Namn så in i Norden!

Den 28 mars deltog jag i ”Namn så in i Norden! konferens om auktoritetsarbete i de nordiska länderna – dagsläge och framtida samarbete”. Platsen för mötet var Armémuseum i Stockholm. Vi var ungefär 120 deltagare från samtliga nordiska länder. Konferensens språk var engelska på grund av att en föredragshållare kom från England.

Auktoritetsformer finns för personnamn, institutioner, geografiska namn och ämnesord. Nyttan med auktoriserade former är att de underlättar sökningen i kataloger och databaser. Vi har väl alla stött på fall där en persons eller institutionsnamn förekommer i flera versioner – sådana fall finns också i vår egen Alma – och då måste man ju kolla flera poster för att vara säker på att man hittat allt relevant material.

Först berättade Sveriges representanter Jonathan Pearman och Stina Degerstedt från Kungliga biblioteket om läget där. I LIBRIS har man auktoritetsposter för såväl namn som ämnesord. Vid KB bygger man upp som bäst en databas över auktoritetsposter men den är tillsvidare inte öppen för allmänheten.

Man har gått in för att använda MARC21-formatet i stället för SWEMARC främst för att underlätta internationellt utbyte av katalogposter. Det internationella utbytet av auktoriserade namnformer är emellertid knepigt på många sätt. De svenska katalogiseringsreglerna säger att vid val av namnform skall man alltid utgå från den namnform som finns i det aktuella objektet medan AACR2 anser att man skall använda den namnform under vilken personen är mest känd. Den här tolkningen kräver hänvisningar från avvikande former. Den svenska definitionen igen utgår från att det finns flera ”se även” hänvisningar.

Jag tyckte det var intressant att märka att man i Sverige (och i Danmark, Norge och Island) fortfarande tillåter användningen av årtal och titel för att skilja på personer med samma namn.

Därefter berättade Eeva Murtomaa från HUB om auktoritetsarbetet i nationalbibliografin och i Viola-databasen. Eeva Murtomaa ställde en del intressanta frågor i sitt anförande. Hon tog upp bl.a.

- är det möjligt att ha endast en auktoriserad namnform i ett tvåspråkigt land?

- är det möjligt att ha endast en auktoriserad namnform i Norden?

- är det möjligt att ha endast en auktoriserad namnform i internationella sammanhang?

Problem i internationellt och för all del också nordiskt utbyte av poster uppstår t.ex. vid användningen av olika transkriberingssystem och sätten att skriva namn (t.ex. de isländska namnen).

Sedan gav hon en historisk tillbakablick på hur auktoritetsarbetet utvecklats allt från microfichetiden till Voyager.

Vår tvåspråkighet kom tydligt fram då Eeva Murtomaa talade om våra ämnesordstesaurusar YSA, ALLÄRS, MUSA och CILLA.

Nina Berve från Norge berättade att man i Norge använder flera bibliotekssystem (både inom den vetenskapliga och allmänna bibliotekssektorn). Man har nu börjat att utveckla samarbete i fråga om katalogisering, klassificering och indexering mellan biblioteken. Det här innebär att arbetet på gemensamma auktoritetsfiler befinner sig för nu endast på planeringsstadiet.

Birgit Götterup från Danmark konstaterade att auktoritetsarbetet i Danmark inte är speciellt långt hunnet. Men man håller på att ygga upp auktoritetsdatabaser för både namn och ämnesord. Arbetet på ämnesordsauktoriteter verkar, tyckte jag, att ha kommit rätt så långt.

Man har bl.a. diskuterat möjligheten att sätta in ett anmärkningsfält med definitioner från encyklopedier i ämnesordsposterna.

Auður Gestsdottir från Island sade att man håller på att planera auktoritetsarbetet men att man tillsvidare inte kommit speciellt långt.

Per-Gunnar Ottosson berättade om LEAF som är ett EU-projekt som försöker samordna auktoritetsprinciperna för arkiv, bibliotek och muséer. Han betonade att man från arkivväsendet anser det vara nödvändigt med ”one name one entity”.

Andrew MacEwan från British Library höll ett anförande om ”The InterParty project: Library authority files and the unique identification of parties in e-commerce.” Det är fråga om ett EU-projekt där bl.a. British Library, IFLA. Kungliga biblioteket och Kopiosto är med och samarbetar.

I sin sammanfattning konstaterade mötets ordförande Gunilla Jonsson att av de nordiska länderna är det Finland som har kommit längst i sitt auktoritetsarbete. Sverige och Danmark har kommit en bit på vägen medan Norge och Island är på planeringsstadiet. Bland mötesdeltagarna märktes det att intresse och behov finns för flera gemensamma diskussioner om auktoritetsarbetet som är både utmanande och intressant. Inte minst om man ser på det från en internationell synvinkel.

Anne Andersson