"Havet fiskarens åker"
Förr var nästan alla på Kökar fiskare. Hur har det nu gått med fiskarens åker ? Hur blir framtiden ? Jag kan nog inte svara men vill skriva ner mina tankar.
Redan som sjuåring rodde jag själv över viken och fick stifta bekantskap med vattnet. Små gäddor pilade iväg bort från båtsidan och gömde sig inne bland tången. Nu är den naturligt kläckta gäddan borta likaså tången och bottnarna är fula.
Kökar ligger öppet för vatteninströmningen söderifrån. Både ytliga- och bottenströmmar förekommer. Gotlandsbassängen, som ständigt matar hit bottenvatten, är Östersjöns värsta svavelvätehål. Det märker man om man via internet tar fram resultatuppgifter från havsforskningens provtagningspunkt BY 15 öster om Gotland. 1997 skaffade jag syremätare, vattenhämtare, temperaturmätare, satelitnavigator mm, attiraljer som varit till stor hjälp, när det gäller att komma underfund med det verkliga läget. I söder och sydväst har vi djuprännor 160 m djupt på en plats och 250 m längre ut till havs, platser som blev mina första mätområden. Senare har jag mätt syrehalter under termoklinen inomskärs och i sjöar sommartid.
Aktuella fakta hämtade från Havsforskningen eller skaffade genom egna observationer är samlade i följande uppräkning:
- under en lång period ( c:a 17 år ) från sent sjuttital fram till vintern 1994 var saltvatteninströmmningen till Östersjön liten, bottenvattnet i Gotlandsbassängen mycket dåligt.
- på västra sidan av Kökar ( där dåligt bottenvatten strömmar upp ) lyckades gäddans och abborrens romkläckning allt sämre från 1980 och framåt. 1990 var knappt hälften av romläggande fisk på plats i jämförelse med år 1975. Väster i sundet är i dag nästant helt tomt vad gäller lekande gädda och abborre. Maneten saknades helt 1989 - 1994.
- 5 år sedan jag fick en gädda på nät. Torsken är försvunnen, strömming får man bara ibland, flundran flyr sina vanliga platser för att söka småfisk uppe på grunt vatten ( den får en sämre smak ), abborren är om sommaren på grund av vattnets syrelöshet tvungen lämna sitt vanliga tillhåll. "Abborren höll till på ett ovanligt ställe i dag" säger kanske fiskaren. Men hur länge finns abborren där ?
- vintern 1993 - 94 skedde inströmning av c:a 300 kubikkilometer atlantvatten i Östersjön. Salt vatten strömmade längs bottnen och klämde upp gammalt bottenvatten som fanns i Gotlandsbassängen och i Landsortsdjupet.
- öländska trålfiskare vid Sveriges östkust kom om våren ut på havet, fann vattnet alldeles gult och illaluktande. ( inte att undra över med tanke på uppressat bottenvatten från landsortsdjupet ).
- första morgonen när kökarsfjärden kastat sitt istäcke våren 1994 fanns längs yttersta kobbarnas stränder en smal ( c:a 30 mm bred ) sträng av en gul illaluktande massa (rester av svavelväte samlat under isen denna vinter ?? ! ).
- senare år 1994 : forskarna på forskningsfartyget Aranda finner syrehalten god vid alla undersökta bottnar i Östersjön.
- sensommaren 1995: maneten försvunnen 6 år visar sig på nytt.
- från 1997 och några år framåt märks en viss förbättring ( bl.a. tången får en friskare färg ). Östersjöns bottnar har haft bättre syrehalt några år ? Men bottnarnas syrehalt minskar snabbt på grund av den ruttnande algmassan som förbrukar syre.
- senare delen av 1990 - talet : svåra översvämmningar i Mellaneuropa. Många kubikkilometer mycket näringsrikt vatten rinner ut i Östersjön. Hamnar den i sjön den kadmiumrika marockanska fosforgödningen mellaneuropeiska bönderna använt under lång tid ? Vi har orsak att vara verkligt oroliga för Östersjön.
- 18.08.2002 varm sommar fin dag, provpunkt i Kökarfjärden, djup 90 m, siktdjup 10 m,vattnet +22 grader. Värmen har gått nästan 30 m ner. Syrehalt vid ytan 12,5 ml per liter, vid bottnen på 90 m djup 8,5 ml syre per liter, helt fritt från alger denna varma sommar. Skön känsla. Havet klarar sig bra! Men --- ögat och enkla medel säger nog inte allt. Forskarna talade om höga fosforhalter i Östersjöns vatten.
- färden den 18 augusti fortsatte i strömmens riktning upp längs Delet till västra sidan av Seglinge, där stor algförekomst rapporterats under sommaren. Mycket riktigt siktdjupet inte ens 1 m. Fosforrikt vatten från havet har träffat kväverikt från Skiftet kommande vatten med intensiv algväxtlighet som följd.
- forskningsfartyget Arandas mätningar klargör att det under haloklinen varande bottenvattnet sammanblandas med ytvatten söder och öster om Kökar. Den blandningen får vi in i skärgården.
