IALL-rapporten
Harriet Nyback-Alanen
Detta är rapporten från IALL:s "20th annual course in international law librarianship : comparative and international law in a multilingual environment : current issues and information resources" i Lausanne, 23-26.9.2001
Undertecknad har fått resestipendium från förvaltningsämbetet och instutet för mänskliga rättigheter. Jag framför mitt varma tack!
IALL står alltså för International Association of Law Libraries och mötet hölls i år vid Swiss Institute of Comparative Law intill universitetet i Lausanne. Institutet är federalt, självständigt från universitetet, men är byggt invid universitetet på jordbruks mark. Tomten såldes till institutet på villkoret att jordbrukaren skulle ha rätt att också i fortsättningen få ha sina kor och får på bete runt husknutarna. Numera finns bara fåren kvar, som betar på kullarna utanför fönstren. Inte alls oangenämt - jag kunde förstås inte låta bli att tänka på om vi hade får kring Per Kalms ek här bakom Sibelius-muséet!
Institutet har en total personal om 60 personer, representerande 25-3 olika språk, en budget för biblioteket på ca. 3,4 mmk. Biblioteket omfattar 200.000 volymer och 2000 serier på 80 olika språk i nationell och internationell rätt ("utan gränser"). Det utgör det en fantastisk grund för forskare från hela världen. Personalen är språkligt så uppblandad att de är vana att svänga sig med tre språk i samma mening, sas det i presentationen. Bibilioteket anses vara bland de tre bästa i Europa. De övriga två är "Max Planck-institutet" i Heidelberg och "Institute for Advanced Legal Studies" i London. Bägge institutena har sina representanter i IALL:s styrelse. I biblioteket lär det finnas en kokbok på kinesiska, som ingen ännu lyckats hitta. Vi blev uppmanade att söka fram den. Men litteratur på kinesiska finns det alltså. I biblioteket finns också arabisk litteratur, som införskaffas via arabiska kontakter på institutet och kommer med diplomatpost.
Deltagarna var från början 120, representerande allt från stora bibliotek, internationella juridiska förlag till små institut från alla kontinenter på jorden (för första gången i IALL:s historia). Av deltagarna avstod 20 amerikaner att komma. Det var alltså en del producenter, men framför allt konsumenter och goda kunder till förlagen som ställde upp. Förlagen hade ställt upp med en utställning av både nytt och gammalt. Av gammal god vana hade jag tagit med mej broschyrer över våra nyaste publikationer samt information om ÅA och IMR. Mitt material fyllde hälften av det bord vi vanliga deltagare hade till förfogande. En del av de närvarande blev förvånade över att jag tagit med mej material, men sade sen i följande andetag att ".. men jag skulle också ha kunnat ta med mej något.."
Ja, det är inte alla som gått i Rosas' läror.
I sådana här sammanhang är det också trevligt att komma från ett litet institut, men ändå bli igenkänd som "det där institutet som publicerar så fina böcker, många böcker" etc. Att det sen finns sådan som inte klarar av att placera in Åbo/Finland på världskartan är ju eländigt, men något som vi får vänja oss vid.
Programmet finns på IALL:s hemsidor . Det är kanske inte värt att alltför detaljerat redogöra för innehållet i alla sessioner, men följande behandlades:
Det här är ju en hel del. Att ta del av allt detta under 3-4 dagar kräver "god kondition och god koncentration", vilket de allra flesta´klarar av galant. Det är ju dyrt att delta i de här kurserna och vi måste få valuta för pengarna.
För den nya grundlagen, som varit i kraft sedan januari 2000, redogjorde prof. Walter Haller. Han har en viss anknytning till Norden efter att skrivit en doktorsavhadling om det svenska JO-ämbetet, dessutom med goda kunskaper i svenska språket. Han höll en grundlig genomgång av den nya konstitutionen, men sade inte ett ord om t.ex. kvinnor och rösträtt. En tabbe naturligtvis, framför ett auditorium som bestod till minst hälften av kvinnor. Jo, han fick nog frågor därom... Det blev lite fnissande. Den här presentationen väckte debatt efteråt för att den var så okritisk, en lovsång till det egna landet och den egna konstitutionen. Jag tror knappast att "våra egna" i motsvarande föreläsning skulle ägna sig åt dylika nationalistiska armhävningar.
Priscilla Leung Mei-Fun fokuserade sin föreläsning på den lagstiftning/regelverk som finns i huvud-Kina. Systemena är ju helt olika i Kina, Hong Kong och Taiwan. Grundlagen (the constitutioon of the People's Republic of China är den högsta rättsordningen i Kina och står ovan alla andra lagar. Ändringar eller tillägg kräver 2/3 majoritet i folkkongressen (National People's Congess =NPC). Huvudvikten av föreläsningen hölls på presentationen av ISINOLAW - China law on www, som är tvåspråkig (kinesisk-engelsk). Tillgång till den finns via prenumeraton och password. I databasen finns bl.a. 70.000 lagar/regler på kinesiska, del av dem översatta till engelska, Chinal law report series 1992-1998 med engelsk översättning, patentregister med lagstiftning m.m. Det här var svårsmält.
