Sigrid Maria Granfelt (1868-1942)

1960-talet
År 1961 ingicks ett samarbetsavtal med Ålands landskapsstyrelse, vilket innebar att stationen ända från starten parallellt med den akademiska forskningen bedrev tillämpad forskning.
Forskningen på stationen dominerades under det första årtiondet av fiskeribiologiska undersökningar. Stationen var involverad bl.a. i sammanställning av åländsk fiskeristatistik för både yrkes- och husbehovsfiskare, utprovande av nya fiskeriredskap, fiskmärkningar, tillväxtundersökningar och populationsundersökningar. De flesta undersökningarna gjordes i samarbete med fiskeribyrån vid Ålands landskapsstyrelse. Under senare delen av 1960-talet ökade intresset för odling av både utsättningsfisk (havsöring) och matfisk (regnbågsforell) på Åland, och då blev stationen involverad i den experimentella delen av odlingsverksamheten. Också makrofytforskningen fick sin början redan under det första årtiondet. Stationens fysiska resurser bestod av huvudbyggnaden som betjänade både som arbets- och bostadsutrymmen, baracken (1962) och strandbastun (1964). Stationen fick elström 1966 och vägförbindelse 1968. Stationen har haft en sommarassistent ända sedan början av 1960-talet. Under åren 1966-1969 hade stationen t.o.m. en helårsassistent tills den här tjänsten ombildades till fiskeriintendenttjänst vid Ålands landskapsstyrelse.

1970-talet
Fiskeribiologiska undersökningar blev mindre viktiga på 1970-talet då landskapets fiskeribyrå övertog många av de tidigare på Husö förlagda forskningsprojekten och verksamheten på stationen förskjöts mot miljöforskning. Viktiga forskningsteman var bl.a. recipientundersökningar i närheten av olika reningsverk på Åland samt vägbankarnas, sandsugningens, muddringens och svallvågornas effekter i skärgårdsmiljön. Ett antal grundinventeringar (vattenkemi, plankton, växter, bottenfauna, kräftor, fåglar) i de åländska sjöarna och kustområden utfördes också. Många av de fortsättningsvis pågående monitoringstudierna påbörjades på 1970-talet. En ekologisk linje på laudaturstadiet i allmän biologi infördes 1970 och den medförde ett utökat antal fältkurser och på stationen utförda examensarbeten. Under 1971-1982 var tre månaders arbetspraktik obligatorisk för alla blivande vattenbiologer vid Åbo Akademi. Stationens resurser växte i och med att arrendatorsbostaden togs i bruk som forskarbostad i början av 1970-talet efter att den sista på stationen boende arrendatorn flyttade bort. 1978 invigdes en laboratoriebyggnad som också lämpade sig för tillfälligt vinterbruk och därmed för första gången gav möjligheter för vinterprovtagningar.

1980-talet
Forskningverksamheten som var finansierad av Ålands landskapsstyrelse utgjorde merparten av forskningsaktiviteterna på stationen ända in på 1980-talet. I landskapsstyrelsens regi utfördes undersökningar av vattentäkter och kontroll av fiskodlingarnas miljöpåverkan samt undersökningar som kontrollerade reningsverkens utsläpp och deras effekter på recipientområden. Studier av skärgårdssystemens återhämtning efter olika mänskliga ingrepp (muddring, sandsugning) och oljeolyckor var viktiga i början av 1980-talet. Också studier om parasiter och sjukdomar hos fisk, kustsjöars produktionsbiologi, algsymbios, blåstång och dess påväxt samt fiskbestånd i grunda havsvikar var aktuella. Husös gamla ladugård togs ibruk som akvariehall 1984 och renoverades 1987-88. Tack vare den här resursen blev experimentell forskning kring växelverkan mellan olika trofinivåer i grunda skärgårdsområden viktiga under senare halvan av 1980-talet och ännu på 1990-talet. Experiment utfördes både i akvarier och ute i fält. På stationen utfördes även ett flertal forskningsprojekt som berörde olika aspekter av förekomst av giftiga alger och deras inverkan på andra organismer. Stationen fick sin första fasta tjänsteman, intendent, år 1986.

1990-talet
Forskningen på 1990-talet karakteriseras av problematiken kring eutrofiering och dess effekter i skärgården. Både tillämpad och grundforskning har berört t.ex. drivande algernas, syrebristens och grumlighetens effekter på bottenfauna och fisk. Forskningen om förekomst och effekter av potentiellt giftiga alger har också fortsatt. Miljöövervakningsstudier i både sjöar och havsområden är fortfarande en viktig del av stationens forskningsprofil. Forskningsmöjligheterna förbättrades avsevärt 1991 då den nya laboratoriebygganden med laboratorieutrymmen, skrivutrymmen och en kurssal invigdes. I samband med nybygget renoverades den gamla laboratoriebyggnaden till vinterbonade bostadsutrymmen och en bastu. Därmed utökades stationens forsknings- och övernattningskapacitet avsevärt och de nya utrymmena tillät också förlängning av säsongen från tidig vår till sen höst. Nu för tiden utnyttjas stationen även under vintertid för vinterprovtagning, provgenomgång och skrivarbeten

Forskningen och undervisning har under stationens hela historia varit till största delen knuten till vattenmiljöer och stationen blev aldrig en "stödjepunkt" för botanisk forskning i ordets egentliga bemärkelse. Under åren 1962-1980, under den tid botaniken och annan terrester forskning och undervisning pågått på stationen. Under åren 1962-1980, under den tid botaniken var ett fristående examensämne, var Åbo Akademis botaniska fältkurser förlagda till Husö. Den botaniska forskning på landområden har till största delen utförts av olika gästforskare. Sedan 1974 har fjärilsbeståndet på stationens område undersökts regelbundet av flera olika forskare. För tillfället ingår Husö som en punkt i monitoringprogrammet för förekomst av nattfjärilar som koordineras av Finlands miljöcentral. På 1990-talet har stationens områden också tjänat svampforskningen.