Fiskhälsa

 

 

Start Fisksjukdomar Odlad fisk Vildfisk Kontakt Länkar Nyheter Suomeksi!

Bakteriell njursjuka, BKD

BKD, bakteriell njursjuka eller renibakterios framkallas av bakterien Renibacterium salmoninarum. Bakterien är en liten (0,5x1,0 µm), långsamt växande, Gram-positiv, diplobacill. Sjukdomen har stor spridning i Europa, i Finland påträffades den för första gången år 1989.
Till karaktären är sjukdomen kronisk och drabbar mest större fiskar. I enstaka fall har det i samband med snabba temperaturväxlingar under våren-försommaren förekommit akuta utbrott med högre dödlighet. Stress och ovarsam hantering kan ibland leda till att även mindre fiskar insjuknar. Ibland har stickvaccinering varit den utlösande faktorn, man har överfört smitta från fisk till fisk vid vaccineringen, den allmänna stressen i samband med vaccineringen har samtidigt bidragit till att sjukdomen brutit ut.

Sjukdomsbild och symptom

Fisk som insjuknat är ofta mörkfärgad med svullen buk och utsående ögon. När man öppnar fisken kan man stöta på ascitesvätska i bukhålan. Levern är ofta blek, ljusgrön till färgen. Hos större fiskar kan man ibland se vätskefyllda cystor i levervävnaden. Ibland förekommer också liknande cystor i muskulaturen. Njuren är svullen och man ser gråvita fläckar i njurvävnaden. Vid låga temperaturer är njurarna täckta av en tjock vitaktig hinna. Ibland kan även mjälten och hjärtat vara fyllda med vita knutor.
Dödligheten är låg, men den kumulativa dödligheten kan ändå bli omfattande hos laxfiskar i odling. Sjukdomen förorsakar även förluster i form av reducerad tillväxt.
I den akuta formen ses punktformiga blödningar i huden, inre organ och muskula-turen.
Diagnosen ställs på basen av synliga symptom, bakterieodling, immunologiska och genteknologiska metoder. En bakterieodling kan ta flera veckor i anspråk och ett negativt svar förutsätter för närvarande en negativ odling i 12 veckor.

Märk att njursymptomen bl.a. kan  förväxlas med PKD och njurförkalkning.

Smittan

Renibacterium salmoninarum överförs såväl horisontellt (från fisk till fisk) som vertikalt från moder till avkomman via rommen. En desinficering av rommen är inte tillräcklig för att avlägsna smittan eftersom det även finns bakterier  inne i romkornet.
BKD smittar också via vattnet, bakterien överlever åtminstone en månad i vattenmiljön. I matfiskodlingar har det visat sig att smittan inte tenderar att spridas snabbt från en fiskgrupp till en annan, den huvudsakliga smittkällan har antagligen varit moderfisken. Man bör ändå notera att alla fiskar som varit i kontakt med BKD-fisk är potentiella smittbärare.

Behandling

Det finns inga behandlingsmetoder för sjukdomen. BKD-vacciner är under utveckling men man väntar fortfarande på ett effektivt vaccin. Bakterien är inte särdeles känslig för antibiotika, i vissa länder behandlar man ändå, i förebyggande syfte, moderfisk med erythromycin strax före kramningen. Det går inte att få bort smittan genom medicinering, man reducerar bara bakteriens förökningstakt och därigenom den totala bakterienmängden medan kuren pågår.

För att avlägsna smittan från en odling bör odlingens samtliga fiskar tas bort och odlingsanläggningen desinficeras. Ifall smittan förekommer bland vildfisk i vatteninloppet eller om odlingen är en kassodling i brackvatten kan sjukdomen vara mer eller mindre omöjlig att helt eliminera.

BKD är en djursjukdom som övervakas. Veterinärmyndigheter bör underrättas om BKD-misstanke senast följande vardag efter att misstankar väckts.

Bekämpningen av bakteriell njursjuka styrs av JSM:s förordning (3/VLA/2003), förordningen har senare ändrats (1/VLA/2006).

 


Tillbaka