Rapport från det femte nordiska juridiska biblioteksmötet i Oslo 14-16 juni 2000.
Undertecknad har varit på det femte nordiska juridiska biblioteksmötet i Oslo. Denna mötestradition startade för 11 år sen i Oslo och har nu kommit tillbaka till Oslo. Mötet har gått av stapeln dessutom i Köpenhamn, Helsingfors och Stockholm. Birgitta Lundberg var med också i K-hamn och Helsingfors. På Hforsmötet var vi med och arrangerade mötet, ÅA kunde då ställa upp med en föreläsare. Ingen från ÅA var representerad på Stockholmsmötet. Den här gången var jag den enda från Åbo. Ingen representant från TY, Lapplands universitet och Tammerfors Universitet. Inte heller någon från det juridiska fakultetsbiblioteket i Helsingfors.
Onsdagen ägnades åt nationella rapporter över juridiska bibliotek i Norden och nationella resurser på webben. Finländska rapporter framfördes av Gunilla Häkli från KATTI och Heli Koskinen och Sari Pajula från riksdagsbiblioteket. Det gick bra. Eftersom alla nordiska länderna skulle presenteras, var tiden knapp, 15-20 minuter per land. Ni förstår att presentationen inte hinner bli så djupgående då. Jag gladde mej åt att mina finländska kolleger ägnade en stund åt både vår institution och institutet, medan alla övriga m.r. institut glömdes bort… Det danska institutet t.ex. är vid det här laget ett mycket stort institut, 70-80 anställda. Budget och bibliotek är därefter.
Dagen avslutades med en några timmars båttur på fjorden med räkor och vittvin. Oförglömligt naturligtvis!
Följande dag ägnades åt 'workshops' av diverse slag. Jag är inte speciellt förtjust i den här formen av mötesverksamhet av den enkla anledningen att de utsluter de flesta från det mesta. Jag hann vara på två av fyra och den ena av de två som jag var med på, stod jag och bibliotekarien på det norska institutet för. Den första arbetsgruppen diskuterade elektroniska tidskrifter, något som flere av personalen på ÅAB säkert gärna skulle ha velat höra på. Nu ägnade arbetsgruppen tiden åt att diskutera juridiska tidskrifter på on line. Inledningen till diskussionen gavs av den person på det norska BTJ, som står bakom arbetet på den norska motsvarigheten till FINElib. Vi fick inblick i vilket jättearbete det är att göra avtal med olika förlag och en inblick i vilka problem som finns nu och som är på kommande. Speciellt nervöst är tanken på de eletroniska arkiven. Vilka förlag känner sig skyldiga att hålla elektroniskt material på on line? Material som kunden redan har betalat för? Material som kommer enbart i elektronisk form, inte som papperskopia? Ska vi börja betala för den del av ett förlags tidskrifter som vi vill ha, men få tillgång till hela förlagets tidskrifter?
Själv känner jag mej skeptisk inför elektroniska arkiv. (Är jag konservativ nu och bakåtsträvare?) Jag är rädd för att vi måste börja printa ut tidskrifterna själva och binda in dem… Arbetet minskar nog inte med elektroniska tidskrifter.
Det som vi alla är medvetna om är att av juridiska tidskrifter finns mycket få på on line. Förlagen skyltar med titlar till artiklar och möjligen abstrakt, men inte så ofta artiklar i fulltext. Och en del av dem är kopplade till att vi har betalt för papperskopian.
Vilka elektroniska tidskrifter finns på on line i fulltext då? Svaret är den gamla vanliga visan. Tidskrifter i teknik och medicin är välrepresenterade, också ekonomi. Men inte juridik. Orsaken är helt klar: tillgången till pengar och "omsättningen" inom forskningen inom medicin och teknik. Det går undan på dessa områden. En titt på FinElib bekräftar detta.
Men denna diskussion gav mej åtminstone den kick jag behövde för att söka upp och koppla oss till ännu flere tidskrifter på on line än vad jag har. Hur avgörs förresten vilka tidskrifter som köps in till FINElib? Jag vet inte. Jag drar mej till minnes en diskussion inom datadirektionen, där en professor från vår tekniska fakultet ansåg att detta är också ett problem. Det är de stora fakulteterna som avgör inköpet…
På eftermiddagen hölls en av 'workshoparna' av oss som jobbar för mänskliga rättigheter. Jag redogjorde för FN:s arbete för mänskliga rättigheter och Betty Haugen från det norska institutet redogjorde för arbetet inom Europarådet. Jag hade nog jobbat mindre inför min uppgift än min norska kollega, erkänns. Jag visste inte när jag föreberedde mej och jag vet ännu inte hur djupgående en presentation ska vara. Jag visade högkommissarien för mänskliga rättigheters hemsida (High Commissioner for Human Rights) på webben och redogjorde för FN:s mänskorättskonventioner, ratificeringen, kommittéerna, klagomålsförfarandet och rapporteringssytemet. Samt några ord om ILO:s arbete för ursprungsfolken. För en person som aldrig har hört allt detta, är det fråga om svåra saker. För en redan invigd person är det gammal skåpmat. Men en repetition skadar väl aldrig.
Den viktigaste databasen inom folkrätt/mänskliga rättigheter är utan vidare "UN treaty data base", samlingen med alla FN:s konventioner. Den är tyvärr numera avgiftsbelagd (2000 mk/år), men var gratis enda fram till mars detta år. Den här databasen är superviktig för att den a) uppdateras hela tiden b) upptar de reservationer som länder har beslutat om vid ratificeringen av konventionerna.
Vi visade naturligtvis våra referensdatabaser FINDOC och HURDOC . Den senare är den norska motsvarigheten till FINDOC och är officiellt ännu inte tillgänligt på www. Men blir väl så småningom. Så fick jag bekanta mej med den nya bibliotekarien vid Raoul Wallenberg institutet, det svenska mänskorättsinstitutet. Detta institut som ståtar med den största samlingen i internationell rätt/folkrätt och mänskliga rättigheter, har sin katalogisering i kortformat!!! Jag skulle kunna redogöra för orsakerna, men det gör jag inte. Det räcker med att säga att informationen om detta väckte stor munterhet bland åhörarna.
Denna samlings kall köras in på LIBRIS. Och sen har vi framför oss det arbete som jag har efterlyst sedan början av 1990-talet: en arbetsfördelning för arbetet inom våra referensdatabaser. Vi är alla tre intresserade, varför det säkert kommer att bli något av idén. Slutresultatet hoppas jag blir en gemensam databank, (jfr LINDA) : en sökning som ger information om vilket bibliotek som har tillgång till artikeln, rapporten m.m.
På fredagen delades vi in i grupper och lotsades runt vid olika bibliotek. Jag valde Stortinget, där vi fick en presentation och genomgång av biblioteket och arbetet på www. Vi gick in på galleriet i stortingssalen och lyssnade på diskussionen (och tog oss också en titt på deras nya statsminister) Nästa möte kommer att hållas på Island om tre år. Jag har redan beställt en ridtur.
Detta möte tyckte jag om. Orsaken är säkert den att vi fick redogöra för arbetet för mänskliga rättigheter. Det är första gången som detta observerats men hoppeligen inte den sista.
Harriet Nyback-Alanen, informatiker