske att vi inte ställer oss i tjänst för ideologer på det finlandssvenska området. Jag tycker att vi gör grundforskning som bör beaktas, säger Sundback.

Idén kunde inte köpas
Det var forskaren Markku Hyyppä på Folkpensionsanstalten som på 1990-talet först tog upp det sociala kapitalet för finlandssvenskar. Han påstod att man lever bättre och är friskare om man är svenskspråkig i Finland än om man är finsk, och att detta beror på det sociala kapitalet.

– Detta kunde vi inte köpa utan vidare, och vi var flera forskare vid ÅA som ville granska det ur olika synvinklar. Till att börja med ville vi få reda på vad termen ”socialt kapital” då egentligen betyder, säger Sundback.

Markku Hyyppä är läkare och intresserade sig mest för hälsa, men vid Åbo Akademi ville utöver hälsoforskarna även socialpolitiker jämföra de två folkgrupperna i Finland. Vilken betydelse har språket och vad har det för effekter inom socialpolitik?

Fredrica Nyqvist konstaterar i sitt kapitel att finlandssvenska män faktiskt har bättre hälsa än finska män. På kvinnosidan är det dock inte så.

– Resultaten är konstanta och entydiga men varför det finns den här skillnaden mellan män och kvinnor är det svårt att veta. Det kan bero på till exempel genetiska faktorer, men det här måste man forska mera i, säger Sundback.

En viktig grundläggande skillnad mellan grupperna som Fjalar Finnäs, professor i demografimed statistik, påminner om i sitt kapitel i boken är att finskspråkiga helt enkelt har flyttat runt i Finland betydligt mer än svenskspråkiga.

– Det påverkar statistiken en hel del. Många finlandssvenska familjer har bott på samma orter i flera generationer och har djupa rötter där de bor. Det är relativt få finskspråkiga som har bott lika länge på dessa orter, och därför har de inte samma resurser i det lokala samhället. Finlandssvenskarnas släkter i sig känner varandra sedan länge och är viktiga på olika sätt, mera än individer, säger Sundback.

Socialt kapital på fyra nivåer
Susan Sundback delar in socialt kapital, eller social hälsa, i fyra olika områden. Två områden är på samhällsnivå – strukturellt och institutionellt socialt kapital – och två områden på individnivå – kognitivt och relationellt socialt kapital.

– Strukturellt kapital har någon som har kontakt med finlandssvenska nätverk mellan individer och organisationer, och med tvåspråkiga och svenska kommuner, alltså i Svenskfinland. Institutionellt kapital har en finlandssvensk som har förtroende för samhällets institutioner, till exempel Borgå stift och SFP. Det här är sånt som intresserar oss samhällsvetare. Det är ett faktum att finlandssvenskarna lever i en lite annan verklighet här än finnarna. Tänk till exempel också på grundskolor i Åbo: en finsk elev har kring tjugo skolor att välja mellan, medan en finlandssvensk har två eller till och med bara en.

Skillnaderna på individnivån är liknande, speciellt då det gäller relationellt socialt kapital.

– Sånt får man om man har vardagligt umgänge med nätverk varje vecka eller varje dag – familj, släkt och grannar. Det är väldigt uppenbart att även det här är annorlunda i Svenskfinland, säger Sundback.

Stora skillnader mellan regionerna
Forskningen visar att finlandssvenskarnas styrka ligger mest i de svenska regionerna, där man starkast kan hålla fast vid finlandssvenskar som en särskild grupp. Där kan man i högre grad arbeta på svenska och gifta sig och skaffa familj inom språkgränsen.

I Mellannyland, alltså till exempel i Helsingfors, jobbar de flesta på finska och bildar par över språkgränsen.

– Där tycker en del att man inte skall tala om finlandssvenskar längre och att språken inte betyder så mycket. Men tänker man så leder det nog till att finskan snart tar över. De som kommer från Helsingfors blir väl ledsna då man säger så, men det tror jag, säger Sundback.

– I tvåspråkiga familjer kan det bli ett känslomässigt problem för barnen att välja vilken språkgrupp de skall solidarisera sig med. Den enkla lösningen för många är då just att tona ner språkets betydelse. Det är rationellt ur deras synvinkel, men det leder till att de inte står upp och påpekar då nånting är dåligt skyltat eller servicen är dålig.

Det är institutioner och organ som Folktinget, som betalas av staten, som borde föra diskussion om detta, menar Sundback.

– Det är ett nationellt intresse att bevara tvåspråkigheten och det påhejas ibland mera av finskspråkiga än finlandssvenskarna själva, som inte själva vill gnälla för mycket ...

 

FAKTA

Redaktörer för boken Det finlandssvenska sociala kapitalet (2010) är Susan Sundback och Fredrica Nyqvist. De bidrar också med texter till boken.

Övriga skribenter är Gunborg Jakobsson, Fjalar Finnäs, Salla-Maarit Volanen, Sakari Suominen, Camilla Ahlroth-Enlund, Helena Hurme, Linnéa Henriksson och Åsa Bengtsson.

TEXT & FOTO: Michael Karlsson