AIRI FORSSELL

Biblioteksbesök i Alexandria

Läsesalen i BA

Bussen körde i eftermiddagsruschen västerut längs den 18 km långa strandgatan Corniche i Alexandria. Till höger låg Medelhavet, otroligt blå, och så nära att man nästan fick saltstänk på fönsterrutorna. Just den dagen var det strålande solsken och havet rörde sig i respektingivande majestätiska böljor, lugnt och sansat. Vi hade rest från Kairo i drygt fyra timmar genom ett landskap som tidigare kunnat kort och gott beskrivas som sandöken. Borrbrunnar och bevattningssystem hade numera förvandlat åtminstone områdena närmast landsvägen till odlingsmark. En helt ny stad hade grundats vid vägsträckan. Förmögna egyptiska medborgare skaffade sig tomtmark och byggde lyxvillor omgivna med trädgårdar och vitkalkad mur som yttersta gräns mot omvärlden. Vi passerade även ett par farmer för uppfödning av arabiska hästar.

Under den korta avstickaren till hotellet, som låg granne med de egyptiska kungarnas palats i den mångomtalade Montazaträdgården i östra ändan av Corniche, hade alla plockat fram svala sommarkläder, kortärmat och fladdrande. Humöret var i topp och stämningen förväntansfull. Vi hade framför oss tre dagar i det legendariska Alexandria. Att vi skulle tillbringa tiden inomhus på biblioteket visade sig vara på allt sätt lyckat, ty vädret slog redan på kvällen om. Havet stormade upp till höga bränningar, det blev regn och hagel så att vintervantarna i bagaget kom väl till pass.

På vänster hand såg vi från bussfönstret höghus vilkas balkonger erbjöd en obehindrad havsutsikt. Fönsterluckorna var dock stängda och gav ett obebott intryck: februari var naturligtvis för tidigt för välborna semesterfirare. Framemot sommaren kommer dock en miljon kairoaner söka sig till det svalare Alexandria, och kanske lika mycket andra turister, vilket innebär att stadens normala invånarantal på tre miljoner märkbart höjs. Mellan höghusen bildades smala kanjoner till gator, som ledde inåt staden, dock utan att tillåta någon vidare insyn till stadens innandömen.

Vi som satt i bussen var 31 bibliotekarier från olika finländska bibliotek, såväl vetenskapliga, allmänna och specialbibliotek på studieresa i FVBS:s regi. Med oss ända från Finland hade vi som guide den i Kairo födda egyptologen Wesam Habib. De senaste nio åren har han bott i Helsingfors, vilket gett honom en flytande finska. Wesam, som var väl insatt i sitt lands historia och naturligtvis även seder, bruk och kultur, bjöd oss under hela resan intressant och inspirerande kunskap om det forna och nutida Egypten, dess folk, politik, samhällsstruktur och kultur och levnadssätt.

Bakom ratten satt den fryntlige och tjänstvillige chauffören Mustafa, som tog sig före att lära oss litet vardagsarabiska. Om morgonen kunde ingen stiga in i bussen utan att hälsa Mustafa god morgon på arabiska; likaså passade det inte att gå ut utan att säga adjö på landets språk. Och vare sig Mustafa tolkade stämningen i bussen som dämpad eller upprymd stämde han allt emellanåt upp den välbekanta trallen om just Mustafa: "Ya Mustafa, ya Mustafa, ana bahibbak ya Mustafa…." med alla tänkbara trudeluttar på stämman. Vidare hade vi med oss en tydligen obligatorisk och ur praktisk synpunkt välbehövlig lokal guide. Vår ökenresa från Kairo till Alexandria tryggades av en beväpnad säkerhetsman, som dock somnade innan vi ens lämnat Kairo bakom oss – det kanske fanns ett samband med att vi körde igång med den inbördes presentationsrunda som vi inte hunnit med tidigare.

Corniche verkade fortsätta oändligt men plötsligt var det där: det nya ståtliga Bibliotheca Alexandrina! Den ituskurna lutande klothalvan till fasad, täckt med intrikata fönster liknande fjäll, utgör en konstruktion som symboliser en sol som stiger upp ur havet. Själva havet är bara 18 m längre bort, men till yttermera visso har man omringat biblioteket med en vattenbassäng. Mustafa körde bussen runt biblioteket till sidan inåt staden, Port Said gatan, där närmaste granne är universitetet. Vid gårdsplanen stoltserar en väldig, antik staty av Ptolemaios II, som bärgats ur havet för bara några år sedan. Framför oss reste sig den höga bakre sidan av klotet, med skrivtecken inristade ur åtminstone 120 olika alfabet. Bokstaven Å hade fått en markant placering, vilket jag noterade med något patriotisk känsla.

