Fiskhälsa

 

 

Start Fisksjukdomar Odlad fisk Vildfisk Kontakt Länkar Nyheter Suomeksi!

Spigg

När man går längs stränderna i skärgården ser man ofta ilandflutna spiggar längs strandlinjen. Lite längre ut kan man se spigg med svullen buk, fiskarna är runda om magen och de börjar få svårt att röra sig.

Spiggarna är ofta smittade med en bandmask, Schistocephalus. I den uppsvullna buken kan man hitta upp till 10-15 larver om man öppnar fisken. Ibland  har larverna så trångt om utrymme att de börjar tränga ut från analöppningen. De vita larverna är 20-40 mm långa och 6-9mm breda, ytan är tvärbandad.

Larven har en tredelad livscykel, med fiskätande fåglar som slutvärd. Spiggen äts upp av fågeln, i fågeln utvecklas sedan den fullvuxna parasiten.
Den fullvuxna parasiten i fågelns tarm producerar ägg som kommer ut i vattnet via fågelns avföring. I ägget har det utvecklats en coracidie -larv som är försedd med cilier. När coracidien rör sig i vattnet äts den upp av vattenloppor.
I vattenloppan utvecklas coracidien till det följande larvstadiet, procercoiden. När vattenloppan äts upp av spiggen förs procerkoiden vidare i spiggens tarmkanal och ut i bukhålan. En plerocercoid har bildats, larverna i spiggens buk är alltså bandmasken Schistocephaluplerocercoider.

Att spiggen blir klumpig och lättfångat byte för t.ex. måsar efter att den infekterats är gynnsamt för Schistocephalus som härigenom kan föröka sig ännu effektivare.

Schistocephalus -plerocercoider från buken på en spigg.

En annan för ögat synlig parasitinfektion som man ofta observerar hos spigg är cystlika utskott förorsakade av microsporidien Glugea. Ofta observerar man först de vita bollarna som far omkring i vattnet innan man upptäcker att dom sitter fast på en fisk.

 


Tillbaka