Presentationerna i schw. Högsta domstolen tyckte jag speciellt mycket om. Att arbeta i högsta instans i detta land med fyra nationella språk, inklämd mellan länder som tillhör EU, med påverkan från grannländers lagstiftning och case-law, måste vara jobbigt. Men det lät inte så. Handläggaren/föredragande Alexandra Gerber vid domstolen berättade om sin vardag i en mångspråkig miljö: fyra språk - i praktiken är tyska och franska de språk som används, där tyskan är det dominerande språket. Denna Alexandra gick rakt in i mitt hjärta när hon berättade att det dagliga arbetet för henne är europeiska konvention om mänskliga rättigheter och rättspraxis vid Strasbourg-domstolen, men också FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966 är viktig. Den tyska lagstiftningen och den tyska diskussionen är den främsta utländska inspirationskällan inom domstolen, följd av den italienska och den österrikiska.
Sedan fick vi en presentation av Jacques Bühler, som redogjorde för rättsdatabaserna (JURIVOC) , (5.500 rättsfall per år) och användningen av lagstiftningen i samband med rättsfallen. Allt i fulltext. Med en svårbegriplig och i vårt tycke svårhanterlig indexering i ett mycket detaljerat uppgjort databassystem. Mr. Bühler hade vissa svårigheter och framföra sitt budskap, korrrekt och lite stel till en början. Han var tvungen att hantera PC, videokanon och over-head-projektor - allt på samma gång. Men han mjuknade under presentationens gång: hoppade nästan jämfota när en sökning lyckades, "jippii" varvardes med "voila!" där han sprang mellan apparaterna.
Det var han som rev ner veckans applåder. En fråga från en person i publiken, som med juridisk expertis i sitt hembibliotek försökt sig på att använda databasen, förstod han däremot inte.
LINUX används i detta hus, inte Microsoft, vilket lockade fram små applåder från två damer på andra bänkraden.
Sedan fick vi en presentation av lagstiftningen på www, det som vi skulle kalla riksdagstrycket . Officiella språken är tre (tyska, franska, italienska) med två tilläggsspårk (rätoromanska och engelska). Av de här språken blir rätoromanska det språk som blir mest lidande, medan kraven på engelsk översättning bara ökar. Allt bekant för finländska deltagares öron. Lagstiftningen finns på www , 1,5-2 milj. förfrågningar görs per månad, d..v.s. 60.000 per dag!
Den sista dagen startade vi tidigt för att komma till FN i Geneve. P.g.a. en trafikolycka kom vi fram nästan en timme försenade, vilket sen stjälpte dagens program nästan helt. Vi fick en genomgång av FN på www - det är en hel det - av prof. Nichollas Pengelley och två av bibliotekarierna Nina Leneman och Maggie Watcher samt Patrice Piguet (http://www.un.org/). Den sistnämnde är den person som IMR har att göra med när vi inköper material för våra internationella kurser. Det är fråga om stora summor, senaste gång beställde jag böcker för 10.000 mk. När jag inte hörde någonting av dem, ringde jag dit och frågade var beställningen hade blivit av. "Ja vet ni, vi får ca 100 fax per dag, ibland försvinner de bara". Jag blev väldigt förvånad, eftersom en beställning av den här storleken borde få vilken leverantör som helst på alerten. Själv skulle jag klistra upp den på väggen och beundra den dagligen.
Jag funderade faktiskt på den här beställningen under vårterminen.. Det hade också P. Piguet gjort, för han började forska var en stor beställning hade blivit av. Och han kunde berätta för mej nu, att den nog hade blivit behandlad, men han hade på något sätt gått miste om den. Dessutom berättade han att all arbetskraft koncentreras på seminarier när de hålls, och då blir försäljningssidan lidande. Sant eller osant, jag trodde honom gärna. Vi lovade varandra god kontakt och ömsesidigt samarbete vad publikationer beträffar också i fortsättningen. Få se - åtminstone IMR är väldigt beroende av denna leverantör. Så mycket som FN som leverantör har kritiserats är det en ren glädje för mej att kunna konstatera att detta kansli alltid har uppfyllt sina förpliktelser mot oss. Vi måste ju få materialet med kort varsel. Det är också väldigt trevligt att träffa peronen bakom telefonrösten. Slutet gott, allting gott.
Prof. Pengelley lovade att inom 10 år är alla FN-publikationer på www. Vid förfrågan vad han ansåg om vikten av våra depositionsbibliotek, tyckte han att den dagen allt är på www, borde det finnas endast ett FN-bibliotek per land, nämligen i parlamentsbiblioteket. Vi får se!
Sen fick vi en snabbkurs i den viktigaste av alla databaser för personer som arbetar med internationell rätt/mänskliga rättigheter, nämligen UN treaty database http://untreaty.un.org/ . Databasen upptar inte bara texten till FN:s konventioner, utan också ändringar, ratifikationer och reservationer. Uppdateringen sker kontinuerligt, varför det är av största vikt att vi för forskarnas, studenternas skull, men också för editeringen av böckerna, är knutna till databasen. Den är numera avgiftsbelagd, efter att ha varit gratis i flere år.
