Fiskhälsa

 

 

Start Fisksjukdomar Odlad fisk Vildfisk Kontakt Länkar Nyheter Suomeksi!

Vibrios

Vibrios är en heltäckande benämning för fisksjukdomar förorsakade av bakterier som hör till släktet Vibrio. I Finland är det närmast Vibrio anguillarum som förorsakar vibriosen. Vibrio anguillarum som nuförtiden heter Listonella anguillarum är en Gram-negativ, rörlig stavbakterie, av ca 0,5 x 1,5 µm storlek. Den isolerades först från ål i medelhavet, därav artnamnet anguillarum. Man känner till många olika serotyper av bakterien. Som fiskpatogener är serotyperna O1 och O2 de allmännaste.

I andra områden finns det också andra Vibrio-arter och serotyper som förorsakar sjukdom. Som exempel kan man nämna Vibrio salmonicida som förorsakar kallvattensvibrios eller Hitra-sjuka (närmast i Atlanten) och Vibrio viscosus (Moratella viscosa) som har konstaterats förorsaka så kallade vintersår hos laxfiskar. Vibriosen förekommer endast i salt- och brackvatten, några infektioner i sötvatten är också kända men dessa fiskar har haft någon form av kontakt med saltvatten. Förutom laxfisk i odlingar kan vibriosen också drabba ett stort antal andra fiskarter.

Vibrio anguillarum, som förorsakar vibriosen här hos oss är en bakterie som förekommer allmänt i brackvattenmiljön. Bakterien är således inte bunden till fisk. Man har funnit ett stort antal former, serotyper, av bakterien. Alla framkallar inte sjukdom hos fiskar. Hos oss är den form som förorsakar vibrios oftast av serotyp O1, ibland förekommer också sjukdomsutbrott där serotyp O2 isoleras.
Fisken angrips när den av en eller annan orsak (t.ex. hög vattentemperatur, stress, hudskador) blir mottaglig för smittan och bakterien kan börja föröka sig i fisken.

Sjukdomsutbrott och symptom

Sjukdomsutbrotten bland odlad fisk infaller i allmänhet när vattentemperaturen överstiger 12-15ºC, under sommarens varmaste period är den mest frekvent. Vibriosen smittar via vattnet från fisk till fisk.

Förloppet kan vara snabbt, bland yngel kan sjukdomen accelerera kraftigt med hög dödlighet som följd. Hos yngel hinner det inte alltid uppstå några synliga symptom innan fisken dör. Bristande aptit kan vara ett tecken på att fisken har insjuknat. Ibland förekommer dock utstående ögon, mörkfärgning och svullen buk.

Hos äldre fisk är symptomen liknande men man observera också blödningar i huden och på fenorna. Fläckvis börjar fjällen falla av. Analöppnigen blir blodig och avföringen är slemmig och blodig. Efter ett tag uppstår stora kraterlika sår i huden, ibland med stora blodfyllda bölder inne i muskulaturen.


Om man öppnar fisken kan man observera en svullen mjälte, ibland har mjälten helt lösts upp till en blodig massa. På inre organ och i muskulaturen kan punktformiga eller mera omfattande blödningar observeras. Ibland kan även njuren vara svullen.

Om sjukdomen går in i en kronisk fas är fisken fortfarande mörkfärgad och hudsåren kan börja helna. Fisken är anemisk och gälarna bleka. Ögonen är ofta utstående och blodiga, ibland kan de vara punkterade eller saknas helt och hållet.

Förebyggande åtgärder och behandling

Vaccinering är en effektiv metod för att skydda fisken från vibrios. Små fiskar (5-10g) kan man vaccinera med doppvacciner, hos större fiskar ger en vaccinering genom injektion ett bra skydd. Injicerade vattenbaserade vacciner ger ett skydd som räcker i några månaders tid, oljebaserade vacciner ger ett skydd som håller i åtminstone 2-3 år. Efter att man har börjat vaccinera fisken med oljebaserade vacciner har vibriosutbrotten blivit mycket sällsynta.

Undvik verksamhet som stressar fisken. Åtgärder som förbättrar vattenkvaliteten och syreförhållandena i vattnet minskar risken för sjukdomsutbrott. Reducera omedelbart utfodringen om fisken visar tecken på sjukdom.

Behandling med antibiotika kan vara nödvändig om fisken trots allt insjuknar. Oxytetracyklin- och sulfatrimethoprimpreparat är de mest användbara vid behandling av vibrios. Eftersom effektiva vacciner mot vibrios finns tillgängliga har inte allvarliga antibiotikaresistensproblem uppstått.

 


Tillbaka