Meddelanden från Åbo Akademi
   | Meddelanden från Åbo Akademi |
   | nr 3 | 19.2.2010 |
Meddelandens pärm

Undervisningen i finska borde utvecklas betydligt i svenskspråkiga skolor. I dagsläget är timmarna få, och innehållet ofta för grammatikbaserat, säger professor Maija Grönholm.

Kontakt mellan språk
ger ömsesidig nytta

***BILD***
– Språkbadselevernas språk är rikt på variationer. Den språkliga kreativiteten stimuleras sannolikt via språkbad, säger prof. Maija Grönholm.

Att Maija Grönholm är fascinerad av språkkontakt framgår tydligt vid en snabb titt på hennes karriär inom det akademiska. Hon disputerade på en avhandling om svenska lånord i den finska Åbodialekten, och har i sin senare forskning kommit att specialisera sig på bland annat tvåspråkighet och inlärning av finska som andraspråk, de sistnämnda områdena under en över tjugoårig sejour som professor i finska språkets didaktik vid Åbo Akademis pedagogiska fakultet.

Formellt avgick hon med pension från professuren vid årsskiftet, men hon sköter tjänsten på halvtid fram till den sista maj. En dag i början på februari har Maija Grönholm just fått sin senaste publikation från tryckeriet, titeln är Tidig inlärning av finska. Artiklar om språkbad – Artikkeleita kielikylvystä.

– Språkbad är ett av mina stora forskningsintressen, konstaterar hon.

Den färska publikationen hör samman med ett av Grönholms forskningsprojekt där hon har följt upp hur färdigheterna i finska har utvecklats hos svenskspråkiga språkbadsbarn och språkbadselever från förskolan till avslutad grundskola. Det handlar om Ristikari språkbadsskola (tidigare Bonäs skola) i Jakobstad, som är den enda skolan i Svenskfinland med språkbad.

– Forskningen omfattar flera olika språkbadsgrupper, men speciell uppmärksamhet riktas på två grupper som har varit med i en longitudinell uppföljning från årskurs två till årskurs nio, berättar Maija Grönholm.

Målet har varit att utreda vilka slag av språkliga färdigheter det är möjligt att uppnå i ett språkbad som inletts vid fem års ålder, samt hur språkbadsbarnens färdigheter skiljer sig från andra gruppers.

Goda erfarenheter
Det övergripande syftet med språkbadspedagogiken är att ge eleverna en funktionell tvåspråkighet. I Ristikari skola finns en klass per årskurs som undervisas enligt en modell som kallas ”fullständigt tidigt språkbad”. Under de två första skolåren hålls alla lektioner på finska, medan svenskan från och med årskurs tre successivt tilltar som undervisningsspråk.

Barnen, som alla ursprungligen är helt svenskspråkiga, lär sig alltså först att läsa och skriva på finska, senare på svenska.

– På tre år lär sig eleverna behärska språkbadsspråket mycket bra, konstaterar Maija Grönholm.

Det handlar om ett område som inte är helt okomplicerat. Enligt ideologin för språkbad är det majoritetsspråkets barn som kan bada i ett minoritetsspråk, och detta har väckt en del polemik i anslutning till det finlandssvenska språkbadet.

– Svenskan är dock så stark i Jakobstad, att någon risk inte finns i detta sammanhang. Däremot tror jag att Ristikari skola förblir den enda i Svenskfinland med språkbad, säger Maija Grönholm.

Det har visat sig att språkbadseleverna kan modersmålet svenska lika bra som eleverna i traditionella klasser, i vissa fall till och med bättre.

– Språkbadselevernas språk är rikt på variationer. Det verkar som om den språkliga kreativiteten skulle utvecklas genom språkbadet.

Ämnesbaserad finska
Vad gäller den normala skolundervisningen i finska menar Maija Grönholm att det finns en del man kunde göra för att höja intresset och förbättra såväl undervisningen som motivationen för inlärning.

– Det nuvarande läget med två veckotimmar är inte bra på orter där svenska dominerar. Eleverna hinner inte lära sig mycket mera än den enklaste grammatiken och de vanligaste orden.

Nya inlärningssätt och -metoder kan behövas också för att höja motivationen, och här förespråkar Grönholm en satsning på ämnesbaserad språkundervisning.

– Detta skulle vara mycket viktigt för att göra finskan till ett levande språk för eleverna. Vissa ämnen skulle alltså undervisas på finska.

Maija Grönholm menar att det i huvudsak då handlar om ämnen som historia, textilslöjd, religion, gymnastik, det vill säga områden vars undervisning inte i alltför hög grad är uppbyggd kring fackterminologi.

– I vilket fall som helst finns det ett behov av att se över de didaktiska metoderna i finska inom lärarutbildningen. I dagsläget är den obligatoriska didaktiska undervisningens omfattning i finska för liten inom den svenskspråkiga klasslärarutbildningen.

Speciella ämnen
Inom ämneslärarkåren motsvarar utbildningen av behöriga lärare i finska det behov som finns i dagsläget, men inom de närmaste tio åren kommer ett stort antal ämneslärare att gå i pension.

– Här finns alltså skäl att följa med situationen, säger Maija Grönholm.

Tvåspråkighet och språkbad har varit i fokus för Maija Grönholms forskning under de senaste två decennierna, innan det koncentrerade hon sig på svenska lånord i finskan, i synnerhet i sydvästfinska dialekter – som hon skrev licentiatavhandling om vid Åbo universitet – och senare också Åbodialekten, som blev föremål för hennes doktorsavhandling vid ÅA år 1988.

– Mina forskningsintressen har kanske varit lite speciella, noterar hon.

Beträffande svenska lånord i finskan var hon något av en pionjär inom forskningen.

– Faktum är att de svenska lånorden har haft stor betydelse i finskan. Det finns betydligt fler svenska lånord än det finns ryska. I skriftspråket torde det röra sig om två tusen ord.

Grönholm räknar med ungefär lika många svenska lånord (speciellt från finlandssvenska dialekter) i finska dialekter. Många av orden är fortfarande integrerade i språket, medan andra har en tendens att försvinna i takt med att tiderna förändras.

– När jag här om året skulle köpa ”varttikilo” skinka i Saluhallen i Åbo förstod den unga försäljaren inte hur mycket jag ville ha.

Maija Grönholm har varit bofast i hemstaden Åbo också under de två decennierna som professor vid PF.

– Veckopendlandet till Vasa har gått smärtfritt tack vare att jag har tyckt om mitt arbete, inte minst undervisningen. Jag kommer att sakna arbetsgemenskapen och kontakten med studenterna, säger Grönholm, som samtidigt ser fram emot att ge sig i kast med nya utmaningar.

– Släktforskning är ett område som jag har fattat intresse för på senare tid.

TEXT & FOTO: Peter Sandström