KIRJASTOT YLIOPISTO-OPETUKSEN KEHITTÄMISESSÄ

Den 5 oktober deltog jag i ett seminarium arrangerat av Finlands Vetenskapliga bibliotekssamfund angående de vetenskapliga bibliotekens roll i utvecklingen av universitetsinlärningen. Deltagarantalet var 45. Det som hade väckt mitt intresse var förstås presentationerna av inlärningscenterprojekten vid Helsingfors, Vasa, Kuopio och Tammerfors universitet, som ingick i programmet.

Matti Sinko har sedan några månader tillbaka varit utvecklingsledare för projektet Finlands virtuella universitet. Projektets vision är att år 2004 ha stabiliserat en högklassig, etiskt och ekonomiskthållbar metod för nätbaserad undervisning och forskning. Då skulle Finland ha ett gemensamt virtuellt universitet för ett flertal högskolor, företag och forskningsinstitut, vilket producerar och erbjuder internationellt sett högklassiga och konkurrensdugliga utbildningstjänster. Samhällsutvecklingen nödvändiggör en utveckling av utbildning och kunnande. Således kan universitetsväsendet inte leva i en annan tid än samhället i övrigt. Här erbjuder virtuella lösningar nya möjligheter. Meningen är dock inte att virtualisera hela universitetsutbildningen. Genom utnyttjande av datanäten vill man mångsidiggöra och förbä ;ttra kvaliteten på undervisning och studier och effektivera universitetsnätverket både nationellt och internationellt. För ändamålet bildas ett konsortium.

Utan bibliotekens medverkan på det elektroniska området kan det virtuella universitetet inte förverkligas, så därför måste en utveckling av biblioteksservicen betraktas i samband med virtualuniversitetskonceptet. Huvudmålsättningen är att förbättra tillgången på studie- och forskningsmaterial på nätet.

Nyttan med att någon från biblioteket deltar i seminarier och liknande är förstås, att vi får tillgång till kursmaterialet. Således har jag Sinkos Power Point presentation på min PC, om någon skulle vara intresserad.

Seminariet var mycket pedagogiskt betonat. Det hjälpte mig att inse, att vi bra kunde ha användning för bibliotekarier med pedagogisk bakgrund för att hjälpa till med exempelvis att tillverka nätkurser i biblioteksanvändning. Visserligen är tanken med inlärningscentra, att dessa kombinerar universitetens kunskap inom pedagogik, ADB (e-learning) och biblioteksväsen (informatik) så att de utgör en hjälpfunktion för universitetets lärare och studerande. Alla behöver alltså inte kunna allt.

Helsingfors universitets prorektor Raija Sollamo redogjorde kort och klart för hennes syn på bibliotekens roll i utvecklingen av virtualuniversitetets undervisning.

Det viktiga är att se studierna som en helhetsbetonad process. Faran är att planeringen av studierna inte går i samma takt som planeringen av biblioteken. Biblioteksanvändningen och den tid den studerande tillbringar på biblioteket är viktig. Det bör finnas en dialog dels mellan undervisningspersonalen och biblioteket och dels mellan de studerande och biblioteket. För att säkra inlärandet måste de studerande ha goda möjligheter att arbeta på biblioteket. Det som behövs är att biblioteken utvecklas till inlärningscentra, som erbjuder undervisning i informationssökning och i kritisk användning av informationsresurser. Det behövs läsplatser, PC:ar med internet och printning, grupparbetsrum. Dylika inlärningscentra behövs för de stora massor av studerande. En annan uppgift för biblioteken är att erbjuda slutsålda kursböcker i elektronisk form på nätet.

Biblioteken bör enligt Sollamo fungera som hjälp för skribenter i försvarandet av dessas rättigheter, som samarbetspartner i elektronisk publicering samt som aktiv underhållare och spridare av publikationsdata. Prisutvecklingen på tidskrifter verkar emot det vetenskapliga samfundets intressen. Här har biblioteken en viktig roll att spela.