- genom att surfa på nätet får man år 2003 veta att kadmiumhalten i de två översta centimetrarna av bottensedimentlagret öster om Gotland innehåller mycket kadmium. Diagrammets kadmiumstaplar är höga som telefonstolpar i Gotlandsbassängen, högre än grindstolpar längre norr och som gärdesgårdsstörar 30 sjömil söder om Kökar. På andra platser vid Sveriges och Finlands kuster finns staplar höga som pannunderlägg eller på sin höjd som huggkubbar. Kvicksilver visade låga värden i översta sedimentskiktet men betydligt mera 10 cm ner i sedimenten. Under början av 1970 - talet fanns mycket kvicksilver i både vatten och fisk, en verklighet som nu ger utslag på detta sätt.
Frågor till forskarna :
- vilka skadeverkningar har giftet svavelväte ( H2S ) efter det lämnat djupgraven t.ex. Gotlandsbassängen ?
- varför är gäddrommen av sämre kvalitet på östra sidan av Föglö ( gränsar mot Kökarfjäden ) än inomskärs i norra Föglö ( konstaterat i samband med romkläckningsundersökning i norra Föglö. Detsamma har nyligen konstaterats gällande abborrommen i södra Föglö. ). ÄR DET RESTER AV SVAVELVÄTE SOM FÖRSÄMRAR ROMMENS KVALITET ??
- mager strömming - den ser ju inte normalt mager ut. HAR INTE SVAVELVÄTE ETT FINGER MED I SPELET OCH PÅVERKAR STRÖMMINGENS NERVSYSTEM ?
Om insjöarna :
- en del kommuner mäter syrehalten under isen om vintern för att hindra fiskdöd vid syrelöshet. Men varför bara om vintern ? De flesta av våra insjöar blir utan syre under termoklinen sommartid. Bottnen är död och näringsämnen frigörs. Syrehalterna i olika insjöar borde jämföras.
Syrelösheten i havet och insjöarna är ett jätteproblem. Miljarder levande varelser dör. Hela ekosystemet ändrar och ingen vet vad allt leder till. Tusentals ton fosfor frigörs. Svavelväte bildas. Hindra utsläppen är naturligtvis A och O. Men TYVÄRR RÄCKER DESSA ÅTGÄRDER INTE TILL. TIDEN ÄR FÖR KNAPP.
Människan behöver göra något åt syrelösheten.Läget är helt oacceptabelt
Metoderna att syrsätta vatten borde ses över. En pump med effekten 5 kw kopplad till exempelvis 50 mm slang som leds ner i sjön gör inte stor verkan i vattenmassan. Om man med samma effekt bringar vattnet att strömma i sin naturliga spiralformade rörelse ner i en strömvirvel med flera meters diameter höjs effektiviteten hundrafallt ? Haloklin och termoklin erbjuder visserligen ett visst motstånd som dock är jämförelsevis litet.
Man har ordnat skyddsområden med besöksförbud men varför inte SKÖTSELOMRÅDEN ?
Många vikar ropar efter åtgärder, det gäller bottnar, stränder och fiskens möjlighet till förökning. Näringsrikt vatten och alger kommer trots besöksförbud.
Hindra utsläppen A och O.
Jag vill inte gå in på sanningshalten i det ofta förekommande påståendet att glesbygden smutsar mer än tätorten. I glesbygden har vi ju stora reningsresurser - den vanliga mullen. Med syrets hjälp utför markmikroberna jobbet - renar vatten. Vi har ovana att gräva genom matjorden, leda ner urin från djur och människor - nitrit bildas - hamnar i brunnen och i värsta fall förstör våra njurar. Matjordslagret endast 20 till 30 cm i Finland ( i Holland t.ex upp till 2 m ) är en jätte reningsresurs.
Trots våra vattenklosetter kan vi ordna hundraprocentig rening. Ritningar till bra markbäddar finns. Näringsrikt avloppsvatten inte längre otrevligt kan pumpas till lämpligt markområde. Dränkbara vattenpumpar har fungerat utmärkt. En användbar pump får man faktiskt redan för 40 euro. Med lämpliga anordningar kan fast material komposteras om man inte vill föra det till reningsverk.
Hur ska åtgärder kunna förverkligas ?
Samverkan som professor Bonsdorff skrev i ett tidigare nummer av tidningen Skärgård. Vi skärgårdsbor, kustbor har ett särskilt ansvar. Det är vi som lever vid havet och är nästan dagliga åskådare till vad som sker. Folk från inlandet kan ju inte veta. Vi är åskådare och vi har tillgång till en uppsjö av alldeles förträffliga arbeten utförda av forskare. Vi bör stå i främsta ledet, när det gäller att packa åtgärdspaketen. Samverkan befolkning, forskare och politiker i olika länder är nödvändigt för att nå resultat. Var fås resurser ? Vi ensamma har inte smutsat Östersjön. Nej minst 80 miljoner människor.Vi ensamma klarar inte av effektiva åtgärder. Penningresurser måste komma utifrån. Verklighetstrogna åtgärder förverkligas. Här hemma på Åland har vi tyvärr hakat upp oss på fiskodlingarna, men - de är ju långt från hela problemet. Utlokaliseringen av odlingarna är helt fel. In i viken med dem och se till att viken hålls ren. Forellmaten i låntradarlasterna - de är den och ingenting annat som är problem. Är det möjligt odla mat åt fisken i närheten av kassarna ? Då tar man näringsämnen från viken - kastar inte dit. En lönsamhetsfråga förstås. Miljön kostar både tid, arbete och pengar i början men ger lön för mödan i längden.
Notice: (null)(): [ALERT] Mailbox is at 98% of quota in Unknown on line 0