Meddelandens pärm

Meddelanden från Åbo Akademi
nr 6     2.4.2004

Åbo Akademi


Meddelandens arkiv
Sök i Meddelanden
Kontakta redaktionen


Aktuellt på ÅA:s webb
Diskussionsforumet
Evenemangskalendern
Meddelanden från ÅA
Sök i ÅA:s webb
Webbmail


Till ÅA:s startsida

Finlands yngsta professor

Alf Rehn: "Viktigt att företagsekonomi är en nutidsvetenskap"


Av Michael Karlsson
***BILD***
- På företagsekonomiska institutionen behöver vi samarbete med till exempel sociologer, antropologer och kulturvetare för att hämta in andra typer av förståelse för ekonomierna, perspektiv som hittills har varit underrepresenterade i forskningen på vårt område, säger professor Alf Rehn.

- Jag är 32 år och min livsvärld innehåller nog litet andra saker än många andra professorers. Men det ser jag som en styrka och jag har haft givande samtal med betydligt äldre forskare, som håller med om att närhet till den moderna popkulturen är nödvändig för att man skall förstå omvälvningarna i samhället i dag. Det är viktigt för företagsekonomin att vara en nutidsvetenskap. Jag är mycket intresserad av historia, men det sker många fantastiskt sprudlande händelser just nu.
   Det säger Alf Rehn, som troligen är den yngsta professorn i hela Finland. I början av mars utnämnde Åbo Akademi honom till professor i företagsekonomi, särskilt företagets organisation och ledning.
   Rehn lyssnar på rap, spelar dataspel och på sin snyggt designade website, www.alfrehn.com, har han bland annat en blog (en "virtuell dagbok"). Således motsvarar han inte precis stereotypen av en professor.
   - Popkultur, barnkultur och upplevelseindustrin ligger nära mitt hjärta. Jag älskar min Playstation 2 och går ingenstans utan min iPod, men jag vill ändå inte bli någon ytlig karikatyr. Ibland är det svårt att hitta balansen mellan önskan att skaka om och att bli tagen på allvar.
   Rehn säger dock att han själv hör till den så kallade ironiska generationen.
   - För en vetenskapsman eller -kvinna som vill göra bra forskning är det viktigt att ta nästan allt på allvar - allt utom sig själv och den rådande dogmen på sitt område.
   Rehn har gått emot dogmen genom att forska i sådant som av många anses härröra sig till det ickeseriösa i företagsekonomin. Han har intresserat sig bland annat för gåvoekonomi, praktisk immaterialrätt (stölder på internet) och entreprenörskap i oväntade miljöer (bl.a. Sovjetunionen).
   - Allt som tillverkas är inte bilar och maskiner. Till exempel dataspelsbranschen och leksaksbranschen är extremt framgångsrika. Som småbarnsförälder vet jag att leksaker är en enorm ekonomisk utgiftspost. En del tror att det handlar om småsaker, men fråga i jultid i en butik om det är marginellt så blir du utskrattad!
   - Ekonomi är mer än vad vi tror, det är inte bara hankeiter i kostym, pengar och "corporate capitalism". Wall Street är bara det ytliga, jag är intresserad av ämnet också ur ett humanistiskt och antropologiskt perspektiv. Det intresset syns på så sätt att Rehn i sin forskning bland annat har lyft fram köande.
   - Jag har lärt mig mera om företagsekonomi genom att titta på köerna i dagligvaruhandeln än till exempel genom att läsa ledarskapslitteratur. Inom företagsekonomin har man intresserat sig mest för dramatiska spektakel och kriser, trots att vardagen och vanligheten egentligen är det centrala. Kärnan i företagsekonomin kan hittas då man letar efter småpengar i byxfickan och funderar på om man skall gå till kvartersbutiken eller fara till en market. Men det här är inte tillräckligt "flashigt" för att uppmärksammas i forskningen.
   Dataspelsbranschen och upplevelseekonomin har Rehn analyserat bland annat i boken Polygonmakarna - spelbranschens högteknologiska upplevelseekonomi (2003), skriven tillsammans med Mikolaj Dymek.
   - Folk har sagt åt mig saker som "rolig liten grej er dataspelsbok, ni satt väl bara och spelade hela tiden, hahaha", men i skogs-, pappers-, och metallbranschen - det som företagsekonomer "skall" studera - kan man bara drömma om dataspelsbranschens marginaler.
   Rehn tycker att till exempel fenomenet Pokémon är intressantare än största delen av Finlands företag. Inte för att det är frivolt, utan för att det de facto är "damn good business".
   - Det låter kanske som om jag vill spexa till det, men inom företagsekonomi får man inte begränsa sig till bara det som just nu anses vara seriöst. Jag är intresserad av allt slags utbyte. Det här betyder inte alls att jag tycker att man skall sluta studera Nokia, utan att ett brett spektrum är nödvändigt.