Inom det virtuella universitetet måste biblioteket tillhandahålla ett enormt utbud av nätkurser och hjälpmaterial, bibliografier, sökguider, databaser samt råd och vägledning. Allt elektroniskt material kommer att ingå som en naturlig del i det virtuella universitetet.

Nu är det viktigt att bibliotekens arbete görs synligt, således att de som använder dessas elektroniska tjänster inte bara tror, att de inte mera behöver biblioteket, nu när allting finns "på nätet". Denna uppfattning kan leda till svårigheter för biblioteken att skaffa finansiering. Biblioteken bör profilera sig genom att erbjuda individuell service på hög nivå. Man bör beakta dagens nätgenerations höga krav på snabb och effektiv service.

Intressant att en prorektor förstod sig såhär mycket på bibliotek. Sedan presenterades de olika inlärningscentra. Det som var nytt för mig var hur integrerat man kan göra biblioteket med undervisningen och således ytterligare motivera behovet av ändamålsenliga biblioteksutrymmen. Hos oss talade vi för några år sedan om kunskapscenter, men termen är nu tydligen inlärningscenter. Men lokalerna är inte nog, utan inlärningscentret skall kompletteras med ett serviceutbud på nätet under en portal. Med Vasa som förebild har Tammerfors nu börjat planera inlärningscentra – de har kommit till att det behövs fyra stycken. I samband med planeringen har man inventerat nuvarande faciliteter, som inte är tillfredsställande. Planeringen sker i samarbete med universitetes ledning. Finansieringen är ett problem.

Vuokko Palonen presenterade Vasa universitets inlärningscenter - resursenheten för det virtuella universitetet i Vasa. Planeringen baserar sig på forskning inom pedagogik och skall leda till utveckling av undervisningen med hjälp av undervisningsteknologi och läromedel på nätet kombinerat med undervisning i informationssökning och nya inlärningsmiljöer. Serviceformerna är utveckling av nätbaserade kurser i samarbete med läroämnena inom universiteten, pedagogisk utbildning, konsultering och stöd till lärarna, IT-stöd till lärarna, stöd till framställning av digitalt undervisningsmaterial, utveckling av de studerandes informationshanterings- och informationssökningsfärdigheter i de nya inlärningsmiljöerna samt studierådgivning. Inlärningscentret förverkligas genom skapande av ett nätverk av stödfunktioner, en portal för nätk urser och digitala läromedel samt ett fysiskt utrymme inom det nya vetenskapliga biblioteket. Vuokko poängterade den pedagogiska sakkunskap ÖH bidragit med.

I Kuopio har man hunnit längst med integreringen av inlärningscentrets verksamhet och undervisningen. Där utgör universitets stödfunktioner en enhet, där bibliotek och datacentral ingår.

Seminariet avslutades med demonstration av virtuella kurser i biblioteksanvändning, som utvecklats och används i Kuopio och Uleåborg. Man använder speciella webbaserade program: WebCT i Kuopio och TelsiPro2 i Uleåborg. Tyvärr kan man inte gå in och titta på dem, eftersom de är skyddade med lösenord. En motivering är att Uleåborg tar 400 mk betalt av utomstående för deltagande i kursen. En dylik nätkurs är förstås interaktiv med e-post, diskussionsforum och chattrum. Generellt är erfarenheten, att studier på nätet är en del mera krävande än "vanliga" studier.

Matti Sinko avslutade sin föreläsning med ett citat av Hal Sirowitz, som han anger som "virtuaaliyliopistopuuhan psykoanalyyttinen tulkinta":

If you don’t do your chores,

Mother said, I won’t let you

have a birthday party & instead

of being nine, you’ll be eight

for another year & none of your

friends will want to play with someone

younger than them...

Vi vill väl ha vänner som vill leka med oss?

EG

Tillbaks till första sidan