Efter att ha klarat oss genom säkerhetsspärren (likadan som på flygfälten), möttes vi av bibliotekarien Ms Lamia Abdel Fatah. Hon beledsagade oss på en första rundvandring i biblioteket. Den började från en för ändamålet byggd utsiktspunkt, the Callimachus¹ Balcony, varifrån man får en överblick över det landskap av kunskap som ligger helt öppet framför åskådaren. Bibliotheca Alexandrinas fina byggnad, designad av den norska arkitektbyrån Snøhetta, består av elva våningar, varav sju utgör ett öppet bibliotekslandskap, s a s innanmätet av klotet. Alla dessa sju plan är en stor läsesal med materialet i öppna hyllor och sammanlagt 2000 läsplatser. Varje plan och varje specialavdelning har en egen informationspunkt som erbjuder hjälp åt kunderna. Samlingarna är ordnade så att på det lägsta planet ligger kunskapens grunder, dvs filosofin, religionsvetenskapen, historien och geografin, och så följer de övriga kunskapsgrenarna tills man finner de nya teknologierna på allra högsta planet. De övriga fyra planen är inte tillgängliga för allmänheten; där finns parkeringsplatser för personalen, förrådsutrymme med mera.

Ms Lamia visade oss också den introduktion som besökare till BA brukar få ta del av som en orientering till vad biblioteket kan erbjuda. BA är inte bara ett forskningsbibliotek eller avsett för universitetsstuderande utan för alla sorters användare. Besökarna måste dock avlägga en liten avgift.

BA rymmer dock mycket mera än en läsesal i elva plan. Till Bibliotheca Alexandrina hör även Taha Hussein biblioteket för synskadade, en avdelning för ungdomar mellan 12 och 18 år, en annan för barn mellan 6 och 12 år (till dessa bibliotek har de vuxna inget tillträde), ett multimediabibliotek, elektroniska resurser inkl. internetarkiv² Ytterligare finns det på BA en avdelning för handskrifter och bokrariteter och tre museer (antikvitets-, handskrifts och vetenskapsmuseum), utställningsutrymmen för både bestående och variende utställningar, fyra forskningsinstitut, en avdelning för Nobel-litteratur, ett planetarium, ett konferenscenter och naturligtvis ett kafé med matservering och en utmärkt bokhandel.

Under den första rundvandringen såg vi bl a handskriftsmuséet. BA har scannat in en del av de dyrbaraste handskrifterna och bokrariteterna och gett ut det i ett set på sju CD-skivor som säljs till ett mycket facilt pris i bibliotekets bokhandel. En annan likadan uppsättning är på gång. Det digitaliserade materialet är naturligtvis också tillgängligt på biblioteket. Man kan bläddra i det på skärmen precis såsom man bläddrar i en bok genom att med fingret vända på sidan; dessutom var det mycket enkelt att zooma in den del av texten man ville studera närmare. I vitrinerna kunde man se en del av de inscannade bokrariteterna i original.

Rundturen avslutades i chefsbibliotekarie Mme Layla Abdelhadys arbetsrum. Mme Layla hade en stark personlig utstrålning och hon gjorde intrycket att vara en viljestark men på något sätt moderlig, klok och erfaren ledare. Med henne finslipades planerna för följande dag. På agendan var ett symposium med BAs medarbetare om teman som överenskommits på förhand samt festligheterna kring en bokgåva av finska staten.

Symposiet började med allmän diskussion där Mme Layla, FVBS ordförande Tuula Ruhanen och Arja-Riitta Haarala som representant för Finland Friends of Alexandria fungerade som ledare av samtalet. Kolleger från olika avdelningar vid BA strömmade till. De flesta var unga kvinnor, men några män var också närvarande. Kvinnornas klädsel intresserade oss i all sin variationsrikedom. Alla var förstås helt sakligt, men inte överdrivet sofistikerat klädda. Somliga bar vanliga västerländska kläder, några med fritt svallande mörkt hår, andra med en konstifikt knuten duk runt huvudet. Några få hade även den mera allomtäckande österländska omsvepnaden, dock inte i det muslismska extrema (med bara smal springa för ögonen). Det var förresten – fick vi lära oss – omöjligt att av klädseln kunna bedöma vilken religion personen i fråga tillhörde.

Symposiedagen fortsatte som grupparbete med Alexandriakollegerna i tre olika sammansättningar: bibliotekssystem VTLS/Voyager (implementeringssynvinkel), informationskompetens och användarutbildning (här dryftades även biblioteksservice för barn och ungdomar) samt digitala arkiv – elektroniska resurser – multimedia. Det blev verkligen givande och livliga diskussioner och utbyte av erfarenheter i alla de tre grupperna. en tredje

Avbrott i arbetet blev det då ambassadör Hannu Mäntyvaara anlände från Kairo, tillsammans med Finlands honorärkonsul Dr. Omar El Hadidi. Under högtidliga former, med ansenligt lokalt mediauppbåd, överräcktes den finska statens gåva till BA, bestående av en vetenskaplig serie i orientaliska studier samt en del av Sillanpääs verk till Nobel-samlingen. Konsuln talade varmt och sakkunnigt om Mika Waltari, som han hade träffat personligen. Han uttryckte sig i beundrande ordalag om Waltaris Egypten-kunskap, som var äkta och ingående trots att författaren själv aldrig besökt landet.