Hur bli professor snabbt?
Då Rehn utnämndes till sin tjänst var han 31 år - hur lyckas man egentligen bli professor så snabbt? Jo, så här:
   - Jag blev magister från ÅA år 1997. Efter det var jag en tid assistent och doktorand på institutionen. Då min föregångare, professor Claes Gustafsson, flyttade till Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm följde jag med.
   - Vid KTH fick jag väldigt stora friheter att utveckla egna projekt i forskningen. Jag pressades inte att producera och publicera, utan kunde på allvar börja jobba med projekt som spände över ett större område. Jag har inte sprungit efter det hippaste ämnet utan har fått vetenskaplig frihet att utveckla mitt eget ämne. Detta ledde sedan till att jag faktiskt kunde publicera rätt mycket. Det har nog varit min fördel.
   Vid KTH gjorde Rehn sin doktorsavhandling inom industriell ekonomi, med en teoribas från ekonomisk antropologi. Electronic Potlatch - A study concerning new technologies and primitive economic behaviors (2001) behandlar olaglig spridning av programvara via internet, och i den har han dokumenterat bland annat hur han själv gratis laddade ner det relativt dyra ljudredigeringsprogrammet SoundForge. Avhandlingen fick ett gott mottagande, och en version av den skall i år ges ut av det amerikanska förlaget AltaMira Press.
   Och nu har Rehn alltså återvänt till sin gamla institution vid ÅA.
   - Jag tycker det är kul att komma till FEI, den företagsekonomiska instutionen, för det är en ung och dynamisk organisation. Vi har många som jobbar väldigt seriöst med sin forskning och vi har en levande debatt. Det är en mycket undervisningstung institution, men det finns ändå en forskningsnärhet och starkt stöd för den vetenskapliga friheten.

Vidgade vyer
Just den vetenskapliga friheten är något som Rehn speciellt vill värna om, och han hoppas kunna vidga vyerna i företagsekonomin.
   - Jag tror på tvärvetenskaplighet i ämnet. Ekonomi är närvarande överallt i våra liv, lika mycket som det sociala. Det är inte kallt och rationaliserande. På FEI behöver vi samarbete med till exempel sociologer, antropologer och kulturvetare för att hämta in andra typer av förståelse för ekonomierna, perspektiv som hittills har varit underrepresenterade i forskningen på vårt område.
   - Min starka tro på det här behovet handlar inte bara om att företagsekonomerna måste lära sig någonting. Det är också en brist om samhällsvetare inte är kunniga i ekonomisk teori. Tvärvetenskaplighet har ofta använts för att visa och föra fram sin egen disciplins betydelse. Någon kanske tror att det bara är företagsekonomerna som lär sig när det ordnas träffar över disciplingränserna, men jag tror att det är nyttigt åt båda hållen. Företagsekonomi är inte så banalt att det helt kan passeras av andra.
   - Jag drogs själv till ämnet för att jag finner det intellektuellt stimulerande att studera det ekonomiska. Ändå är min inställning till företagsekonomi något polär. Det ger intellektuellt väldigt mycket, men samtidigt är det mycket som behöver utvecklas - och då kan diskussionen öppnas till exempel genom att ta in sociologisk teori.
   Förutom att utveckla samarbetet inom ÅA och Finland ser Rehn också fram emot att skapa nordiska och internationella nätverk.
   - Jag har fortfarande kvar en position vid Stockholm School of Entrepreneurship, och tycker att det behövs ett levande samarbete mellan ÅA och skolorna i Stockholm. I Stockholm finns så många intressanta människor, och staden ligger nära Åbo.

Mental gymnastik
Vid sidan om de seriösa böckerna sysslar Rehn också med diverse mer roliga skrivprojekt, "främst för att hålla intellektet vid liv".
   - Det är bra att tvinga sig själv att argumentera för något som det är svårt att argumentera för - det är som mental gymnastik. Men av de här texterna har inte många publicerats, långt fler hamnar i skrivbordslådan.
   Ett resultat av den mentala gymnastiken som dock skall publiceras är en essä om entreprenörskap i hiphopdiskursen.
   - Det är ett skojprojekt som jag nyligen har gjort tillsammans med David Sköld, det handlar om det ekonomiska språket som förekommer i rap. Jag har själv lyssnat på rapmusik sedan det sena 80- talet och gillar speciellt det tunga Brooklyn-soundet och rappare som Jay-Z.