Efter det följde en föreläsning om upphovsrätt och därefter en snabbmarsch genom FN-byggnaden. Vi var inne i de två sessionssalarna, av vilka den för nedrustning (disarmament) med jättestora vägg- och takmålningar gjorde ett starkt intryck på oss alla.
Kursen sista session hölls på CERN (=European Organization for Nuclear Research) med en föreläsning om CERN:s "gråa littertur" på www, samt en föreläsning om elektroniska juridiska tidskrifter. CERN har c. 2.800 anställda från 20 medlemsstater och 540 universitet med 7.000 forskare repr. 90 nationaliteter. Det är alltså den personalen som står bakom uppfinningen/skapandet av www.
Föreläsningen om CERN:s gråa litteratur hölls av deras chefsbibliotekarie, Corrado Pettenati, en stark personlighet. Biblioteket består endast av 40.000 böcker, 1.200 serietitlar i full text på www och 450 titlar i pappersversion.
Bibliotekets viktigaste samling är samlingen av "grå littertur", mer än 400.000 dokument, av vilka hälften är tillgängliga i fulltext på www till personer i medlemsstaterna. Alla vet vi vad "grå littertur" är. Men på CERN omfattar den också "prepint-versionen" av forskarnas artiklar, som senare publiceras i tidskrifter. Det här betyder ju att det finns i värsta fall två versioner av samma artikel, en på www och den andra i tidskriften - när den sen utkommer. För bland dess forskare är tid pengar. Ingen här är intresserad av att vänta i månader, kanske längre på att få en artikel publierad i en tidskrift, utan de är alla intresserade av att få sina alster i tryck så fort som möjligt och kritiserade så fort som möjligt. "Artikeln är ju redan gammal, när den kommit i tryck", utropade Mr. Pettenati. Alla har också godkänt detta förfaringssätt - också förlagen, visserligen knorrande ,men ändå.
Vid CERN har också utvecklats ett nytt interface, kallat WebLib, som finns på http://WebLib.cern.ch/. Det är i den här databasen, som det ges länkar till bl.a. referenser i fulltext - om möjligt. Den här sortens databaser vi kommer att höra av mera i framtiden.
Till sist fick vi en föreläsning om elektroniska juridiska tidskrifter på www av bibliotekarie Caroline Christiansen. Besöket på CERN hör till det som jag sent glömmer. Ämnet är ju speciellt, men också människorna är speciella. Alla är vana att leva i en mångspråkig miljö. Mr. Pettenati talde italienska med C. Christiansen, bägge två talade engelska till oss. Sen kom bitr. föreståndaren för vårt värdinstitut upp på podiet, Mr. Bertil Cottier (svensk-fransk), talade franska med de två bibliotekarierna, men engelska till oss. Alla bytte språk hur som helst med utan minsta blygsel. Tvärtom tycktes det. En otrolig blandning av nationaliter och språk i bästa samförstånd. Det var härligt att se.
Jag minns min första kontakt med IALL. Det var 1996, när en schw. forskare presenterade IMR:s databas - utan att ens ha haft kontakt med mej. Jag blev helt perplex över detta intresse för vår databas. (nu förstår jag nog) Under pausen efter den föreläsningen stod två deltagare och gottade sig över de konstiga språk som förekom i databasen. Vi har ju indexorden på svenska, engelska och finska. Jag minns hur generad jag blev. Antagligen missuppfattade jag helt deras kommentarer. För några dagar tänkte jag att jag "deletar allt ur databasen som har med de här 'djungelspråken' att göra". Men jag besinnade mej ganska snabbt och bekanskapen med språkmiljön i detta land, gör mej ännu mera övertygad om rätten att hålla på våra egna språk.
För oss i våra kvarter, som i praktiken också lever i en mångspråkig miljö, både i arbetet och privat, är detta inget nytt eller ovanligt. Men för många på denna kurs, som kommer från de stora nationerna med ETT starkt språk, måste de ha sett och förstått med både undran och förundran på denna välfungerande integration av människor och språk Identiteten hos oss från "the small nations" förstärks bara under sådana här dagar.
Detta var årets kurs. För första gången hade vi deltagare från det tidigare öst-Europa. Under en av middagarna gjore jag en helt ny bekantskap, två av mötesdeltagarna kom från Open Society i Moskva, en organisation som arbetar med pengar från George Soros Foundation. Administratören sökte helt klart information om möjligheter att få personer i kontakt med oss för forskning och kursdeltagande. Speciellt angeläget ansåg hon att forskning omkring minoriteter var. Hennes problem är att hon har svårt att få fram personer, som vill engagera sig i minoriteter Orsakerna är också de ekonomiska realiteterna. Det är inte inkomstinbringande att sysselsätta sig med minoritetsforskning Jag tror att instutet får höra av henne mycket snart.
Nästa år hålls kursen vid Yale University, följande år i Durban, Syd-Afrika och därefter år 2004 i Helsingfors.