På kvällen kunde vi fortsätta våra samtal med de egyptiska kollegerna under den mottagning som FVBS (dvs vi resenärer) ordnat på hotellet. I samband med detta kunde vi överräcka våra medhavda gåvor: böcker av varierande slag, CD-skivor m m. Biträdande biblioteksdirektören vid Åbo stadsbibliotek, Helena Virtanen, grep ordet och talade kort om likheter mellan Åbo och Alexandria – båda har tidigare varit huvudstad i sitt land och båda har ett anrikt förflutet och ett blomstrande kulturliv – och jag stämde in med några ord. Tillsammans lyfte vi nog Åbo på världskartan och väckte litet intresse till vår stad.

Dagen därpå var en tisdag, en dag då BA normalt är stängd för besökare, men våra egyptiska vänners gästfrihet sträckte sig till att det för oss ordnades ytterligare ett besök i biblioteket. Vi fick guidad tur till antikvitetsmuseet och en utställning som vi ännu inte sett; likaså fick vi besöka Planetariet och se en hisnande förevisning av programmet Oasis in Space, som handlade om hur jorden har en oasisliknande karaktär i den karga rymden. Somliga av oss hade stämt träff med kolleger för att ännu en gång tala om gemensamma intressefrågor.

Därefter släpptes vi loss några timmar för shopping, vilket resulterade i påsar med skor, läderjackor, dammvippor med äkta fågelfjäder, konditoribesök med mera. På natten tog vi farväl av Alexandria och bordade planet hem till Finland.

Resans första mål hade dock varit Kairo, där vi tillbringat en sen kväll och två dagar innan vi styrde kosan norrut mot Alexandria. Under dessa dagar var det obarmhärtigt väckning kl 6 för att hinna med det otroligt späckade programmet: det förenade Egyptens första huvudstad Memphis med sina fornfynd, tidiga mastabapyramider i Sakkara, de stora pyramiderna i Giza, inblick såväl i det koptiska som det muslimska Kairo, basarer, egyptiska museet och icke minst: ett besök i Egyptens nationalbibliotek och –arkiv.

På nationalbiblioteket tog först den administrative direktören emot oss och gav en kort presentation om biblioteket, dess samlingar och verksamhet. En intressant jämförelse med ÅAB är att emedan Nationalbibliotekets i Kairo boksamling omfattar lika många titlar som ÅABs, ca 1,8 milj., finns det i Kairo-biblioteket 1700 anställda medan vi på ÅAB är ca 50! Under en rundvandring fick vi se bl a plock ur bibliotekets samling av bokrariteter och handskrifter samt mediateket där vi kunde ta ett titt på databasen med digitaliserat material. Avslutningsvis fick vi träffa bibliotekschefen Dr Salah Fadl som i bibliotekets auditorium redogjorde för det egyptiska bibliotekssystemet i stora drag. Träffen gav även möjlighet för oss att ställa frågor.

Bibliotheca Alexandrina har en särställning inom det egyptiska bibliotekssystemet. Till skillnad från alla övriga bibliotek som är underställda olika ministerier, rapporterar BA direkt till presidenten. För närvarande är Mme Susanne Mubarak – hustru till presidenten – ordförande för biblioteksdirektionen (board of trustees), vilken tillsammans med den internationella council of patrons (bl a Vigdis Finnbogadóttir och Umberto Eco är medlemmar) och överbibliotekarien utgör den högsta ledningen för biblioteket. De högtidliga öppningsceremonierna firades i oktober år 2002. I detta nu har biblioteket ca 200 000 böcker och 1500 periodiska publikationer samt tusentals enheter av AV- och multimediamaterial, handskrifter och bokrariteter och kartor. Det slutliga målet är t ex för böckerna att nå upp till 8 miljoner.

Antalet anställda på BA är för närvarande 999. Organisationen är så omfattande och bestående av många olika yrkeskategorier, att bibliotekariernas antal ligger vid endast 70 (uppgifterna varierade dock mycket på den här punkten). Jämförelsevis kan nämnas att säkerhetsmännens andel är omkring 120 personer.

Det gamla biblioteket hade enligt en moderat uppskattning en halv miljon bokrullar. Biblioteket förvaltade den dåvarande världens hela kunskap och hade den ställningen i ungefär 950 år, från ca 300 f.Kr. till 642 A.D. Det nyuppståndna Bibliotheca Alexandrina har som mål att bli ett "centre of excellence". Dess förvärvsstrategi riktar sig till det forna alexandrinska biblioteket, staden Alexandria och Egypten; sedan Medelhavsområdet, den arabiska världen och Afrika. Temavis intresserar man sig framför allt för vetenskapshistoria, vetenskapsetik och ny teknologi; arvet från Alexandria och den omgivande regionen, humaniora, kultur och utveckling. För att citera ett tal av Mme S Mubarak ligger BAs uppgift i att "honor the past, celebrate the present, invent the future".

http://www.bibalex.org

Airi Forssell