Fiskhälsa

 

 

Start Fisksjukdomar Odlad fisk Vildfisk Kontakt Länkar Nyheter Suomeksi!

Furunkulos

Furunkulos hos fiskar är en bakteriesjukdom som framkallas av bakterien Aeromonas salmonicida salmonicida. Furunkulosbakterien är en Gram-negativ, orörlig kort stavbakterie, av ca 0,8 x 1 -2 µm storlek. Ett av kännetecknen då man odlar bakterien på agarplattor är att den producerar ett brunt vattenlösligt pigment, till skillnad från sin släkting  A. salmonicida achromogenes (förorsakar ASA-sjuka) som är icke-pigmenterande. Numera förekommer även varianter av A. s. salmonicida där pigmentproduktionen saknas. Detta ger fiskpatologen en möjlighet att studera hur bakterien har spridits från fiskodling till fiskodling.

Sjukdomen är utbredd och förekommer runt hela norra halvklotet. I Finland observerades furunkulosbakterien för första gången 1986. Furunkulos förekommer såväl  i söt- och brackvatten som i havsvatten. Fiskar i odling har varit mest utsatta men även vildfisk insjuknar ibland, speciellt i samband med leken. Sjukdomen angriper i första hand laxfisk men sjukdomsutbrott har också konstaterats hos en rad andra fiskarter.

Sjukdomsbild och symptom

Vid akuta sjukdomsutbrott kan fisken dö utan att uppvisa några symptom, detta gäller närmast små fiskar. Fisken kan dock upphöra att äta strax innan dödligheten börjar.
Större fiskar som inte är lika känsliga utvecklar flera symptom. Ett klassiskt symptom är blödningar vid fenbaserna, andra är mörkfärgning av huden, anemi samt blödningar i huden och kring analöppningen. När man öppnar fisken kan man observera svullen mjälte och njure, blödningar i bukhinnorna och de inre organen. Ibland förekommer punktformade blödningar i levern. Magen och tarmen innehåller inga matrester men ofta ett trögflytande blodigt slem.
Då sjukdomen övergår i en mera kronisk fas utvecklas furunkler, dvs. bölder, under huden och i muskulaturen. Furunklerna är fyllda med en blodig massa av upplöst muskelvävnad, blod och innehåller talrika furunkulosbakterier.

Sjukdomsutbrotten infaller i allmänhet vid vattentemperaturer över 12ºC, speciellt när det är begränsat med syre i vattnet och fiskebestånden är täta.

Furunkulossymptomen kan lätt förväxlas med vibriossymptom.

Smittan

Den viktigaste smittkällan är infekterad fisk eller rom som flyttas från en odling till en annan. Bakterien smittar horisontellt från en fisk till en annan via vattnet eller direkt kontakt. Vertikal smitta från moderfisk till avkomma kan förhindras genom grundlig desinfektion av rommen. Smittan sprids lätt av latenta bärare, fiskar som har furunkulos men inte har insjuknar. Märk att en vaccinerad fisk kan bära på smittan vaccineringen till trots.
Furunkulosbakterien kan leva upp till ett par månader i vatten. På nätkassar och annan utrustning kan bakterien överleva i flera veckor. Död fisk är en stor smittospridare, det sprids hundratusentals bakterier per dygn från döda fiskar som ligger i vattnet. I död fisk överlever bakterien i stort sett tills fisken ruttnar bort. I våra försök har furunkulosbakterien också överlevt åtminstone 3 månader (-20 och -70ºC) i frusen regnbåge.

Förebyggande åtgärder och behandling

Det är lätt att ge rådet att man inte skall ta in smittad fisk i en odling. I praktiken kan detta vara svårt att genomföra, man kan förstås göra stresstest på fisken för att få en latent furunkulos att bryta ut. Ett positivt resultat är alltid positivt men tyvärr garanterar ett negativt resultat aldrig att fisken är fri från smitta med 100% säkerhet.

Vaccinering med oljebaserade stickvacciner är en effektiv metod för att skydda fisken från furunkulos. Små fiskar (0-10g) kan man tyvärr inte vaccinera med dessa vacciner. De oljebaserade vaccinerna ger ett skydd som håller i åtminstone 2-3 år. Märk att mycket svåra sjukdomsutbrott uppkomma då man vaccinerar fisken, ifall sättfiskodlingen har latent furunkulos.

Undvik verksamhet som stressar fisken. Åtgärder som förbättrar vattenkvaliteten och speciellt syreförhållandena i vattnet minskar risken för sjukdomsutbrott. Reducera omedelbart utfodringen om fisken visar tecken på sjukdom. Unvik verksamhet som skadar fiskens slemlager och hud, även riktigt små skador kan bli en öppen port för bakterieinfektionen.

Avlägsna omedelbart döda och döende fiskar från bassänger och kassar, dessa fiskar sprider i detta skede otaliga nya bakterier till vattnet.

Behandling med antibiotika kan vara nödvändig om fisken trots allt insjuknar. Oxolinsyra har tidigare varit det viktigaste läkemedlet vid behandling av furunkulos. Oxytetracyklin och sulfatrimethoprim har också använts. Furunkulosbakterien utvecklar fort resistens mot antibiotika, tetracyklinresistens uppstår ibland redan efter en behandling. Innan fisken började vaccinerades var situationen kritisk, det fanns fiskodlingar där furunkulosbakterien var resistent mot alla tre antibiotika-preparaten som var tillgängliga. Numera har man vid behov även tillgång till Florfenicol som är att bra läkemedel vid behandling av sjukdomen.

 


Tillbaka